vissa dagar glömmer man lägga kameran på laddning och man vill inte ta kassa bilder med sin mobil. då får man helt enkelt skriva mycket istället. idag var en sådan dag, iaf. än så länge. Tog med mig kameran till skolan men batteriet var dött så fotograferingen fick helt enkelt vänta tills jag kom hem. Och när jag klev innanför dörren stod den bara där, min nya hobby, och väntade på mig, Whiskey. Drickat för håriga skottar och fjuniga svenska wannabes. Just denna lilla flaska inhandlade jag i förra veckan och jag har än så länge druckit ca. 2cl. Jag tycker att det smakar jätteäckligt, men hela kulturen runt omkring whiskeyn är så underbart fascinerande att jag helt enkelt måste lära mig dricka det. Flaskan på bilden är en av malt-whiskey giganterna. Det är en tio årig Laphroaig cask strength. Detta innebär att den är tappad direkt från tunnan och inte har fått alkoholmängden "reglerad". Laphroaig's cask strength är på 57,3% Men det är inte styrkan som räknas när man dricker whiskey. Det är allt annat. Var den kommer ifrån, hur många år den har lagrats, vilket träslag det har varit på tunnorna, vad som varit i tunnorna innan det var whiskey i dem, vilken trov som eldats under själva bryggeri processen och mycket mycket mer. Att dricka whiskey handlar inte om att dricka, det handlar om att känna. Än så länge känns det mest bara äckligt och fascinerande men en dag.... en dag ska jag kunna njuta av whiskeyn på alla plan. När jag passerar fyrtio kommer jag väl snöa in på vin istället, men det är ett tag kvar tills dess... "-Nå Mikael. Hur känns det att närma sig trettio?"

Annons

The photo has no tags

January 2008