June
Tuesday 22 February 2011 photo 1/1
|
Heh, ingen tid till att rätta....det får NI göra XD
så säg till om vad som behöver rättas......
Samma deal som förut, det som redan är postat är rött det nya är grönt.
Oxymoron
Min första tanke då jag vaknar är alltid "Hur mycket är klockan"
Idag är inget undantag men innan jag hade hunnit avsluta tanken
så slog det mig att något kändes fel.
Jag öppnade tunga ögonlock och stirrade förbryllat upp på ett
väldigt suddigt okänt tak. Jag började hulka av den starka kaffe
doften men försökte desperat att hålla det nere. Då jag inte trodde
att det skulle gå och att jag skulle behöva betala multum för att
rengöra min klänning dök det plötsligt upp ett suddigt främmande
föremål framför mina ögon.
"Du, använd den här." Sa en mjuk röst jag aldrig har hört förut.
Jag grabbade tag och tömde ut innehållet i min mage.
Dunk, dunk. dunk, det kändes som att mitt huvud skulle
implodera men min syn hade iallafall återställts något sånär
medans jag lättade min vikt.
"Grabben skulle du kunna vara gullig och inte knäcka mina
handleder." Istället för att ta hinken som han hade hållit fram
så hade jag grabbat tag i killens armar.
"Åh, sorry." Mumlade fram jag och släppte taget om honom.
Han ställde ner hinken brevid den svarta slitna lädersoffan jag
halvsatt i.
Han var lång och tunn och klädd i en svart lortig overall, med
klädesplaggets ärmar knytna runt midjan, och en smutsig vit
T-shirt. Hans becksvarta hår nådde ner till hans lår och det var
uppsatt i en lös hästsvans. Den axellånga pannluggen hölls ur
hans ansikte med ett lysande orange diadem.
Jag känner många tjejer som skulle kunna döda honom för
hans hår. Tjockt, glansigt och långt. Mitt hår vägrar växa längre
än till mina axlar. Det är lättare att ha det klippt kort och bara
använda peruker. Jag är kille, mitt hår kommer försvinna sinomtid
ändå. Jag behöver inte hjälpa det på vägen med färgningar och
andra äckliga hårvårdsprodukter som ändå inte håller vad de lovar.
Jag hann inte se mycket av hans ansikte innan han hade vänt på sig och
gått över till den förkrympta köksdelen som fanns i det lilla rummet som
jag satt i, plockat upp ett stort glas med vad som såg ut som vatten och
lagt något i det som brusade.
Tidigare hade jag oroat mig för att min klänning skulle bli smutsig.
Men det hade jag inte behövt. För jag hade den inte på mig.
Jag hade på mig förhoppningsvis mitt egna par kalsonger och en
inte så skitig svart overall.
Men mitt huvud gjorde fortfarande ont så jag orkade inte bry mig om vad
det skulle kunna innebära. Han plockade upp en tillbringare med andra
handen och vände sig ändå om så jag fick annat att försöka koncentrera
mig på.
Han hade en bläckpenna bakom örat som nästan svaldes av hans tjocka
hår. Förutom att mumsa på pennor så ramade hans hår in stora mörkbruna
ögon och ett hjärtformat ansikte. Han skulle kunna misstas för en tjej om
det inte var för de markanta ögonbrynen och skäggväxten på hakan.
"Här, C-vitamin. Huvudvärkstabletter skulle inte göra nån skillnad." Han
hade kommit tillbaka till armlängds avstånd till soffan igen och höll upp
det stora glaset framför mig.
Jag tog det och halsade innehållet, spelar ingen roll vad folk säger om
att man inte ska dricka vad främligar ger en. Jag orkar inte bry mig just
nu. Istället för att bara hälla upp mer vatten i glaset så räckte han mig
tillbringaren, jag gav honom glaset och tog tacksamt tog emot tillbringaren
och började dricka ur den.
Jag hann bara halvvägs innan magen började kännas uppsvullen så jag
ställde ner den brevid hinken som inte borde luktat gott men det verkade
som att han hade bytt ut den utan att jag hade märkt det.
"Vart är min klänning?" Undrade jag och min egen röst skar i mitt huvud.
"Hängde upp den i omklädningsrummet. Tippade att du inte ville att den
skulle bli smutsig." Han hade på något sätt teleporterat sig bort till köks
delen av rummet och höll på att hälla upp en kopp kaffe åt sig själv från
perkulatorn. Han verkade inte vara en väldigt pratglad typ eller så var
det bara jag som inte var vidare uppmärksam.
"Min tjej gjorde slut med mig så mina kompisar tog ut mig för att festa
och få mig på bättre humör." Snyftade jag till. Innan mitt huvud
imploderade verkade det som att den ville plåga mig en hel del. Jag
gissade att jag förtjänade det.
"Snälla vänner." Sa han. Han stod lutad mot köksdisken och blåste på
kaffet i en stor rosa kopp medans han kollade på mig.
"Mmmm, Då vi skulle gå hem så satte de mig på bussen men jag glömde
att kliva av." Jag hade sjunkit tillbaka ner i soffan och lagt huvudet på
kudden men jag kunde fortfarande se honom där han stod.
"Jättesnälla vänner." Upprepade han med ett höjt ögonbryn. Jag hade
för ont i huvudet och var för trött för att orka försöka tolka hans ton
och kroppspråk. Men var det dära sarkasm?
"Morron' Birdie." En man hade klivit in genom dörren till rummet. Han var
lång, smal, smätt böjd, hade en mustach, glasögon och en flint med lite
överkammat hår. Jag skulle gissa att han var runt 50. Han var också
klädd i likadan overall. "Jag hörde rykten om att du hittat nått
som var för stort för hittegods lådan." Fortsatte han. Birdie eller vad nu
den äldre mannen hade kallat honom nickade* åt mitt håll och den äldre
mannen vände på huvudet.
Birdie är ju hälften Navajo (has pappa är det) Navajos pekar med munnen...
Birdie gör dock inte det..iallafall inte då han umgås med belagaana XDDD
Min första tanke då jag vaknar är alltid "Hur mycket är klockan"
Idag är inget undantag men innan jag hade hunnit avsluta tanken
så slog det mig att något kändes fel.
Jag öppnade tunga ögonlock och stirrade förbryllat upp på ett
väldigt suddigt okänt tak. Jag började hulka av den starka kaffe
doften men försökte desperat att hålla det nere. Då jag inte trodde
att det skulle gå och att jag skulle behöva betala multum för att
rengöra min klänning dök det plötsligt upp ett suddigt främmande
föremål framför mina ögon.
"Du, använd den här." Sa en mjuk röst jag aldrig har hört förut.
Jag grabbade tag och tömde ut innehållet i min mage.
Dunk, dunk. dunk, det kändes som att mitt huvud skulle
implodera men min syn hade iallafall återställts något sånär
medans jag lättade min vikt.
"Grabben skulle du kunna vara gullig och inte knäcka mina
handleder." Istället för att ta hinken som han hade hållit fram
så hade jag grabbat tag i killens armar.
"Åh, sorry." Mumlade fram jag och släppte taget om honom.
Han ställde ner hinken brevid den svarta slitna lädersoffan jag
halvsatt i.
Han var lång och tunn och klädd i en svart lortig overall, med
klädesplaggets ärmar knytna runt midjan, och en smutsig vit
T-shirt. Hans becksvarta hår nådde ner till hans lår och det var
uppsatt i en lös hästsvans. Den axellånga pannluggen hölls ur
hans ansikte med ett lysande orange diadem.
Jag känner många tjejer som skulle kunna döda honom för
hans hår. Tjockt, glansigt och långt. Mitt hår vägrar växa längre
än till mina axlar. Det är lättare att ha det klippt kort och bara
använda peruker. Jag är kille, mitt hår kommer försvinna sinomtid
ändå. Jag behöver inte hjälpa det på vägen med färgningar och
andra äckliga hårvårdsprodukter som ändå inte håller vad de lovar.
Jag hann inte se mycket av hans ansikte innan han hade vänt på sig och
gått över till den förkrympta köksdelen som fanns i det lilla rummet som
jag satt i, plockat upp ett stort glas med vad som såg ut som vatten och
lagt något i det som brusade.
Tidigare hade jag oroat mig för att min klänning skulle bli smutsig.
Men det hade jag inte behövt. För jag hade den inte på mig.
Jag hade på mig förhoppningsvis mitt egna par kalsonger och en
inte så skitig svart overall.
Men mitt huvud gjorde fortfarande ont så jag orkade inte bry mig om vad
det skulle kunna innebära. Han plockade upp en tillbringare med andra
handen och vände sig ändå om så jag fick annat att försöka koncentrera
mig på.
Han hade en bläckpenna bakom örat som nästan svaldes av hans tjocka
hår. Förutom att mumsa på pennor så ramade hans hår in stora mörkbruna
ögon och ett hjärtformat ansikte. Han skulle kunna misstas för en tjej om
det inte var för de markanta ögonbrynen och skäggväxten på hakan.
"Här, C-vitamin. Huvudvärkstabletter skulle inte göra nån skillnad." Han
hade kommit tillbaka till armlängds avstånd till soffan igen och höll upp
det stora glaset framför mig.
Jag tog det och halsade innehållet, spelar ingen roll vad folk säger om
att man inte ska dricka vad främligar ger en. Jag orkar inte bry mig just
nu. Istället för att bara hälla upp mer vatten i glaset så räckte han mig
tillbringaren, jag gav honom glaset och tog tacksamt tog emot tillbringaren
och började dricka ur den.
Jag hann bara halvvägs innan magen började kännas uppsvullen så jag
ställde ner den brevid hinken som inte borde luktat gott men det verkade
som att han hade bytt ut den utan att jag hade märkt det.
"Vart är min klänning?" Undrade jag och min egen röst skar i mitt huvud.
"Hängde upp den i omklädningsrummet. Tippade att du inte ville att den
skulle bli smutsig." Han hade på något sätt teleporterat sig bort till köks
delen av rummet och höll på att hälla upp en kopp kaffe åt sig själv från
perkulatorn. Han verkade inte vara en väldigt pratglad typ eller så var
det bara jag som inte var vidare uppmärksam.
"Min tjej gjorde slut med mig så mina kompisar tog ut mig för att festa
och få mig på bättre humör." Snyftade jag till. Innan mitt huvud
imploderade verkade det som att den ville plåga mig en hel del. Jag
gissade att jag förtjänade det.
"Snälla vänner." Sa han. Han stod lutad mot köksdisken och blåste på
kaffet i en stor rosa kopp medans han kollade på mig.
"Mmmm, Då vi skulle gå hem så satte de mig på bussen men jag glömde
att kliva av." Jag hade sjunkit tillbaka ner i soffan och lagt huvudet på
kudden men jag kunde fortfarande se honom där han stod.
"Jättesnälla vänner." Upprepade han med ett höjt ögonbryn. Jag hade
för ont i huvudet och var för trött för att orka försöka tolka hans ton
och kroppspråk. Men var det dära sarkasm?
"Morron' Birdie." En man hade klivit in genom dörren till rummet. Han var
lång, smal, smätt böjd, hade en mustach, glasögon och en flint med lite
överkammat hår. Jag skulle gissa att han var runt 50. Han var också
klädd i likadan overall. "Jag hörde rykten om att du hittat nått
som var för stort för hittegods lådan." Fortsatte han. Birdie eller vad nu
den äldre mannen hade kallat honom nickade* åt mitt håll och den äldre
mannen vände på huvudet.
Comment the photo
som var för stort för hittegods lådan."
Haha, aw. XD Joey i en hittegodslåda hade iof varit gulligt.
Elak flickvän och inte så snälla vänner däremot. *_*
En sak som är gulligt är när bussarna hälsar på varandra när de möt. Eller ja, det är ju de som kör som hälsar men. XD
X3 tihi, jao...det verkar vara en yrkeschafför sak, taxichaffisarna hälsar på varandra och lastbilsförarna hälsar på varandra XD jag vinka på en lastbilschaffis en gång och hans såg smått chockad ut XDD Jag blev väldigt amused då Jenny (en av mina syrror) sa att hon alltid trott att vi hade nånslags hemlig signalkod om vad som fanns på vägen längre fram eller nått XD hon blev lite smått besviken då jag sa att vi bara hälsade på varandra XDDD
Det är som en gullig grej! Ungefär som att folk med hund har en tendens att säga hej.
25 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rin-rin/485182906/
Visa toppen
Show footer