May
Wednesday 7 September 2011 photo 2/4
|
Change
Del 3
Jag fortsatte rida och det gick väl varken bättre eller sämre. Tog ett tag att fånga henne i hagen, hade ont i kroppen efter varje ridtur så som hon kastade sig och hästen var genomsvettig varje gång vi kom hem. Sen kom vintern och snön och jag tappade intresset. Jag hade inga vinterridkläder och det fanns inte lika mycket ställen att rida på. Kammis reds mindre under vintern också så Kicki hade inte samma behov av hjälp längre.
När det började töa hörde Kicki av sig igen och sa att hon återigen ville ha hjälp med Kammis och hon undrade om jag var intresserad. Jag sa att jag kunde prova och åkte återigen ut till Sörby gård. När jag hämtade Kammis i hagen insåg jag faktiskt att jag ändå hade saknat den där knäppa hästen. Så började jag rida igen, ungefär två gånger i veckan. Till en början gick det bra, funkade riktigt hyffsat, Kammis var lite spänd men det var inga stora katastrofer. I början blev det dock bara ett varv runt åkern eftersom hon varken hade muskler eller kondition efter vintern.
En dag då jag börjat rida henne lite längre och ut i skogen kom jag inte längre än bort över första åkern innan det tog stopp… Jag skrittade på långa tyglar när Kammis från ingenstans kastade sig. Hon kan ha blivit rädd för en fågel, hon kan ha fått för sig att jag skulle av bara. Oavsett anledning hamnade jag snett när hon kastade sig och hon bockade som en tok bara för att få av mig. Hon blev väl rädd att inte kunna hålla balansen när jag hängde där på sned. Jag fick mig en luftfärd och landade på en strimma av is som fortfarande låg kvar. Min typiska otur… En hel åker av mjuk lera och jag landar på isen som ligger kvar. Kammis drog av i full karriär hemåt och jag fick gå tillbaka till stallet. Jag ringde Kicki och hon gick ut och fångade hästen.
När Kicki fått in Kammis på ridbanan var hon inte så glad på henne. Hon tog av henne sadeln och jobbade med henne lös på banan, ren uppfostran. Man får inte kasta av sin ryttare och man får inte springa därifrån. När hon var klar fick jag försöka och när jag också var klar backade vi så Kammis skulle få en chans att rulla sig eftersom hon var så svettig. Det gjorde hon dock inte, hon gick fram till mig med sänkt huvud, la huvudet mot mitt lår och tittade upp på mig med en blick som verkade säga "Förlåt, det var verkligen inte meningen". Kicki sa att hon skämdes och att när hon sprungit in på banan hade hon först ställt sig i hörnet och stirrat på mig där jag kom gåendes över åkern.
Kammis tappade en sko. Jag fick ett enormt blåmärke på höften, ett ömt knä och ett par ömma revben. Jag var redo att hoppa upp igen men Kicki vågade inte låta mig göra det… Hon sa att hon nog inte ville att jag skulle rida Kammis mer eftersom hon var rädd för att jag skulle skada mig. Jag och Kicki pratade om det ett tag och kom fram till att jag hoppar upp på egen risk och åker jag av och skadar mig har inte Kicki något ansvar för det. Nästa dag var jag ute igen, skrittade ett varv på åkern. Det gick riktigt bra men stackars Kicki var tvungen att gå ut och kolla till oss för att hon var så nervös över att något skulle hända. Men det gick bra.
Annons
Recent visitors
Camera info
Camera W810i
Aperture f/2.8
Shutter 1/500 s
ISO 80
Directlink:
http://dayviews.com/ridtravargrupp/495828621/
Visa toppen
Show footer