Tuesday 6 October 2009 photo 1/1
|
Okej, Wictors önskan ska gå i uppfyllelse, jag ska försöka skriva en så lång text som bara är möjligt xD Vi börjar med att skriva ; Wictor är bäst i hela världen :D Från honom.
Okej, denna dagen har vart GREAAAAAAT, som alla andra dagar xD Fast, den kanske har vart en anning bättre till och med c': Okej, så Matte idag SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUG ! Okej, xD
Engelska... Blö, Svenska , ääääääähh ... ;S What about NO ? Bajs...
Okej, om vi skiter i lektionerna så har denna dagen vart jättebra :'D <3
*Försöker övertala mig själv*. Eeehm, försöker göra texten så lång som möjligt...... Oh Sankta Lucia, tack för skrattet ! xD Bollen kom på min midja .. och det gör fortfarande en aning ont.. xD Patrik är snällare än vanligt. BEKÄNNELSER ! Massvis med bekännelser *Deepseerat* x'D <3
Vi äger Du och jag Mickan, Johanna, Elin, Matilda och Sara ! :'D
Pizza är gott, OH... en sak till som hände, Isac ringde till mig xD Ehm, vad mer ? Jag har ätit kyckling och ris :] Världens bästa juu :'D Mamam kollar på "Halv åtta hos mig." Jag menar = PAAALLAAA !
Jag äter världens godaste äpple ju :'D Ehm, Elisa dampar på hundarna eftersom hon håller på oh studsar med en boll och hundarna försöker ta den hela tiden. Hallå? Vad tror hon egentligen? x'D Jag försöker övertala henne att skicka ett "dokument" ... oh nu fick jag det ! Här WICTOR ! Mohaha, nu ska du få världens längsta text ! xD Detta är mitt svenska arbete >.< Men det är inte riktigt klart ännu ! Mohaha, jag är ond ! xD Okej allihopa, Ni behöver definitivt inte läsa detta, xD Memoreera 8] <3
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"><span style="mso-spacerun: yes;">
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Mod. Det var ett ord jag inte riktigt funderat över ännu. Vad var mod? Klipphoppning, var det mod eller bara dumdristigt. Att stoppa mobbning. Dumdristigt eller mod? Kanske borde jag fundera mer över detta. Mod. Intressant. Rädsla då? Det motsatta. Vad var rädsla? Mörka nätter, döden, fobier? De flesta människor ägde en fobi. Fobi var rädsla, rädsla var en känsla, en känsla man helst undvek.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jag gick längs trottoarens kant på väg hem. Mobilen visade 21.32. Det skulle bli en lagom tid att komma hem till under en fredagskväll. Det var sen höst- Oktober den 13 visade kalendern- och<span style="mso-spacerun: yes;"> en aning kyla hängde i luften. Kvällen var mörk och molnig. Om det skulle skymtas några stjärnor ikväll var oklart. Det enda som nu lyste upp kvällen var de trasiga gatulyktorna. Dem var bekvämt beskyddande i den kyliga vinden. Mitt ljusbruna hår fladdrade lätt och slog emot mina mörkbruna ögon. Jag fortsatte mot den skogsstigen jag alltid måste passera. Denna del hade inga gatulyktor utan det var mörkt, dunkelt och fullt av skog. Läskigt. Detta var rädsla, det var jag säker på. Jag försökte att leda bort tankarna från zombies och mördare. Jag försökte att tänka glada tankar. Från ingenstans kom två män gående längs den mörka trottoaren. Jag stelnade till, slutade andas. På något sätt övertalade jag mina ben att fortsätta gå. Det var en chans på miljonen att jag hade råkat ut för det värsta. Männen hade tydligen lagt märke till min reaktion för de bägge gick mot mig med ett stort flin på läpparna. De kom närmre och närmre. Mitt hjärta bultade hårdare och hårdare. Lugna dig. Mitt försök att lura mig själv misslyckades totalt. Jag passerade på andra sidan gatan, medan jag försökte andas lugnt. ”Hey, du!”. Jag stelnade till och gjorde misstaget att vända mig om, omedveten om vad jag annars skulle ha gjort. En utav männen kollade på mig. Hans bruna hår stod åt alla håll och han hade en trasig klädsel. Jag fick inte fram ett ord där dem stod, fastfrusen och rädd. ”Följ med oss vet jag.” log mannen med ett berusat leende. Den andra mannen flinade brett. ”Aldrig.” fick jag fram med darrande röst. Jag försökte verka oberörd och orädd men min röst svek mig. ”Var inte så pjåkig nu gumman.” log den andra mannen, den blonda, och tog ett steg emot mig. Jag backade lika många steg som dem gick emot mig. ”Kom inte närmre!” varnade jag. Ännu en gång så svek min röst mitt fejkade självförtroende och mod. Något stack till i min rygg. Jag vände mig förskräckt om. Ett träds grenar sträckte sig ut mot mig. Skogen. Ett steg till och jag var inne i det mörka. Mitt hjärta bultade i otakt. Min kropp var stel och männen var nära. Att springa mot ljuset var omöjligt, dem var för nära. Min enda räddning var skogens glesa grenar. I skogen fanns däremot ingen hjälp, ingen räddning. Trots alla de negativa inställningarna låtsades jag vända mig om för ännu ett par grenar som stack i min svaga hud på ryggen, Men istället vände jag mig om för att springa, för att fly. Mina ben sprang, fötterna undvek stenar och stubbar. Mina händer skyddade ansiktet och armarna föste undan de taggiga grenarna. Det var inte bara mina egna fötter som lämnade fotsteg efter sig. Två andra par fötter klampade bakom mig medan de hasplade ur sig svordomar. De var snabbare än mig, de var två. Jag snubblade ner på marken då en utav männen träffade min rygg med sin hårda, starka arm. Jag skrek. Den andra mannen var snabbt över mig och försökte trycka ner mina armar och ben. Mitt svaga skrik på hjälp uttryckte också smärta. En vass sten högg i min rygg för att få bort den hemska smärtan. Mina ben sprattlade i hopp om att komma loss, men det var omöjligt. En kroppsdel efter den andra trycktes ner i marken. ”Vad har vi gjort?” skrek den ena individen medan den andra fortsatte svära. Stenen högg<span style="mso-spacerun: yes;"> i ryggen, borrade igenom mina kläder och hud. Jag skrek gång på gång, men mina skrik blev svagare och svagare. Stenens vassa kanter fortsatte att borra sig in i mig, den outhärdliga smärtan fick mina ögon att svartna. Allt snurrade. Männens höga svordomar blev svagare och svagare.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Plötsligt lättade trycket från stenen och höga skrik i ren rädsla överröstade det brusande ljudet i mina öron. Något varmt tog tag om mig och lyfte mig iväg från stenen, iväg från smärtan. Jag lades ned på marken och min kind mötte de blöta löven. ”Hörru?”. Rösten var len och orolig. ”Hallå? Rör dig, snälla!”. Han svor till och skakade mina axlar. Ett mumlande ljud lämnade mina läppar i hopp om att han skulle höra mig. Sakta kämpade jag för att lyfta mina blytunga ögonlock. ”Du lever, tack och lov! Jag trodde du var död.”<span style="mso-spacerun: yes;"> Hans röst blev genast lättad. Först då insåg jag att människans konturer inte tillhörde en man utan en pojke, en pojke i min egen ålder. Hela min kropp bultade av värken efter männens hårda händer och mitt ansikte uttrycktes i en grimas. ”Hur mår du?”. Pojkens fingrar strök över min panna. Han drog tillbaka sin hand och en röd vätska prydde hans fingrar.<span style="mso-spacerun: yes;"> ”Sådär...” mumlade jag och ännu en grimas utspelades. ”Hm... får jag be dig att sätta dig upp?” frågade han fundersamt men också artigt. Jag nickade långsamt och försökte resa på min överkropp. Ett par varma händer hjälpte mig upp från min liggande ställning. ”Tack.” sa jag svagt och och han nickade. ”Ajdå...” viskade han medan hans varma hand strök över min rygg. Hans hand rörde sig runt omkring på min rygg och det värmde min kalla hud. ”Aj...” kved jag i ren smärta då han kom till en viss punkt. Det dunkade mer än förväntat i såret stenen lämnat efter sig.<span style="mso-spacerun: yes;"> ”Förlåt.” sa han svagt och tog genast bort handen.<span style="mso-spacerun: yes;"> Jag sbalde och försökte förtränga smärtan. ”Det ser inte bra ut... jag måste plåstra om det, om jag får lov? ”. ag nickade, men mina tankar var inne på annat. #Hur fick du bort dem?”. Min röst var fundersam. ”Va?”. Frågade han och lät en aning osäker. ”Hur fick du bort männen?” upprepade jag. ”Åh... öh... alltså.... det...”. Sen sa han inget mer. Jag sa ingenting, väntade antagligen på att han skulle fortsätta, utan jag ryckte till gång på gång då han rensade mitt sår. ”Vad har egentlgien hänt här?” frågade han och ett ljud, likt något som revs itu, hördes. ”En sten.” sa jag och kände hur han försiktigt lyfte upp mina armar. Sakta band han ett långt tygstycke runt min midja, hårt. ”Det stoppar blodflödet” sa ha och knöt det i en stark knut. Jag hostade svagt och kollade upp på honom som nu reste sig upp för att betrakta sin knut. ”Tack så mycket.” sa jag men kom på att jag inte hade den blekaste aning om vad hans namn var. ”Natanael.” log han, precis som om han läst mina tankar. Sedan räckte han mig sin hand. Jag tog has hand och han fick upp mig på fötter, lika lätt som om jag vore en fjäder. ”Tack så mycket Natanael” log jag. ”Kom, vi behöver göra i ordning ditt sår ordentligt innan det blir inflammerat.” Jag började långsamt gå och tänkte inte riktigt på att jag gick till en okänd plats med en okänd människa. Något med honom fick mig att lita på att han var en av den goda sorten, att man kunde lita på honom. ”Klockan är mycket, vi måste skynda oss...” sa han i en förbryllad min. ”Jag litar på dig, får ag visa dig en sak?” frågade han och ställde sig framför mig. ”Ja, visst... vad det nu än kan...”. ”Detta är allvarligt, en hemlighet. Jag känner på mig att du är rätt, att jag kan lita på dig.”. Han var djupt försjunken i tankar. ”Men du vet ju inte ens vad jag he....” Jag tystnade då jag såg att han spänt sin blick i min. ”Rebecca, du heter Rebecca och du är 16 år precis som jag. Du har två katter men Misse har alltid varit din favorit även om du aldrig velat. Din mamma och pappa är skilda och du bor mest hos din mamma eftersom hon inte är så överbeskyddande som din pappa. Du gillar inte uppmärksamhet och står aldrig i centrum. Jag vet mycket mer...” han tog ett djupt andetag men jag avbröt honom innan han började igen. ”Hur?” sa jag, och skakade på huvudet i ren förundran. ”På grund av det här”<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Sådär Wictor, Nöjd?
Nu ska ni få slippa dettak, det ska aldrig få hända igen ! xD ÄG UT ALLA NU :'D <3 Have a nice day 8] <33
Okej, denna dagen har vart GREAAAAAAT, som alla andra dagar xD Fast, den kanske har vart en anning bättre till och med c': Okej, så Matte idag SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUG ! Okej, xD
Engelska... Blö, Svenska , ääääääähh ... ;S What about NO ? Bajs...
Okej, om vi skiter i lektionerna så har denna dagen vart jättebra :'D <3
*Försöker övertala mig själv*. Eeehm, försöker göra texten så lång som möjligt...... Oh Sankta Lucia, tack för skrattet ! xD Bollen kom på min midja .. och det gör fortfarande en aning ont.. xD Patrik är snällare än vanligt. BEKÄNNELSER ! Massvis med bekännelser *Deepseerat* x'D <3
Vi äger Du och jag Mickan, Johanna, Elin, Matilda och Sara ! :'D
Pizza är gott, OH... en sak till som hände, Isac ringde till mig xD Ehm, vad mer ? Jag har ätit kyckling och ris :] Världens bästa juu :'D Mamam kollar på "Halv åtta hos mig." Jag menar = PAAALLAAA !
Jag äter världens godaste äpple ju :'D Ehm, Elisa dampar på hundarna eftersom hon håller på oh studsar med en boll och hundarna försöker ta den hela tiden. Hallå? Vad tror hon egentligen? x'D Jag försöker övertala henne att skicka ett "dokument" ... oh nu fick jag det ! Här WICTOR ! Mohaha, nu ska du få världens längsta text ! xD Detta är mitt svenska arbete >.< Men det är inte riktigt klart ännu ! Mohaha, jag är ond ! xD Okej allihopa, Ni behöver definitivt inte läsa detta, xD Memoreera 8] <3
Sådär Wictor, Nöjd?
Nu ska ni få slippa dettak, det ska aldrig få hända igen ! xD ÄG UT ALLA NU :'D <3 Have a nice day 8] <33
Comment the photo
AHHAA ÄR SÅ VAAN ATT SKRIVA WICTOR XD
JAG ÄR KÄR ! :D
sorry, deh vah dock nte deh jah skulle skriva, mehn JAJA !
Början av din berättelse LÅTER KANON ! (Y) <3
JAG ÄR KÄR I JONATHAN ASPEnLÖV !!!!!
NTE ASPENRÖV !!!
Vänta... ? Skrev jag verkligen dedär ?
ahjaa, :D
JAA, JAG VILL HA MIN PIZZA WICTOR ! :D
Men assoo, vilken pixxa snackar du om ?
Den som jag och en kompis ringde och sa att vi ville ha ? :d
Föör då är det bannemej på TIDEN att jag får i mehjje dehn pizzan :D
ahjaa, sen är det väll inget annat man kan skriva, eller ? Jooo jusste Judit, JAG HAR VÄRLDENS GREJ ATT BERÄTTA ! JAG MENAR DET, VÄRLDENS GREJ !
DU VILL VETA DET JAG LOVAR !
Det eh en rätt hemsk sak ?
eller hemsk och hemsk, den e rättaresagt URDÅLIG ! men du VILL veta den, jag vet det ! ahjaa, det är en STOOOOOOOR nyhet, eller nyhet och nyhet, MEn iallafall !
JAG HAR DAAAAAMP! ,, som du kanske märker ?
eftersom detta är KNAPPAST LIKT mehjje att sitta och dampa om en nyghet, och en PIZZA ! PÅ BILDDAGBOKEN DESSUTOM !!
Där svriges alla barn sitter och glottar på 12/7, eller 6/7, för barnen måste jueh vara i skolan !!! GAAAH ! ahjaa, du eh söt iallfall :D
PÖSSAR :D <3
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rest-avfall/415061073/