May
Show more 17 June 2011
Plötsligt hördes det ett ljud. Clementine tvärstannade och satte sig att lyssna. Det lät som någon eller någonting som gick. Denna någon verkade inte vara van vid att röra sig i skogen, för h
Clementine reste sig till hälften och försökte få syn på vad det var som kom emot henne. Det var definitivt inte en älva, inte ens en sjuk eller skadad älva skulle röra sig så vårdslöst och
I hennes tillstånd hade hon inte mycket motstånd att sätta upp ifall det skulle vara illvilligt inställt, så hon såg det som bäst att försöka gömma sig. Hasande rörde hon sig alltså mot et
Förhoppningsvis skulle detta räcka till, hon hade inte krafter nog att hitta någonting bättre. Hon trodde dock inte att denna varelse skulle kunna känna hennes närvaro om den samtidigt för såd
Hon, däremot, var fullt kapabel att känna denna någons närvaro. Det hon kände gjorde henne mycket förskräckt. Hon kände bara mörker. Detta var annorlunda från allt hon tidigare stött på. D
Sakta försökte hon röra sig bortåt, runt trädet samtidigt som mörkret fortsatte att röra sig framåt på samma sätt som förut.
Men så tappade hon balansen och ett ljudligt "boff" ekade mellan träden. Hon hörde hur mörkret stannade.
Flämtande försökte Clementine ligga helt still på marken utan att ge ifrån sig så mycket som ett ljud eller en känsla. Samtidigt var det som att ögonen skulle lämna sina hålor.
Sakta började det gå emot henne och i ren panik grep Clementine desperat efter alla kvista och löv för att hinna därifrån.
Hon insåg dock att hon inte skulle hinna iväg, och satte sig med händerna för munnen samtidigt som hon hoppades på att denna någon skulle avfärda det hela med att en grävling lämnade sitt gry
Grävling eller ej så hade det här mörkret tydligen bestämt sig för att ta reda på vad det var som lät. Clementine såg upp på det när det kom runt trädet. Det var en svartklädd gestalt som
Ju närmre det kom, desto längre bort ville hon från det, men det kom bara närmre.
Hon såg att det var en människa, men ändå inte. Han hade inga ögon...I panik famlade Clementine efter skogen och hon skickade den rakt över honom.
I panik famlade Clementine efter skogen och hon skickade den rakt över honom.
Lättnad.
Tvivel.
Förvirring.
Mörker. "Vad gör du här?" sa han mycket lågt. Clementine svarade inte.
"Nu ska vi göra på följande vis" fortsatte han och satte sitt knä på Clementines mage. "Jag kommer släppa dig och du kommer sitta kvar och inte försöka springa iväg, för om du gör det så k
"Vad gör du här?". Munnen kändes som ett sandpapper och hon fick harkla sig några gånger innan hon fick fram något ljud. "Mitt namn är Clementine, jag är en skogsälva, men jag vet inte riktig
Han nickade svagt, log och blottade sina tänder, definitivt vassare än någon människas. "Jag är Sebe" började han och fortsatte: "Jag kan hjälpa dig att komma tillbaka hem. På vägen ska du be
"Jag har inte något val, eller hur?" sa Clementine. Sebe log ett svagt leende och sa: "Nej, det har du verkligen inte".
Sebe lyfte upp Clementine och började gå. Hon övermannades av hans mörker och kunde inte längre tänka klart. "Berätta." sa han och hon berättade. Slut.
En oanvänd bild från fotohistorien, vi tyckte att clem såg för lugn ut. Men fin bild! Yay, min första photostory! Eller jag vet inte om man kan räkna det som det när man har så mycket proffsi
Direct link:
http://dayviews.com/rias/2011/6/17/
Visa toppen
Show footer