May
Sunday 24 June 2012 photo 3/6
|
Change
Bilden är på vår miniatyrshetlandshingst. Jag vill dela med mig av min och främst Miss Dreams historia. Det har hänt mycket på 8 månader, och jag skulle uppskatta om ni tog er tiden och läste. Har ni några funderingar, eller om texten är oklar får ni gärna skriva en rad så att jag kan förklara.
Miss Dream
♥ Jag minns det som igår. Jag hade pratat lite med min kompis i stallet N där jag hade min ponny några år tillbaka, och kollat om det möjligen, skulle finnas någon häst jag kunde få rida på efter att han såldes (och det inte fungerat med medryttarhästarna efteråt). En gång i veckan ungefär, absolut inte mer - jag har aldrig gillat att binda upp mig.
Jag fick numret till ägaren och jag smsade nästan direkt. Det var en eftermiddag, och en helg, och vi bestämde datum för provridning redan i början av veckan efter. Det visade sig vara ett av de bästa besluten jag tagit. Så jag satte på mig ridkläderna som legat och samlat damm och tog mig ner till N (stallen får kallas bokstäver i bloggen på grund av att jag inte vill åka dit för någonting som skrivs här.)
Stallet var sig likt. Och där i gången i stora stalldelen stod hon. Jag fick borsta lite, kratsa ur hovarna och börja sätta på henne - och mig - utrustningen. Hon var nästan lite kelig, väldigt nyfiken. Pigga och klara ögon skymtade under den tunna pannluggen. Jag var nervös redan då. Inte blev det bättre av att hon spände sig, sparkade i luften och högg i grimskaften hon var fastspänd i när jag drog åt sadelgjorden. Resten gick bättre och vi rörde oss ner mot paddocken.
Jag fick hjälp att hålla i henne när jag satt upp. Jag var spänd, hon var spänd. Hon trippade fram och jag lät henne skritta på långa tyglar. Hon blev inte direkt lugnare men jag tyckte mig känna en liten mjukare övergång i steget. Började försiktigt ställa och forma eftersom och hon sökte sig ganska snart neråt. Traven svävade, även om hon mest gick och slog med huvudet så kändes det så rätt! Satt med en leende och eftersom mjuknade hon mer och mer. Galoppen var stel och ful. Halv trav och halv galopp. Men det gjorde ingenting - leendet satt klistrat redan då.
Till och börja med red jag en gång i veckan. Hon var ganska besvärlig vissa dagar. Hon utlöste vredesutbrott från min sida, när hon helt oberäkneligt slängde sig fram och tillbaka och försökte sticka. Men jag ville inte ge upp. Vilket jag senare insåg att jag gjorde rätt i.
Månaderna gick. Det började bli vår. Det var redan en stor förändring. Den hispiga hästen började bli lugnare. Började kunna galoppera på volt, och kunde gå ett helt pass i form utan att kippa efter luft. Hon började söka sig till mig i stallet. Tillät mig sadla under milda protester. Protesterna ifrån början berodde på att hon ridits in med en för liten distanssadel som inte lät hennes muskler utvecklas utan bara gjorde illa henne. Jag smorde in hennes leder, tvättade henne ren från lera, masserade hennes rygg och redde ut man och svans tills de var lika blanka som de kändes. Hon började få röda toner i pälsen, och vita strån längs med magen. Jag som trott hon var nattsvart märkte att hon hade röda pigment och faktiskt var stickelhårig, vilket kändes intressant med tanke på att jag aldrig sett den teckningen hos en svart häst förut.
Första flytten
♥ Jag hade redan sen tidigare haft problem med den "nya" stallägaren. Vi hade haft en släkting till henne och stallet höll ett bra mått med skön struktur. Sedan nuvarande, som vi kallar för J, tog över började stallet förfalla mer och mer. Det var skitigt och äckligt och hästarna kom inte alltid i första hand.
Ägaren är speciell med sin sjukdom och sitt psykiska mående, och folks överseende är inte smickrande. Efter mycket bråk och lögner ifrån stalltjejernas sida, speciellt tre - An, Am, Ca - så började ägaren göra uppror. Värst var det med Ca, de bråkade öppet och Ca slängde ur sig de ena och de andra om att vårat varmblod var så vanskött och förstörd. (Komiskt nog har hennes eget varmblod varit halt i ett halvår efter att de hoppat honom hur högt som helst på en gammal skada. Varmblod + skador = i princip slaktvärde ifall man inte behandlar de triangelmärkt! Men iallafall..) Det ledde till skitsnack och vi blev två sidor, jag, ägaren och min kompis emot de andra egentligen. De andra tjejerna hade dock slyndjuret till ägare på sin sida och fick därefter sin vilja igenom. Och där började väl egentligen våran resa och vi blev - praktiskt taget - blev utslängda för första gången. På grund utav rent förtal och lögner. Vi blev anklagade för stölder och det ena med det tredje.
Tidigare hade F och D stått på N med sina hästar. De hyrde ett stall två kilometer därifrån (A). Tidigare samma år hade de hyrt och styrt stallet tillsammans med J - ägaren till stallet vi blev utslängda ifrån. Men de hade bråkat och verksamheten hade inte gått i lås. Parterna var osams och det utnyttjade vi lite när vi senare flyttade till A. Vilket vi trodde skulle bli vår räddning. Aaaaaack så fel vi hade. Vi skulle bara veta vad som väntade.
Flytt tätt inpå
♥ Någon vecka efter att vi flyttat in var allt frid och fröjd tills de hölls ett stallmöte och beskedet kom. J hade bestämt sig för att sätta dit F(+)D. Så hon drog en förvriden snyfthistoria för ägaren till A. Som förövrigt inte drog jämt med F. Så det var bara för oss, dvs hela stallet (vi var ju inhyrda hos FD och inte hos den riktiga ägaren till A), att flytta - igen.
Men stall var redan funnet och vi trodde oss äntligen ha hittat hem. Det var ett fint litet stall, Ä. Samma kväll som vi kört dit hästarna hade ägaren även hämtat hem en till häst som skulle falla i mina händer så småningom. En minishetlandshingst, 84 centimeter i mankhöjd, med världens vackraste ansikte. Hans charm tog mig med storm.
Hästarna trivdes som fiskar i vattnet med sina hagkompisar. Man kunde ju åtminstone önskat att det skulle varit likadant för oss. Det var speciellt en tjej, El, som störde oss. Hon var dominant och en riktig ögontjänare. Stod så nära ägarna att de aldrig trodde ont om henne. Det vände hon snart mot oss när hon fick veta att Am, en av tjejerna som fick oss utkastade på N, ville flytta dit. Hon började med att provocera ägaren. Göra små fulingar när ingen såg. Det blev bara värre och värre och ägaren har med tanke på sitt psyke med mera, svårt att hålla igen. Så det blev snart en öppen konflikt och de andra som inte tyckte speciellt gott om ägaren gaddade ihop sig.
Det hemskaste var att vi inte fick minsta lilla tro. El hade varit hemsk mot oss och våra hästar. Exempel:
.♥ Miss Dream kan inte stå i öppen box. Men självklart skulle El ha den boxen åt sin häst. För att hon "bara ville ha den". Det fanns endast två i stallet. Den hennes häst stod i och den bredvid. Ingen skada skedd, vi ställde henne bara i boxen bredvid. Men hon gick och klämde fram en tår hos ägaren och sa att hennes häst inte kunde stå bredvid våran, så vi fick helt enkelt ställa henne i boxen mitt emot. Vilket resulterade i en panikslagen och sönderstressad häst varenda gång hon stod inne, även om andra hästar var där.
.♥ Jag hade båda våra hästar i gången. Lillhingsten hade vänt sig om, men han stod lugnt och jag tänkte inte på det. Trodde ägaren vänt honom innan hon gick ner för att hämta ryktlådan till honom. Idiot-El kom och började fixa foder åt sin häst. Stod med tre burkar i famnen och gick mot hästvalpen, varpå hon börjar armbåga honom bakifrån. Jag frågar varför i helvetet hon inte kunde gå förbi bara. Medan hon börjar hetsa och halvskrika att han har panik och är helt galen. Han blev såklart rädd när hon armbågade honom hårt. Har alltid fått lära mig att man vänder en häst "framifrån", men det kanske bara är jag.
.♥ Hennes häst stod utanför vår box. Hästen hade ner täcket som hängde där. Nytvättat fleece. Hon klev runt på det och El gjorde inte minsta ansats att ta upp det. Kan även ta upp en annan gång när jag hade mina ryktlådor utanför boxen. Hon ställde sig där, vilket tydligen är hennes favoritplats. Hennes häst var hispig. Så då säger hon till mig: "Ta bort dina grejer om du inte vill att hon ska trampa sönder dem." Det var så nära att jag flög på henne där. Ingen sätter sig på mig sådär.
FD som sagt sig vara bättre än J och inte gick på skitsnack visade sig vara lika stora myttare som majoriteten av hästvärlden. Snart hade de ingått en pakt och vi åkte ut igen, på samma anklagelser som tidigare. Denna gång kom dock bara anklagelserna om stöld och så ifrån El - som kände Am - så hon körde hennes stil. De andra hade inga bättre argument än att vi var jobbiga. Så vi rykte snart därifrån med.
Den verkliga räddningen
♥ Stressen började. Vi ville knappt åka ut till stallet. Orkade inte utstå blickar och hat. Det eviga stallsökandet började. Efter många om och men fick vi tillslut napp. Det var ett litet stall - DPRS - i närheten av gamla stallet A.
Vi åkte ut och tittade. Flera gånger. Det kändes bara mer och mer rätt. En börda släppte sakta men säkert våra axlar. Det här blir bra, tänkte vi. Det var en familjegård med två boxar över. Kunde det blivit mer perfekt? Skulle knappast kunnat tro det. Trevligaste och finaste hästarna, skönaste läget och charmigaste gården. Hade och har fortfarande lite svårt för dottern i familjen. Men mamman matchade våran idyll så väl. Vi fick utstå ett par vidriga veckor med hotsms och bråk innan vi äntligen lastade hästarna och åkte. Där kommer ännu ett exempel.
.♥ El hade varit på träning i ridhuset en bit ifrån Ä. Hon och hennes kompis kom i sakta mak tillbaka till stallet. Man måste gena över ridbanan som är placerad precis utanför för att komma in i stallet. När hon såg att jag red på banan och att ägaren inte syntes till kastade hon sig av sin häst och rusade in i sadelkammaren för att se inte ägaren inte stal något när hon packade. Hon gick igenom sina grejer utan och innan. Självklart fattades ingenting. Det var som de tidigare gångerna hon anklagat oss - då hon hittade sina grejer i efterhand, oftast bland sina egna saker.
När vi kom fram släppte vi ihop Missan med sin hagkompis, M. Lillfisen fick gå i en egen hage och bekanta sig med de andra på avstånd. De hela gick jättebra, när familjen kom ut på kvällen sov alla hästarna lugnt och stilla.
Jag har nog aldrig uppskattat att vara i stallet så mycket. Skulle kunna vara där i princip varje dag. Städade hela vinden, sopade och ställde iordning alla saker, hängde upp täcken, allt! Det hade jag aldrig haft ork eller lust med förut. Träningen går dessutom bättre. Hon kan galoppera mjukt i galoppen på mindre volter. Det går lite snabbt fortfarande, men det är en enorm skillnad. Musklerna har kommit fram. Pälsen glänser och man ser en lycka i hennes ögon. Hispigheten har börjat släppa. Jag har aldrig gått med tron att det kan kännas såhär underbart att ha häst. Som halvfodervärd åt två svarta pärlor skattar jag mig en av de lyckligaste hästpiloterna som finns. Mina ädelstenar bär mig och jag har nog aldrig riktigt haft ett intresse före nu. Jag som aldrig skulle rida mer än en gång i veckan rider tre. Fan vad jag är lycklig!
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 1100D
Focal length 41 mm
Aperture f/5.0
Shutter 1/100 s
ISO 100
iloveahorse
Sun 24 Jun 2012 15:15
Vilka vidriga männsikor det finns alltså!! Man skulle igentligen anmäla dom jävlarna! :@
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ridtravargrupp/506798167/
Visa toppen
Show footer