May
16 June 2011
Hej! Följande är en fotohistoria av @smilIRL och jag, där jag har stått för foto och redigering, hon för text och tillsammans har vi arbetat med historien och regi. Historien har varit uppe på
Efter Snows mysteriska försvinnande tyckte Clementine att hon inte kunde bry sig mindre. Det var inte hennes beslut att ge sig ut i skogen utan någon särskild anledning och utan att prata om saken
I och med att Cloud också försvann blev hela situationen så outhärdligt definitiv. Innan gick det att hålla uppe en illusion av att Snow bara hade åkt för att uträtta något ärende eller likn
Kanske det ändå skulle vara bäst att bara ge sig hän och släppa in febern och förvirringen som länge sått och vacklat på tröskeln.
Det luktade... jord och... gräs? Var det så? Nej... jo, så var det. Men hur? Clementine hade vaknat upp i en villervalla av gräs, jord och löv. Egentligen var det någonting som borde fått henn
Hon försökte sätta sig upp, men musklerna ville inte riktigt lyda henne. Allting snurrade runt henne och hon kunde inte riktigt fokusera på någonting. Gräs, löv, himmel och jord samlades i ett
Då hon lät sig själv vakna till lite kunde hon ändå till sist sätta sig upp och börja se sig omkring lite. Var var hon och hur hade hon kommit hit?
Det var kväll och på väg att bli mörkt. Vinden var kylig och hon frös i sin tunna sommarklänning. Hon mindes inte riktigt vad som hade hänt, men hon kände igen samma tunga, ihåliga känsla av
Således ställde hon sig upp för att börja se sig om efter tecken på var hon kunde tänkas befinna sig.
Snart kunde hon dock konstatera att hon verkligen inte var så stark som hon fått intrycket av då hon fortfarande satt ned. Hon föll snart ihop och kände hur allt åter igen började snurra och fl
Om det dock fanns någonting hon absolut vägrade att göra så var det att ge upp. Det kände hon så snart då hon suttit ned en stund till. "Om jag inte kan gå, kan jag i alla fall krypa" tänkte
Direct link:
http://dayviews.com/rias/2011/6/16/
Visa toppen
Show footer