May
Thursday 17 May 2012 photo 8/13
|
Change
Historien om mig och Ivar Mystic...
Jag hade nydligen varit medryttare på en shagaiarab som jag tyvärr inte passade ihop med, och efter en olyka beslutade jag och ägaren gemensamt att de inte fungerade och jag valde att söka vidare efter något nytt.
Det var tidig vår och jag satt på blocket och skummade igenom hästanons efter hästanons men hittade inte precis något som intresserade mig fören på sista sidan.
Där var det ett triangelmärkt sto som behövde komma ut i skogen och få mer motion då ägaren inte hade tid för henne.
I brist på annat att välja mellan ringde jag på hästen och fick nästa dag komma upp och provrida Felicia, eller isa som hon kallades.
Men när jag hade hälsat på ägaren och träffat isa gick vi en liten runda på gården.. och där stod han..
Valacken som stod i hagen vid travspåret tittade nyfiket upp på mig och frustade lågt.
Stallägarna kom sedan ut efter att jag hade ridit isa. Visst hade de gått bra med isa och så o hon kändes inte så komplicerad att rida bara bestämd.
Men ändå fanns känslan av att de inte var rätt för mig där.
Stallägarna arne och karin som kommit ut och hälsat på oss berättade om deras tre hästar de hade,
det var åringen Stella Victory som skulle köras in till sommaren.
4 åringen Safari Boy som tränades för fullt inför travet..
sedan pekade de på den kompakta varmblods valacken som tittat nyfiket på mig '' och de där är Ivar Mystic. Han är 14 år och pensionerad. Men han är vi stolta över! Han har vunnit så många lopp under sin karriär''
Jag minns att jag länge tittade på honom. Ägarna sa att han skulle behöva få motion då de inte tränade honom mer utan han bara gick.
Men jag hade ju sökt isa så tänkte jag får ju iallafall ge henne en chans.
Men de klickade aldrig med isa och de blev lite så där med kontakten mellan mig och isas ägare och till slut tackade jag faktiskt nej.
Våren gick vidare till tidig sommar och sommarlovet kröp närmre. Paniken över att inte ha häst under sommaren växte. Plötsligt slog det mig. Stallägarna hade ju sagt att mystic behövde motion. Jag samlade mitt mod och åkte upp till gården i hopp om att de var hemma. Satan vad jag var nervös kan ni tro.
Men som tur var var de faktiskt hemma, de blev hur glada som helst över att någon faktiskt ville ta hand om deras gamla gubbe som de kallar honom.
Den 3 juli 2011 kl 09.00 satt jag för första gången upp på honom. Han kunde ingenting var inte utbildad och visste inte hur han skulle hantera mina skänklar. Men de gick bra.
Operation inridning började.
Jag kämpade hela sommarlovet med honom, vi hade motgång och framgång hela tiden.
Han var otroligt lättlärd och villig.
Han ville bara göra rätt och han brann för att få arbeta. Och till slut när höstens sista löv föll av träden ca 4 månader senare kunde jag säga att han var så gott som färdig utbildad och jag skulle då påbörja hoppningen..
de var då allt gick åt helvete..
hoppa?! Gå över bommar?! Vadå för?!
Mystic totalvägrade, bommar var livsfarliga. Han skulle minsann inte ta ett ända steg nära dem slängde sig åt alla håll..
stegrade, sparkade backout och konstrade.
Tillslut gav jag upp! De var lönlöst jag hade då kämpat från september till feburari utan framgång och tog under sportlovet chansen och fick hjälp av min kompis medryttarhästs ägare som ridit in många hästar och hjälpt många.
Hon fick honom att se bommen som något bra. Den var inte längre livsfarlig bara läskig. Men jag var skeptisk till att de skulle funka men försökte i allafall att leda honom över.
Tro det eller ej, men han gick över! Lyckan var fullständig! Fick då bara råd att fortsätta träna honom från marken i repgrimma tills jag kände att han var säker.
Jag fortsatte kanske 3-4 veckor innan jag valde att börja trava med honom över och det funkade super. Kort därpå satt jag upp och gjorde samma övningar från marken och han skuttade över som ingenting.
Så jag valde att prova ett litet kryss.
Då kom nästa problem. Kryss. Han hade tydligen en hemsk förbi mot just kryss och blev livrädd för de dära krysset.
Fick lägga upp det till ett räcke och då hoppade han faktiskt över!
Han sluthoppade 40 cm och tillslut provade jag att även rida honom över och de gick lite klumpigt men de gick! Vi fortsatte och övade o övade och tillslut var han säker.
De var då de hände..
Mystic blev sjuk. Tarmvred. Jag var helt ifrån mig när ägarna ringde mig och sa att han var dålig. Jag trodde jag skulle förlora honom..
men han klarade sig! Men efter det tog jag de lugnt och mjukstartade honom men alla musklerna var nere på noll och motivationen var inte den samma.
När han slutligen var tillbaka på banan igen så fortsatte vi med vår bom och hinder övning. Men de gick inte? Han ville inte igen?
Jag envisades med honom bestämde mig för att han vist skulle.
Jag provade allt jag mindes från träningen men ingenting fungerade? Till slut tog mystics tålamod slut.
Han stegrade sig så högt och fäktade med framhovarna jag blev skräckslagen.
Efter att han återigen stod på alla fyra var öronen så tätt bakåtstrykta att det såg ut som om han inte hade öron. Han vägrade flytta sig och högg efter mig. Aldrig någon sin hade han visat ett sådant humör mot mig?!
Med gråten i halsen gav jag upp. Jag bara släppte det och lät det va. Tills idag den 17 maj.
Jag pratade lugnt med honom klappade honom hela tiden medans jag ledde honom runt bommen flera varv sen stannade jag framför den och frågade ''går du över om jag går brevid?'' det var som om han nickade och försiktigt ledde jag honom frammåt. Lite osäker var han och slängde sig lite över, men han gick över.
Ibland måste man våga fast än man inte gör det. Mystic är på rätt väg igen och ingenting känns så bra som de gör just nu. Allt går bra igen. Han tränas hårt i dressyren och planen är att kunna tävla lättare dressyr med honom.
Det var tidig vår och jag satt på blocket och skummade igenom hästanons efter hästanons men hittade inte precis något som intresserade mig fören på sista sidan.
Men när jag hade hälsat på ägaren och träffat isa gick vi en liten runda på gården.. och där stod han..
Stallägarna kom sedan ut efter att jag hade ridit isa. Visst hade de gått bra med isa och så o hon kändes inte så komplicerad att rida bara bestämd.
Men jag hade ju sökt isa så tänkte jag får ju iallafall ge henne en chans.
Men de klickade aldrig med isa och de blev lite så där med kontakten mellan mig och isas ägare och till slut tackade jag faktiskt nej.
Våren gick vidare till tidig sommar och sommarlovet kröp närmre. Paniken över att inte ha häst under sommaren växte. Plötsligt slog det mig. Stallägarna hade ju sagt att mystic behövde motion. Jag samlade mitt mod och åkte upp till gården i hopp om att de var hemma. Satan vad jag var nervös kan ni tro.
Operation inridning började.
Jag kämpade hela sommarlovet med honom, vi hade motgång och framgång hela tiden.
hoppa?! Gå över bommar?! Vadå för?!
Mystic totalvägrade, bommar var livsfarliga. Han skulle minsann inte ta ett ända steg nära dem slängde sig åt alla håll..
De var då de hände..
Mystic blev sjuk. Tarmvred. Jag var helt ifrån mig när ägarna ringde mig och sa att han var dålig. Jag trodde jag skulle förlora honom..
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 300D DIGITAL
Focal length 24 mm
Aperture f/10.0
Shutter 1/250 s
ISO 800
KamakuraSimb
Fri 18 May 2012 11:27
Det låter ju som att han inte vill hoppa och inte tycker det är kul med hinder och bommar, måste han då tvingas på det?
Anonymous
Fri 18 May 2012 11:36
när han har gått över en gång tycker han de är kul.då går han över utan problem. han tvingas inte till någonting. men han kan ju plötsligt inte få för sig att inte vilja hoppa han har hoppat så många gånger förut och gå över en bom ska han kunna
LooneyTun3s
Thu 17 May 2012 21:11
Jag kämpar också jättemycket med min häst och bommar, han tycker det är superkul men han har inget självförtroende och är jätterädd för att misslyckas. Super fin berättelse, kämpa på! Tycker du ska vara stolt över både dig och han, det är inte lätt att vara modig för båda två och det ska du ha en stor tummen upp för! :D
LooneyTun3s
Thu 17 May 2012 23:50
hahah! ja, det är något med lösgodis! Men kaffe det är lite så att han höjer hatten för en xD
Anonymous
Thu 17 May 2012 23:51
hahah får prova någon gång XD dock inte för mycket han behöver inte de för kofeinens skull.. XDf
LooneyTun3s
Thu 17 May 2012 23:54
nej inte min heller, hade han fått mer än det han får hade jag legat i backen mycket oftare än det jag gör XD
Vilken fin historia, och vilken tur att du inte gav upp! Vissa hästar kanske inte bara tycker om vissa saker, och då är det lika bra att låta det vara! :)
Ja, fast om det skapar mer problem än det ger framgång så skulle jag låta bli. Men det är ju min åsikt och teori, och jag känner ju inte hästen, så det är ju givetvis upp till dig! :)
Anonymous
Thu 17 May 2012 20:48
just nu har det bara gått frammåt det var när han var sjuk som motivationen försvann
Oki! :) Jag håller tummarna för er! :)
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ridtravargrupp/505426111/
Visa toppen
Show footer