November
Wednesday 3 June 2009 photo 1/4
|
Jag vet inte ens vad jag ska skriva eller ens säga till dig. Jakten på lycka har gått för långt för dig. Du fick dina vingar, precis som du ville. Utan dom är du ingenting längre. Du gör allt för att få dem att bära dig upp igen men de tar dig inte längre enda upp. Den vackra människa du en gång var blir till en skugga.
När jag ser på dig, ser jag allt du en gång varit. Jag har aldrig berättat om dig för någon och det är nog lika bra. Det minnet av dig de skulle skapa skulle inte stämma med det vackra underbara minne jag har av dig. Ingen får ta det ifrån mig. Jag minns dina himmelblå igonomträngande ögon, lockiga svarta hår och en kropp så vackert gyllenbrun, färgad av solen dom dagar vi spenderat ute. Ett skratt och ett leende som får änglarna att gråta och mig att bryta ut i ett underligt och larvigt fnitter. Dina ord går varma i både min hjärna och mitt hjärta. "kan vi inte stanna såhär föralltid?". Jag ville göra det, jag kunde göra det men mörkret inom dig tog överhanden och höll på att sluka mig.
När ska du fatta att du inte behöver dina vingar för att flyga? Idag finns du knappt kvar. Jag träffade dig, pratade med dig.. förlät dig.
Jag höll dig hårt i min famn, det är dags att släppa taget. Jag kan inte göra något för dig även om jag så mycket skulle vilja. Mitt hjärta värker och jag känner mig så svag när du står framför mig, ber om ursäkt och säger att du älskar mig. Jag vet att du gör det, jag känner det men ibland räcker det inte med det. Jag försökte att få dig att inse att vår kärlek är helt omöjlig. Vi lever två helt olika liv och jag vägrar dras ner i ljupet med de andra vars vingar inte längre fungerar. Jag önskar verkligen att saker och ting hade vart annorlunda. Men jag orkar inte längre se dig tyna bort rakt framför mina ögon. Jag orkar inte heller med när du ibland inte ens fattar vem jag är, du utsätter mig för större faror än du själv fattar. Du tror att du har självkontroll och vet vad du gör men mina blåmärken talar för annat. Jag släpper dig nu och för alltid, något jag egentligen borde gjort flera år sedan. I mitt hjärta sprarar jag dig som den människa du egentligen är.
"Fånga dagen"
(och nej, det är inte Alexander behövde bara skriva av mig utan att rikta det till någon)
När jag ser på dig, ser jag allt du en gång varit. Jag har aldrig berättat om dig för någon och det är nog lika bra. Det minnet av dig de skulle skapa skulle inte stämma med det vackra underbara minne jag har av dig. Ingen får ta det ifrån mig. Jag minns dina himmelblå igonomträngande ögon, lockiga svarta hår och en kropp så vackert gyllenbrun, färgad av solen dom dagar vi spenderat ute. Ett skratt och ett leende som får änglarna att gråta och mig att bryta ut i ett underligt och larvigt fnitter. Dina ord går varma i både min hjärna och mitt hjärta. "kan vi inte stanna såhär föralltid?". Jag ville göra det, jag kunde göra det men mörkret inom dig tog överhanden och höll på att sluka mig.
När ska du fatta att du inte behöver dina vingar för att flyga? Idag finns du knappt kvar. Jag träffade dig, pratade med dig.. förlät dig.
Jag höll dig hårt i min famn, det är dags att släppa taget. Jag kan inte göra något för dig även om jag så mycket skulle vilja. Mitt hjärta värker och jag känner mig så svag när du står framför mig, ber om ursäkt och säger att du älskar mig. Jag vet att du gör det, jag känner det men ibland räcker det inte med det. Jag försökte att få dig att inse att vår kärlek är helt omöjlig. Vi lever två helt olika liv och jag vägrar dras ner i ljupet med de andra vars vingar inte längre fungerar. Jag önskar verkligen att saker och ting hade vart annorlunda. Men jag orkar inte längre se dig tyna bort rakt framför mina ögon. Jag orkar inte heller med när du ibland inte ens fattar vem jag är, du utsätter mig för större faror än du själv fattar. Du tror att du har självkontroll och vet vad du gör men mina blåmärken talar för annat. Jag släpper dig nu och för alltid, något jag egentligen borde gjort flera år sedan. I mitt hjärta sprarar jag dig som den människa du egentligen är.
"Fånga dagen"
(och nej, det är inte Alexander behövde bara skriva av mig utan att rikta det till någon)
Visa toppen
Show footer