apple

Jag drömde om dig, du såg precis ut så här. Jag hade rest långt långt bort, man var tvungen att åka på en magisk, hemlig spökjärnväg för att komma fram till byn där du bodde. Hela byn var gömd långt bortom bergen ute i vildmarken och där fanns surrelalistiskt nog en av de mest civiliserade platser av alla.
Du bodde i ett fantastiskt rum fyld av vakra örngott och gick på ett skola intill (eller om jag inte minns fel var skolan och ditt rum liksom sammanbygda på sluttningen som ledde ner till dalen) som liksom var ett tidlöst hippiekollektiv, inga vuxna lärare fanns, inga krav, inga gamla minnen, ni odlade era egna grönsaker, en av dina nya kompisar berättade att det var det befriande arbetet med händerna som gav er energin till att själva söka kunskap. Det lät flummigt men jag var ändå mäkta imponerad, stod brevid och bara beundrade dig som så medvetet valt att släppa världen bortom bergen.