Next photo

Previous photo

Friday 9 September 2011 photo 2/13

Del 5
En dag när jag red lite på banan kom Kicki ut och hjälpte mig lite. Efteråt hade jag tänkt skritta ut en sväng barbacka men då släppte Kicki bomben. "Min rygg kommer bli bättre men aldrig helt bra och jag kommer aldrig kunna rida Kammis igen då hon är för stor och ryckig i rörelserna. Jag har hittat en tjej i Örebro som kommer och hämtar henne redan i helgen. Vill du ha henne är hon din, annars flyttar hon som sagt redan nu i helgen…". Hur ska man reagera på det!? Jag hade två dagar på mig att bestämma mig om jag rimligtvis kunde bli hästägare eller inte!
För första gången pratade vi seriöst igenom vad som skulle gälla. Jag skulle få Kammis, sadel, träns, grimmor, täcken och diverse annan utrustning. Jag fick ha kvar henne i stallet gratis och jag skulle få hö och halm. Jag skulle inte heller behöva kunna så mycket om hästhållning, Kicki skulle hjälpa mig och låta mig lära mig allt eftersom. Men andra ord hade jag verkligen inte kunnat ha bättre förutsättningar!
Jag hade ridit 11 år på ridskola. Visste ingenting om hästhållning och visste knappt hur jag skulle rida Kammis. Jag hade inget fast jobb utan var bara timvikarie. Jag fick två dagar på mig att tänka... Samma kväll åkte jag till föräldrarna för att få råd. Dom var väldigt realistiska men förstod vilken dröm det var för mig. Vi kom fram till att det inte var en omöjlighet och att jag skulle klara av det om jag var beredd att ge upp vissa andra saker, och det var jag. Det sista pappa sa var "Det låter redan som att du redan bestämt dig och försöker övertala om oss att det kommer funka. Men sov på saken ändå, så får du se hur det känns imorrn".
Senare på kvällen fick jag ett sms från Kicki där hon skrev att hon fixat alla papper, kvar var bara att skriva på namnet på den nya ägaren och hon hoppades att det skulle vara mitt namn hon fick skriva där.
Jag låg sömnlös den natten, det gjorde Kicki också. Om jag sa nej skulle jag förlora Kammi och Kicki skulle behöva ringa det där hemska telefonsamtalet och säga till tjejen att hon kunde komma och hämta Kammis. Nästa morgon åkte jag ut till stallet, jag ville klappa på Kammis en gång till innan jag bestämde mig. När jag gick ut i hagen låg hon ner. Jag gick ut till henne och satte mig på huk bredvid henne och började klia henne i pannan. Då blundade hon och lutade huvudet mot mitt ben. Då kändes det som att jag verkligen inte hade något mer att tänka på. Jag tog in henne i stallet och smsade Kicki och skrev att jag tar henne, jag vore en idiot om jag sa nej.
Kicki kom ut till stallet och frågade igen om jag verkligen bestämt mig och jag svarade att ja, jag tar henne. Kicki blev rörd och lättad och började gråta och då började jag med gråta. Så vi stod där i stallet och grät och kramades medans Kammis bara stod där och inte fattade någonting. Hon hade ingen aning om hur nära hon var att få flytta till Örebro. Kicki gick fram till Kammis och sa "Du ska bli Katrins, du ska få stanna kvar här! Allt kommer bli så bra, allt kommer bli jättebra". Sen red jag ut en sväng barbacka och sen när jag kommit tillbaka och släppt Kammis i hagen gick jag in till Kicki för att skriva på papprerna.
En krona stod det som betalning på köpekontraktet. En krona för häst och utrustning. Jag skrev på, gav en krona till Kicki och så var det klart. Kammis var min!
(Men historien slutar inte där... )

0 Visa hela listan

Del 5

En dag när jag red lite på banan kom Kicki ut och hjälpte mig lite. Efteråt hade jag tänkt skritta ut en sväng barbacka men då släppte Kicki bomben. "Min rygg kommer bli bättre men aldrig helt bra och jag kommer aldrig kunna rida Kammis igen då hon är för stor och ryckig i rörelserna. Jag har hittat en tjej i Örebro som kommer och hämtar henne redan i helgen. Vill du ha henne är hon din, annars flyttar hon som sagt redan nu i helgen…". Hur ska man reagera på det!? Jag hade två dagar på mig att bestämma mig om jag rimligtvis kunde bli hästägare eller inte!

För första gången pratade vi seriöst igenom vad som skulle gälla. Jag skulle få Kammis, sadel, träns, grimmor, täcken och diverse annan utrustning. Jag fick ha kvar henne i stallet gratis och jag skulle få hö och halm. Jag skulle inte heller behöva kunna så mycket om hästhållning, Kicki skulle hjälpa mig och låta mig lära mig allt eftersom. Men andra ord hade jag verkligen inte kunnat ha bättre förutsättningar!

Jag hade ridit 11 år på ridskola. Visste ingenting om hästhållning och visste knappt hur jag skulle rida Kammis. Jag hade inget fast jobb utan var bara timvikarie. Jag fick två dagar på mig att tänka... Samma kväll åkte jag till föräldrarna för att få råd. Dom var väldigt realistiska men förstod vilken dröm det var för mig. Vi kom fram till att det inte var en omöjlighet och att jag skulle klara av det om jag var beredd att ge upp vissa andra saker, och det var jag. Det sista pappa sa var "Det låter redan som att du redan bestämt dig och försöker övertala om oss att det kommer funka. Men sov på saken ändå, så får du se hur det känns imorrn".

Senare på kvällen fick jag ett sms från Kicki där hon skrev att hon fixat alla papper, kvar var bara att skriva på namnet på den nya ägaren och hon hoppades att det skulle vara mitt namn hon fick skriva där.

Jag låg sömnlös den natten, det gjorde Kicki också. Om jag sa nej skulle jag förlora Kammi och Kicki skulle behöva ringa det där hemska telefonsamtalet och säga till tjejen att hon kunde komma och hämta Kammis. Nästa morgon åkte jag ut till stallet, jag ville klappa på Kammis en gång till innan jag bestämde mig. När jag gick ut i hagen låg hon ner. Jag gick ut till henne och satte mig på huk bredvid henne och började klia henne i pannan. Då blundade hon och lutade huvudet mot mitt ben. Då kändes det som att jag verkligen inte hade något mer att tänka på. Jag tog in henne i stallet och smsade Kicki och skrev att jag tar henne, jag vore en idiot om jag sa nej.

Kicki kom ut till stallet och frågade igen om jag verkligen bestämt mig och jag svarade att ja, jag tar henne. Kicki blev rörd och lättad och började gråta och då började jag med gråta. Så vi stod där i stallet och grät och kramades medans Kammis bara stod där och inte fattade någonting. Hon hade ingen aning om hur nära hon var att få flytta till Örebro. Kicki gick fram till Kammis och sa "Du ska bli Katrins, du ska få stanna kvar här! Allt kommer bli så bra, allt kommer bli jättebra". Sen red jag ut en sväng barbacka och sen när jag kommit tillbaka och släppt Kammis i hagen gick jag in till Kicki för att skriva på papprerna.

En krona stod det som betalning på köpekontraktet. En krona för häst och utrustning. Jag skrev på, gav en krona till Kicki och så var det klart. Kammis var min!

(Men historien slutar inte där... )

Annons

Uploader

KamakuraSimb

got 539 photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Recent visitors

Photos from visitors

Part of an album

Camera info

Camera W810i

Focal length mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/100 s

ISO 80

Date

sollyckan Fri 9 Sep 2011 21:32

gud det är så tårarna rinner när jag läser.

- Read more -

KamakuraSimb Fri 9 Sep 2011 21:38

Oj oO men det är ju en lycklig historia =)

- Read more -

hestfluga Fri 9 Sep 2011 11:55

Hade jag fått min favorit för en krona + all utrustning så hade jag också varit lycklig! Jisses vilken dröm! :o

- Read more -

View all comment answers (2)

KamakuraSimb Fri 9 Sep 2011 12:18

Ja herregud ja, jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant

- Read more -

hestfluga Fri 9 Sep 2011 12:23

Haha jävla lyllos :P avis är man i alla fall xD Och att dina föräldrar gick med på det också :P Där hade nog varit tvärstopp för mig oavsett om jag hade fått hästen så gott som gratis - mina föräldrar hade totalvägrat xD Hade sagt nej innan jag ens hade börjat förklara haha

- Read more -

KamakuraSimb Fri 9 Sep 2011 12:29

Pappa är pälsallergiker och mamma totalt ointresserad av djur men dom förstår mitt intresse så dom lät mig ta henne men gjorde klart för mig att dom inte skulle hjälpa mig att mocka ^^ Men eftersom jag inte bor hos dom, inte är ekonomiskt beroende av dom eller nått så hade dom ju inte direkt kunnat hindra mig heller =)

- Read more -

hestfluga Fri 9 Sep 2011 12:37

Haha well. Då är det ju en annan femma :P En annan är arbetslös och beroende av föräldrarna Haha :P

- Read more -

KamakuraSimb Fri 9 Sep 2011 12:38

jo då är det ju en helt annan sak, jag är bara timvikarie men har fått det att gå ihop ändå hittills

- Read more -

hestfluga Fri 9 Sep 2011 13:04

jojo. klart. inkomst som inkomst. (: hade du inte fått ihop det med ekonomin så hade du kanske inte haft Kammis nu ju.

- Read more -

9 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/ridtravargrupp/495891571/