May
Friday 19 August 2011 photo 10/15
|
Change
ATT DÖDA EN VÄN
Född: 2000-04-14 död: 2007-06-21
New Mystic
Det var en dag i december 2006 som min kusin sa att en till häst hade kommit till stallet. Det var ett litet varmblodssto på 6 år, hon hette Mystic. Jag fick provrida henne och jag kände på en gång att hon var en häst med "det"¨, så jag forsatte att rida henne, men det här var ingen okomplicerad dam, nej. Hon litade inte på människor direkt. Hon var ju inriden och inkörd som 3-åring, men sen blev hon flyttad till backa som 4-åring, där fick hon gå i en hage med 3 andra hästar i 3 år. hon hade nästan ingen kontakt med människor, så det var ju ett under att hon lät mej rida henne utan några större problem, visst balansen på henne var inge vidare och sen att hon var skräckslagen så fort jag rörde mig var ju en annan femma. men sen av nån anledning så lära ägaren ta hem henne, mystic var svårfångad i hagen och även i boxen där var hon ganska tjurig oxå, så fort man kom nära hennes huvud så vände hon baken till och hyttade med bakbenet för att visa "låt mej va!". Men så fort man fick tag på henne så var hon snäll som ett lamm, rädd, men snäll., Men ju mer jag höll på med henne desto mer började hon att lita på mej (även fast hon inte ville visa det). Hon var ju van att ha mig på ryggen, men hon kunde ingenting, så när min kusin och jag skulle lära henne att trava, ja det har ju sin egen berättelse...
Det var en skön dag att rida i solen och snön låg fint på åkern som vi red på. jag försökte att få mystic att trava, men hon travade endast några steg, sen stannade hon. jag började tappa hoppet på att jag verkligen skulle klara av henne, sen kom en skridskoåkare på ån som låg brevid åkern, Mystic blev nyfiken och började gå med raska steg mot den riktningen som han på skridskor, så jag smackade på henne och hon började trava med lätta steg, jag började att rida lätt. Det var ju lite vingligt i början men ju mer hon trava desto bättre gick det. efter den dagen så var det inga problem med varken att få igång henne eller för henne att fördela vikten när jag red lätt. Nu kunde hon bära en ryttare på ryggen i alla gångarter, nu var det dags att börja bygga muskler, så jag började lära henne gå på tygel i skritt, hon lärde sig snabbt och gjorde rätt från allra första början. efter nån månad så kunde hon även gå på tygel i traven korta stunder. Men det fanns fortfarande ett problem kvar med ridningen. Hon vägrade att gå lugnt hem, så fort det var hemväg så var det en typisk skrittävling och varje försök till en halt var rent ut sagt självmord. Men till sist var jag så trött på att hon jämt skulle få sin vilja igenom, så min kusin ställde sej framför Mystic med sin häst, och där stod vi, visst hon vägrade ju fortfarande att stå still, men när hon insåg att ingen tänkte ge sej, så gav hon upp. vi tränade på halter både på hemväg och ute i skogen. till sist var hon så duktig att hon stod still och gick inte förns man sa "okey nu går vi". Sen nån gång i mars så skickade ägaren iväg henne på tillridning i 3 veckor, när hon sen kom tillbaka så kunde hon väl inte direkt nått nytt, men hon var mkt lugnare. så jag fortsatte att träna henne, någon gång i maj fick jag höra att ägaren ville slakta Mystic, varför vet jag inte, jag sa verkligen NEJ, och nej blev det. Mystic fick fortfarande leva. men jag kunde inte släppa det, varför ville hon slakta en fullt frisk häst med hela livet framför sig? jag menar, när jag började att rida mystic i december 2006 så kunde hon absolut ingenting i juni 2007 så kunde hon: göra halt och stå still, gå i rätt form i alla gångarter, skänkelvikningar åt höger och vänster, höger och vänster galopp, gå på en rund och fin volt, öka och minska volten, öka och minska alla gångarter, öppna och sluta, hoppa naturhinder ett hinder var väl typ 1m?, 90% trafiksäker var fortfarande rädd för bilar med släp och lastbilar, kunde fångas mkt lättare i hagen kom ibland galopperandes emot mej, kunde fånga henne i boxen utan att hon vände rumpan till, visst allt var inte perfekt men hon kunde det och med lite mer träning kunde hon ha blivit en riktigt pärla! Hon kunde gått så långt! Hon var verkligen min drömhäst, vi kunde ha blivit bäst! Sen kom beskedet igen...ägaren hade beställt slaktid, men sen ändrade hon sig och sa att vi skulle ta ett föl på mystic och jag skulle få fölet + att jag fick välja precis vilken hingst jag ville använda. jag blev ju såklart jätteglad, men jag ville ju bara ha mystic.
Under den tiden som jag lärde att känna henne så var hon aldrig halt eller sjuk, hon hade enligt ägaren aldrig varit det heller. Sen kom hon igen, den 16 juni 2007, jag hade precis kommit hem från en helt underbar ridtur och skulle precis till att stretcha och massera mystic, då sa hon det " mia, jag uppskattar verkligen det du har gjort för mystic, hon har verkligen blivit så fin, men den 21 juni så ska hon slaktas, jag har inte tid att ha henne kvar." jag brast ut i gråt och visste inte vart jag skulle ta vägen, ägaren sa bara "förlåt men så är det, nu ska jag gå in och göra mat barnen är hungriga". Hur kunde hon? hur kunde hon ens tänka på att döda en fullt frisk häst med en asfin stamtavla, hon brydde sig inte ens om att hon skulle döda min bästa vän. Allt jag gjort för ägaren, det betydde inget!! INGET!!!! jag sa att jag kunde köpa mystic, åtminstonde vara fodervärd tills jag tjänat ihop pengar till att köpa henne, för foder och hovslagare hade jag pengar till. hon sa att det var okey att jag köpte henne. Den 20 juni 2007 var den lyckligaste och tråkigaste ridturen jag nånsin ridit! jag var lycklig för att mystic gjorde allting perfekt, jag var lycklig för att jag fick dela den med dom 3 som betyder mest, jag var lycklig för att jag visste att mystic äntligen litade på mej och för att jag gjort henne till den hon blev! men det tråkiga med den ridturen var att vi inte kunde avsliuta den, jag ramlade av. Mystic snubblade i ett dike, hon såg det inte och jag hann aldrig hindra henne. Så dom Hämtade min kusins häst i transport, för mystic vägrade gå in så min kusin gick hem med henne, när vi var i stallet igen så trodde jag att vi skulle skriva fodervärds papper osv, men ägaren hade inte avbokat slakttiden hon skyllde på att det var försent, det är aldrig försent att rädda en vän!
Den 21 juni 2007 så var jag i stallet kl halv 8. hästarna hade inte ens gått ut än, mystic gnäggade när hon hörde att det var nån som kom in i stallet, jag tog ut henne och började att borsta och rykta henne, jag berättade för henne hur underbar hon var och hur mkt jag älskade henne, jag talade om för henne att hon var min bästa vän att döden inte kan stoppa äkta kärlek och att jag kommer att fortsätta att älska henne. Hon verkade förstå vad som skulle hända, jag brast ut i gråt när hon sänkte sitt huvud ner i min famn och hon suckade djupt. Ägaren kom ut i stallet, hon vart förvånad över att jag var där, men hon sa ingenting, hon bara tittade på mystic och klappade henne på rumpan. sen gick hon ut och fixade med transporten, sen kom hon in igen och frågade om vi var klara, jag tänkte "nej vi är aldrig klara, du tänker ju döda min vän!". Men vi gick ut iaf, Mystic följde snällt med, hon bråkade ALLTID när man skulle lasta, nu gick hon i transporten som om hon aldrig har gjort annat det var som om att hon ville säga " kolla vad duktig jag är, snälla låt mej stanna jag vill inte dö". Vi åkte, jag kände hur fel jag gjorde, jag kände smärtan i bröstet blev allt starkare och hur tårarna trängde bakom ögonlocken. under resan dit sa vi inte så mkt, men när vi väl var framme så fick vi vänta en stund, ägaren gick för att prata med nån på nått kontor, jag gick till mystic, hon var riktigt svettig och nyfiken. sen kom veterinären och vi fick lasta ur, då veterinären utbrast "gud en sån fin välskapt häst, vad är det för fel på den här då? har hon fel i benen eller? det var verkligen en vacker häst", Ägaren sa bara " nej det är inget fel på henne alls, jag vill bara bli av med henne, jag orkar inte med henne" sa hon och småskrattade lite. Jag kunde fortfarande hålla tårarna tillbaka, jag stod och gömde mej i mystics man och luktade på henne. Sen kom det 2 unga pojkar, dom tog fram alla saker, Den ena pojken kom fram till oss och kollade på oss, då grät jag i mystics svettiga man, för det var då jag visste att det var nära. Det var då ägaren sa de hemskaste orden jag nånsing hört "ge han hästen så vi kan åka nån gång" Va? skulle jag ge bort min bästa vän till någon som tänkte döda henne? jag grät och kramade mystics hals, hon sänkte sitt huvud och det kändes som om att hon kramade mej tillbaka, jag sa att jag älskade henne och att hon inte skulle vara rädd. Sen gav jag bort henne till killen, hans ansiktsuttryck såg nästan ut som om att han led..sen sa han att jag gärna fick gå ett varv med henne runt slakthuset om jag ville ta farväl, jag ville det. under tiden jag gick runt slakthuset kollade jag om det fanns någonting att hoppa upp på så vi kunde galoppera iväg, hela tiden tänkte jag på hur fel jag gjorde...
Sen när jag kom tillbaka så kändes det fortfarande inte rätt, men jag gav han hästen iaf, sen satt jag mej i bilen och jag och ägaren åkte iväg bakom slaktuhuset, jag ville ha grimman som minne det var därför vi stannade kvar, men mystic vägrade att gå in i fållan hon blev alldeles tokig, stegrade och gnäggade och totalt vägrade att gå in, jag tror dom höll på i 20 minuter sen kom den unga killen och jag trodde allt var över, jag grät, men han sa att dom behövde hjälp, jag gick dit, när hon såg mej så gnägga hon en svag gnäggning, hon vart lite lugnare, jag fick grimskaftet och skulle gå in med henne, men hon ville inte först, så jag gick in och visade att det var okey, då kom hon oxå, jag kramade om henne och grät, jag fick nästan inte fram några ord alls, men jag fick iaf fram " det går bra gumman, var inte rädd, jag kommer alltid att finnas hos dej i ditt hjärta, lova att vänta på mej." hon sänkte huvudet mot min hand och jag smekte hennes panna, tårarna vägrade att sluta rinna, sen gav jag henne till killen, han tittade på mej och sa "förlåt" jag stog där brevid honom och PANG. hon föll livlös i marken, hon skakade och sprattlade, Jag gick tillbaka till bilen helt tom i både själ och hjärta, tankarna fanns inte, allt var tomt, i bilen satt jag mig och ägaren kollade på mig och frågade om jag inte skulle ha grimman? jag nickade på huvudet som ett ja. Ägaren gick och hämtade den, när jag fick grimman så var den blodig, det var då jag förstog att jag hade dödat min bästa vän.
vi åkte och vi hade inte ens hunnit ut från slakteriet förrän hon sa det " skönt att det är gjort nu, visst känns det lättare nu, det känns som om att tyngden över axlarna har flygit bort" jag kunde inte tro det! Hur skulle det kunna kännas lättare nu efter att min bästa vän är död? Jag trodde att vi skulle åka hem nu, men istället så skulle vi åka och kolla på kaniner, hon sa att jag skulle bli gladare då, jag blev inge gladare. Dagarna efterråt var dom hemskaste någonsin ren tortyr rent ut sagt! Nu har det gått 4 år sen detta hände och jag kan fortfarande inte förlåta mej själv för det som jag har gjort. Jag förstörde hennes liv genom att bara ge bort grimskaftet till den där killen, jag förstörde hennes liv genom att jag inte kämpade för henne, jag förstörde hennes liv genom att inte finnas där när hon som mest behövde mej. Jag älskar henne så otroligt mkt, och allt jag har kvar är en grön utsliten grimma. jag vet att jag gav henne en chans till ett nytt liv men jag tog även livet av en underbar vän och häst. jag vet nu varför hon tog bort mystic, det var inte på grund av tidsbrist eller ekonomiska själ, det var för att hon var avundsjuk på att mystic litade på mej och att hon hade gett sitt hjärta till mej. hon lära bara ha nånting att skylla på, enligt andra så tog hon bort henne för att hon tyckte att jag var oansvarig som gjorde en travhäst till ridhäst. jag ser inget fel i det, Jag visste att jag gjorde rätt, och att hon gjorde fel när hon skickade iväg henne till en hage i 3 år och fullkomligt sket i henne!
förlåt mej mystic, förlåt mej för att jag inte gjorde nått mer för att rädda dej, det är inte du som får lida, de är jag, jag får lida för det här stora idiotiska misstaget. Du är och kommer alltid att vara min bästa vän <3
Till minne av mystic en häst med ett hjärta av guld. <3 När alla möjligheter fanns för mystic att få ett bättre liv, så valde hon att ta hennes liv ifrån henne istället...
Ber om ursäkt kära läsare för slarvigt skriven text, men hon finns i huvudet dag ut och dag in, hon var mitt allt. sen är det inte så lätt att skriva det man tänker när man inte ser texten för att ögonen är fulla av tårar..
Lära bara få skriva av mig smärtan av att förlora en vän<3
Ber om ursäkt kära läsare för slarvigt skriven text, men hon finns i huvudet dag ut och dag in, hon var mitt allt. sen är det inte så lätt att skriva det man tänker när man inte ser texten för att ögonen är fulla av tårar..
och jag lovar dig, det var inte du som gjorde fel. du försökte, och det gjorde inte Mystics hästägare.
du var snäll mot henne och gav henne allt, det var därför hon valde dig som sin ledare. du gjorde inget fel, det kan jag lova dig!
började gråta haha..
men vilken underbar häst! o vilken grym människa som inte bryr sig.. :(
47 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ridtravargrupp/495020150/
Visa toppen
Show footer