Livet är inget som är hugget i sten, det är bara jag som en enskild individ som kan bestämma vad som ska ske och hur det ska ske. Ifall jag vill ha något kan jag inte bara gå runt och hoppas, det är jag själv som måste se till att det händer, utan processer skapade av mig själv, kommer det jag vill inte hända.

Då är frågan varför jag går runt och hoppas på att det är sant, varför gör jag inget åt det, frågar henne om det är så? Varför kan jag inte ta modet till mig att ändra min livshistoria? Tänk om Det aldrig sker, men möjligheten alltid fanns där för att Det skulle hända? Det skulle jaga mig i hela mitt liv, jag kunde fått Det, min dröm, den fanns brevid mig men jag sträckte aldrig på mig för att ta tag i den.

Mitt eget liv har haft väldigt många av dessa stunder under bara 18 år, vägskäl där en av alla vägar har varit min dröm, men den första stigen var svår och jobbig, så därför har jag alltid valt den simla vägen.

Snart ska det vara slut med det, det ska ändras och jag ska börja välja vägen som börjar med slit och tortyr men slutar i njutning, varje steg bara flyger fram utan något motstånd alls.

Välkommen det nya livet!

Annons

The photo has no tags

Aphasia Sun 3 May 2009 11:43

Jag visste inte att du var så poetisk :o schnyggt skrivet!

Reyintaz Sun 3 May 2009 11:44

Jag är inte det, det bara kommer ibland, kan ta några år

2 comments on this photo

October 2009