May
Saturday 19 February 2011 photo 1/1
|
Hachiko
http://www.imdb.com/title/tt1028532/
Jag och Sofia såg på den här filmen ikväll. Äntligen säger jag som velat se den sen den kom på bio :). Och ja den är fruktansvärt bra. Dock var den inte som jag trot..inte andra halvan av filmen iallafall.
Första halvan av filmen består av scener som får en att säga/tänka Awwwww. Man blir helt kär i Hachi och man förstår hur mycket hachi och hans husse tycker om varann.
Andra halvan av filmen blir väldigt väldigt sorglig och sofia grät igenom typ hela den delen av filmen. Jag fick mig en tår i ögat jag med.
Det här är en film ni måste se. Och förmodligen kommer ni bli väldigt glada och sedan tårögda ni med.
Hachi har dessutom funnits på riktigt. och man får lite information om honom i slutet på filmen.
Betyg: 4.5/5
Jag kom in på en blogg när jag letade efter en bild att lägga upp. Här är dennes beskrivning av känslor efter att sett denna film:
Alla tårdrypande filmer i världen känns inte alls särskilt tårdrypande längre.. inte efter att ha sett “Hachiko"…
Grät ögonen ur mig när jag såg filmen igår, och jag ville bara sitta och gråta rakt ut, verkligen skrika ut klumpen ur halsen! Men det gick ju inte riktigt då det är så lyhört mellan hytterna på jobbet..
Jag är dock otroligt glad att jag såg den i min ensamhet, jag klarar inte av att storböla med andra när jag ser en sorgsen film.. känner mig skitdum (tråkigt nog).
Man vill ju intala sig att människans bästa vän (hunden) ändå kan glömma, på något sätt.. om man omplacerar en hund vill man väl känna att hunden ska kunna “gå vidare" med sin nya familj (?) – denna film visar att så inte alls är fallet.. en hund som sitter och väntar på sin husse dag efter dag, år efter år vid en tågstation – och ALLT har hänt på riktigt!!
Tårarna rann, näsan rann, hjärtat gick sönder när man såg Hachiko – hans ENORMA kärlek för sin absolut bästa vän i hela hans liv! Ögonen fylls av tårar bara jag tänker på det..
När jag och miss K på jobbet pratade om filmen fick vi båda tårar i ögonen och försökte skratta bort det hela..
Varför ser jag sådana här filmer?! Varför ser jag filmer där man verkligen får se djurs “känslor"?! Jag klarar uppenbarligen inte av det! Jag tar allt personligt på något sätt, samtidigt som jag blir så otroligt rörd. Jag vill se denna film flera gånger varje dag, samtidigt som jag aldrig mer vill se denna film eftersom det blir så jobbigt med alla tårar och känslor!
Djur är så kloka och kärleksfulla och därför gör det så in i helvete ont när man få se dem såhär! Efter denna film vill man nästan att hundar ska vara lite småkorkade, så att man skulle kunna dämpa sitt samvete mot alla hundar/djur i världen (som far illa eller på annat sätt mår dåligt/saknar någon eller vad som helst). Samtidigt som det är helt fantastiskt att få se denna villkorslösa KÄRLEK mellan djur och människor.
Grät ögonen ur mig när jag såg filmen igår, och jag ville bara sitta och gråta rakt ut, verkligen skrika ut klumpen ur halsen! Men det gick ju inte riktigt då det är så lyhört mellan hytterna på jobbet..
Jag är dock otroligt glad att jag såg den i min ensamhet, jag klarar inte av att storböla med andra när jag ser en sorgsen film.. känner mig skitdum (tråkigt nog).
Tårarna rann, näsan rann, hjärtat gick sönder när man såg Hachiko – hans ENORMA kärlek för sin absolut bästa vän i hela hans liv! Ögonen fylls av tårar bara jag tänker på det..
När jag och miss K på jobbet pratade om filmen fick vi båda tårar i ögonen och försökte skratta bort det hela..
Djur är så kloka och kärleksfulla och därför gör det så in i helvete ont när man få se dem såhär! Efter denna film vill man nästan att hundar ska vara lite småkorkade, så att man skulle kunna dämpa sitt samvete mot alla hundar/djur i världen (som far illa eller på annat sätt mår dåligt/saknar någon eller vad som helst). Samtidigt som det är helt fantastiskt att få se denna villkorslösa KÄRLEK mellan djur och människor.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/richilee/485035477/
Visa toppen
Show footer