Känns fruktansvärt att erkänna det, men jag har tröttnat något så fruktansvärt på min häst :( innan utvecklades vi hela tiden och de gick super och han var frammåt o glad. de är inte så att han bråkar precis utan han har bara stannat upp, de händer ingenting mer. och jag har helt slut på idéer nu :(
rida ut gör jag helst inte själv efter en obehaglig olycka med en annan häst som fortfarande sitter i ordentligt. hoppa kan jag inte göra med honom då han vägrar ut sig (ren dumhet/lathet) har börjat klickerträna honom så smått då han är omöjlig att fånga i hagen och därför övar inkallning men de går trögt han vet att ljudet innebär att man ibland får en godis men inte alltid.

känns som de kanske är läge att tänka över detta en gång för alla och kanske ta i tu med en tränare :( inte hittat någon som är vettig och förståelig för mina privata problem med rädslan utan fått höra '' då har du inte på hästryggen att göra om du är rädd'' jag vill komma över rädslan inte få höra sånt precis. jag har botat den stora delen själv men tilliten till min häst finns inte riktigt och jag tror de mestadels är där skon klämmer så någon som hade kunnat hjälpa mig hur jag ska lägga mina hjälper och rama in honom när han blir het hade inte varit fel för lär jag mig bara känna mig ''lugn'' o vet att jag kan kontrollera hans små vredesutbrott så tror jag att vi kommer komma frammåt igen.

så om någon har tips på bra tränare eller folk som vet vad de handlar om med hästar som har en extra nerv. och som inte är alldeles för dyr då jag inte har så bra inkomst i vardagen. vi står på en liten gård i Dalby och de är för hemma plan jag behöver hjälp, borta finns inte våra problem då han blir feg o tyr sig till en ist.

har skrivit till dig :)

hoppas på de :)

det hoppas jag med vill få upp motivationen igen :)

jag tycker allt annat är kul förutom att rida för tillfället jag gör alltid samma saker med honom då jag enbart kan rida dressyr med han och inte kan rida ut själv :/

Men då är det ju dax att ta sig i kragen och få den där rädslan överstökad! Det är inte så jätte konstigt att du inte kan fånga h*n i hagen, h*n har nog också tröttnat på att bara få göra samma tråkiga saker i paddocken dag ut och dag in! Du ska ha den här hästen i x-antal år till och hästen tackar aldrig nej till en skritt tur i skogen!
Börja med att bara gå i skogen/vägar utanför stallet och lär känna din häst och bli trygg med den. Sen när du känner dig trygg (1 dag- 1000 år, ta den tid som behövs) så kan du hoppa upp och be någon leda några gånger tills du känner dig trygg.
Du kan ju också ta ut en natural horsemanship tränare ? :)

jag är inte den som ger upp efter en motgång faktiskt och jag har precis kommit till denna gränsen :P

då är det bara att kämpa på. kanske hitta på något nytt? köra in han tex :)

han är inkörd :P han är travare

börja att köra honom igen :)
tips på tränare är att gå till närmaste ridskola och kolla :)

jo de är klart :) är väl på god väg, men var med om en olycka för ca 3 årsedan nu då hästen jag skötte då var rent ut sagt ond. hon kunde helt plötsligt få för sig att hon inte ville bli riden o ville hon inte de så fixade hon världens katapullt med sadeln inte en chans att man höll sig kvar då de kom som en blixt från en klar himmel. var ute o red en runda med henne själv 20 min hemmifrån och tänkte trava på vägen hem men plötsligt slog hon bara om skena igenom skogen skrapa sig mot alla träd o försökte skada mig eller skrapa av mig hela tiden slängde hon blickar upp på mig kändes precis som hon ville döda mig just då på ca 5 min var vi hemma på stallplanen igen och jag kommer ihåg att jag var så rädd när hon väl stannade att jag bara föll ihop på marken som jag darra när jag kom av henne det upprepade sig några gånger och tillslut lyckades hon skada både mig och sig själv och ägaren till hästen blev vansinnig på mig för att jag skadat hennes lille snutt. sen att jag låg på akuten med en skada i ryggen jag får leva med i resten av mitt liv tyckte inte hon var så farligt utan den lilla revan på magen från min dragkedja på skon var värre. bestämde mig efter den gången att aldrig mer sätta mig på en häst igen men de kändes rätt tomt och sen tyckte jag ändå att en häst ska inte förstöra det jag älskar allra mest så året där på skaffade jag pollen jag har nu tog lång tid innan jag ens vågade sitta upp på honom igen. och egentligen ska jag av medecinskt skäl inte utsätta mig heller då jag kan slå upp skadan igen om jag trillar av fel. det är det ända som är bra med min häst de är att han aldrig någonsin med avsikt skulle skada en han skäms när man trillar av honom vilket varit i samband med att han blivit skrämd

men usch! hoppas att du hittar ngn som kan hjälpa dig!

hoppas det med

ja lycka till! <3