Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Tea studerar fiskespöet. Först delen i denna samarbetesphotostory finns här: http://dayviews.com/insomnalia/504250646/
Tea kollar ingående på sina händer.
Tea vänder åter blicken mot fiskespöet.
Hon sänker händer och tittar mot Odette och herr Nalle. "Ursäkta miss Odette, men enligt mina beräkningar har jag väldigt liten chans att ens kunna rubba det här fiskespöet. Som det ser ut nu Ã
"Men om du riktigt försöker så kan du nog! Man är ofta starkare än man tror." svarar Odette.
"Intressant hypotes" säger Tea och nickar. "Lite motsägelsefull, men jag testar den gärna." hon tar ett stadigt tag kring spöet, som för henne är tjockare än hennes arm, drar lite försiktigt i
Efter ett sista ryck vänder sig den lilla alvlärlingen återigen mot Odette. "Miss, du får ursäkta, men din teori stämde inte i det här fallet. Jag var ungefär så stark som jag hade beräknat.
"Hmm" svarar Tea "Menar du starkare än en individuell kraft, eller starkare än de de två individuella krafterna tillsammans?" Odette går fram till fiskespöt och tar tag i det.
"Jag menar att om vi hjälps åt så kommer vi nog att klara det" säger Odette. "Håll på andra sidan så drar vi båda två". Tea tar lite konfunderad ut, men tar tag i spöet.
"--aj!" Det sa 'doff när Tea landade på marken efter att dragit spöet bakåt. Som tur är är alvlärlingar väldigt små och har därmed väldigt nära till marken. Så förutom att bli lite skrä
Kort därefter landade hennes fiskedammspaket brevid henne.
Efter att ha dammat av sig lite och tackat för paketet gör hon sitt bästa för att ta med sig paketet iväg. Det går lite sisådär, eftersom är fullt upptagen med att begrunda teorierna Man är
Eftersom hon är så inne i tankar hör hon inte fotstegen av en lång gestalt uppenbarar sig precis bredvid henne.
Han sträcker ner handen mot påsen och tar tag i den. Chockad ser Tea hur han lirkar loss påsen från hennes händer. Sen ser hon alla små tecken, de spetsiga öronen och tänderna, det lite lite a
"Demon! Du kommer att få stå till svars för det här! Jag har gjort det till min livsuppgift att studera er, jag kan alla era svagheter! Och jag tror att jag idag har hittat början på en teknik f
"... godis från ett barn".
I nästa del i historien kommer en betydligt större fiskedammsfiskare. Läs den här: http://dayviews.com/kahlem/504260128/
Men för 7 är det inte över än. Långt senare har han satt sig ner och för att vila. Han har inte öppnat paketet, nej, för det var inte det som var poängen med det, själva värdet var j
Nu tänkte han bara ha med sig paktet ett tag för att se till att plutten inte hittar det, om han dumpar det någonstans. Det skulle vara onödigt tänker 7 samtidigt som han sträcker ut s
Men det är just det här ögonblicket som tidigare nämnda plutt har väntat på. Tea kikar fram bakom en planta (som en sommarälva är detta hennes såklart hennes favoritgömställe), och studerar
Hon vet att man inte ska kolla så intensivt på demoner (det står i hennes bok att de kan känna av auran och därmed suga kraft från de som tittar allt för noga på dem), men hon kunde inte låta
Hon når fram till det och tar det försiktigt. Hon försöker lyfta det, men när ett paket når upp till näsan på en är det svårt.
Istället släpar hon påsen så tyst hon kan efter sig.
Men efter att hon har lagt ett betryggande avstånd mellan demonen och paketet kommer hon snabbt och tyst tillbaka. Tillsammans är man starkare tänker hon. "Jag lägger dig här, snälla herr Katt,
Hon sätter ner Herr Katt på marken. Sen försvinner hon fort därifrån.
Senare, i lugn och ro och långt borta från demoner och liknande öppnar hon paketet.
Men, det är något som blänker och rör sig här inne tänker Tea.
o.o "En kanin! I guld! Jag har aldrig sett något liknande! Detta måste jag skriva ner i min bok." Ja, det var hela photostoryn. Aaah, så nervöst, det är första gången jag skriven en sjä