June
Sunday 8 May 2011 photo 4/4
|
och så är kapitel 2 klart :3
Det är ganska mycket nytt, så nånstans i mitten får ni börja läsa XD
DOGMA
-Kapitel 2 Acedia-
"Har du hittat honom än?" Ljudet skorrade i mitt huvud. Jag la en hand
över örat och svarade.
"Vem?" Jag tog den sista tuggan av munken jag stulit och slickade
socker och äppelkräm från mina fingrar.
"Rafael!" Visstja, så var det. Det var därför jag var här ute. Vid den
här tiden på dagen.
"Nä, är du säker på att hans signal var här?" Det statiska knastret
mildrades då jag tittade ut från under bron och smög närmare
järnvägsstationen.
"Ja, det var där den försvann för cirka 3 timmar sedan. Han.." Prästen
på andra sidan tog ett djupt andetag." Han är nog kanske död." Jag
svarade inte på det. Som barn, med Gud hängandes över våra
axlar så gjorde de flesta av oss allt vi kunde för att hitta sätt att komma
undan Guds ögon. För korta stunder.
Små rebelliska handlingar som Rafael aldrig tog del i för han tyckte
att det var fel men det betydde ju inte att han inte visste vad vi andra
lärde oss. Vi tvingadas ju leva så tätt inpå varandra.
Han var nog fortfarande därute nånstans, jagade någon vampyr och
ville nog bara inte bli störd.
Jag tog några djupt andetag. Rafael hade definitivt varit här men det
var länge sedan nu. Hans doftspår var nästan helt borta Jag
kände en annan underlig doft dock. Jag kände igen den nånstans
ifrån men jag kunde inte placera den.
Den fick mig att snabbt kolla min omgivning. Jag kände mig förföjld
och har gjort det ända sedan caféet på andra sidan kvarteret. Kanske
redan tidigare.
Jag la tre av mina fingrar på min panna och sedan på min bröstkorg.
"I Faders, sonens och den heliga andens namn, amen" Jag avslutade
med att föra fingrarna från höger till vänster skuldra. "Jag har inte biktat
mig på sju timmar." Det knastrade dovt i mitt huvud.
"Gud har givit oss sitt ljus. Må du inse och bekänna din synd och så
erfara hans barmhärtighet." Svarade Fader Matteus medans jag gick
in på järnvägstationen och upp till avgångsschema skylten.
"Jag stal en äppelmunk från en kille i kostym för ett tag sedan, och jag
borstade inte tänderna innan jag gick ut." Fader Matteus fnös. Jag räckte
ut tungan även fast jag visste att han inte kunde se mig.
"Men Kite att borsta tände-" Jag avbröt honom. Jag visste att han skulle
påstå att glömma att borsta tänderna inte var en synd.
"Men kära Fader Matteus, Acedia är en kardinalsynd*" Jag kunde
föreställa mig hur han rodnade, det är underhållande att reta killar som
reagerar på det sättet. "Hur som helst, Herre, rena mig från all synd och
förlåt allt vad jag har brutit. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta o giv mig på
nytt en frimodig ande." Jag hörde honom hosta till medans jag tittade upp
på avgångsskylten. Två tåg hade passerat stationen sedan Rafaels signal
hade försvunnit här.
"Det är sant, som bot; be tre Ave Maria, nästa gång du ser mannen i
kostym så be honom om förlåtelse och ge honom en gentjänst för munken."
Han var tyst i några ögonblick innan han fortsatte igen. "..och borsta
tänderna ordentligt då du kommer tillbaka. Jag löser dig från dina synder."
Jag gjorde, precis som jag visste att han gjorde, korstecknet till hans
fortsatta ord. "I faderns och sonens och den heliga andens namn, amen."
"Amen" svarade jag och funderade över vad jag skulle göra nu. Rafael
kunde ju tagit ett tåg och ifall han hade gjort det så hade han smygit på det.
Vi har inga pengar att använda. Vilket också betydde att ingen kunde
veta ifall han hade åkt med eller ej. Hans spår hade kallnat.
"Tacka Herren, ty han är god." Fortsatte Fader Matteus och jag svarade.
"Ty hans nåd varar i evighet." Jag tittade mig runt i lokalen. Det fanns en
massa folk men ingen som skulle kunnat se honom om han inte ville bli
sedd. Vad skulle jag göra nu?
"Herren har förlåtit dig, Gå i frid." Avslutade Fader Matteus och jag
skulle just ge honom det sista svaret och börja på mina Ave Maria då
han fortsatte. "Åh ah, jag har just fått höra att Rafael är tillbaka och
han vill prata med dig innan vi söver er för resten av dagen."
"Okej, kommer." Ja det löste ju det problemet. Jag tog ett steg bakåt och
gled in bland skuggorna. Men varför ville han prata med mig? Varför
försvinna och sedan bara plötsligt dyka upp igen?
~*~*~*~
Jag slängde upp bakdörren till kyrkan, rusade igenom den och in i
Sakristian där jag flyttade på en matta och öppnade luckan i golvet.
Luckan svängde tyst igen bakom mig medans jag ilade ner för trapporna,
igenom katakomberna och in i kryptan. Jag skyndade förbi ingången till
ungdommarnas sovsal och in genom ingången till första generationens
sovsal.
Rafael satt up i sin säng med en av skötarna som satt brevid på en pall.
Men jag stannade inte, jag sprintade vidare och gav honom bara en nick
och höll upp tre fingrar.
Jag kunde känna hans ögon borra hål i min rygg då jag försvann in i
badrummet där jag stannade framför mitt skåp. Jag plockade ur min
handduk, mugg, tandkräm och tandborste och gick fram till en av
speglarna och gjorde det jag hade lovat att jag skulle. Nämligen att
borsta mina tänder extra noga.
~*~*~*~
"Förlåt, var tvungen att borsta tänderna, Vad ville du?" Jag tittade ner
på honom där han satt i sin säng och såg smått småpurken ut. Han
kollade upp på mig och sedan ner på sina händer igen. Det såg ut
som han försökte bestämma sig för hur han skulle formulera sig.
"Kvinnan du hittade härutanför var min lillasyster." Jag stod där
mållös ett tag och stirrade på hans honungsblonda hår. Förvirrad
över hur det hängde ihop men sedan minns jag att Rafael fakiskt
är en av de få av oss som inte är föräldralös.
Hans föräldrar hade övergivit honom, lämnat honom till kyrkan för
att han hade varit för oreglerlig som barn. Precis som de få andra
som fortfarande har familj så träffade han dem på söndagarna.
"Och?" Frågade jag efter ett tag av tystnad.
"I natt ska jag döda vampyren som dödade henne, men jag
behöver din näsa." Rafael frågar aldrig om nått. Jag fnös och la
huvudet på sned.
"Du vill att jag ska hjälpa dig döda den?" Han tittade upp på mig
och efter ett tag svarade han.
"Ja." Pssh, jag ryckte på axlarna.
"Visst, syns ikväll." Jag gav honom en sista nick och promenerade
över till min säng några rader bort och la mig ner för att vänta tills
skötaren var klar med Rafael.
Så det var det som hade hänt, av nån orsak så hade hans syster
dykt upp vid kyrkan på en torsdag. Stått och väntat på honom där
och så hade hon blivit dödad av en vampyr. Då hade Rafael dykt
upp och jagat efter den. Det verkar logiskt.
Och nu ville han ha min hjälp för att det påstås att min näsa är
den bästa i den hära stan. Plus att jag faktiskt måste känt
vampyrens doft på henne.
"Ta av dig sockarna, tack." Mumlade skötaren. Javisstja, efter 20 år
av samma sak varje dag så är det väl något man borde komma ihåg.
Jag drog av mig sockorna och tittade på medans han spände fast min
fötter i min säng. Sedan fortsatte han med mina armar och plockade
upp en av sprutorna som han hade lagt på mitt sängbord.
Han knäppte på sprutan och gav mig min sömnmedels cocktail. Jag
kunde redan känna mig dåsig då jag såg honom plocka upp sprutan
med steroider och demonblods blandningen och knacka på den med
fingrarna. Han nöp mig i armen, klappade mig på huvudet och sedan
så injekterade han den också.
Världen blev mörk med min sista tanke att något var fel, jag kunde inte
sätta mitt finger på det men kändes som att jag glömt något viktigt.
----
A/N
*Acedia är latin för Lättja som är en av kardinalsynderna...gissar att
de sju dödssynderna är mera kända? XD
över örat och svarade.
"Vem?" Jag tog den sista tuggan av munken jag stulit och slickade
socker och äppelkräm från mina fingrar.
"Rafael!" Visstja, så var det. Det var därför jag var här ute. Vid den
här tiden på dagen.
"Nä, är du säker på att hans signal var här?" Det statiska knastret
mildrades då jag tittade ut från under bron och smög närmare
järnvägsstationen.
"Ja, det var där den försvann för cirka 3 timmar sedan. Han.." Prästen
på andra sidan tog ett djupt andetag." Han är nog kanske död." Jag
svarade inte på det. Som barn, med Gud hängandes över våra
axlar så gjorde de flesta av oss allt vi kunde för att hitta sätt att komma
undan Guds ögon. För korta stunder.
Små rebelliska handlingar som Rafael aldrig tog del i för han tyckte
att det var fel men det betydde ju inte att han inte visste vad vi andra
lärde oss. Vi tvingadas ju leva så tätt inpå varandra.
Han var nog fortfarande därute nånstans, jagade någon vampyr och
ville nog bara inte bli störd.
Jag tog några djupt andetag. Rafael hade definitivt varit här men det
var länge sedan nu. Hans doftspår var nästan helt borta Jag
kände en annan underlig doft dock. Jag kände igen den nånstans
ifrån men jag kunde inte placera den.
Den fick mig att snabbt kolla min omgivning. Jag kände mig förföjld
och har gjort det ända sedan caféet på andra sidan kvarteret. Kanske
redan tidigare.
Jag la tre av mina fingrar på min panna och sedan på min bröstkorg.
"I Faders, sonens och den heliga andens namn, amen" Jag avslutade
med att föra fingrarna från höger till vänster skuldra. "Jag har inte biktat
mig på sju timmar." Det knastrade dovt i mitt huvud.
"Gud har givit oss sitt ljus. Må du inse och bekänna din synd och så
erfara hans barmhärtighet." Svarade Fader Matteus medans jag gick
in på järnvägstationen och upp till avgångsschema skylten.
"Jag stal en äppelmunk från en kille i kostym för ett tag sedan, och jag
borstade inte tänderna innan jag gick ut." Fader Matteus fnös. Jag räckte
ut tungan även fast jag visste att han inte kunde se mig.
"Men Kite att borsta tände-" Jag avbröt honom. Jag visste att han skulle
påstå att glömma att borsta tänderna inte var en synd.
"Men kära Fader Matteus, Acedia är en kardinalsynd*" Jag kunde
föreställa mig hur han rodnade, det är underhållande att reta killar som
reagerar på det sättet. "Hur som helst, Herre, rena mig från all synd och
förlåt allt vad jag har brutit. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta o giv mig på
nytt en frimodig ande." Jag hörde honom hosta till medans jag tittade upp
på avgångsskylten. Två tåg hade passerat stationen sedan Rafaels signal
hade försvunnit här.
"Det är sant, som bot; be tre Ave Maria, nästa gång du ser mannen i
kostym så be honom om förlåtelse och ge honom en gentjänst för munken."
Han var tyst i några ögonblick innan han fortsatte igen. "..och borsta
tänderna ordentligt då du kommer tillbaka. Jag löser dig från dina synder."
Jag gjorde, precis som jag visste att han gjorde, korstecknet till hans
fortsatta ord. "I faderns och sonens och den heliga andens namn, amen."
"Amen" svarade jag och funderade över vad jag skulle göra nu. Rafael
kunde ju tagit ett tåg och ifall han hade gjort det så hade han smygit på det.
Vi har inga pengar att använda. Vilket också betydde att ingen kunde
veta ifall han hade åkt med eller ej. Hans spår hade kallnat.
"Tacka Herren, ty han är god." Fortsatte Fader Matteus och jag svarade.
"Ty hans nåd varar i evighet." Jag tittade mig runt i lokalen. Det fanns en
massa folk men ingen som skulle kunnat se honom om han inte ville bli
sedd. Vad skulle jag göra nu?
"Herren har förlåtit dig, Gå i frid." Avslutade Fader Matteus och jag
skulle just ge honom det sista svaret och börja på mina Ave Maria då
han fortsatte. "Åh ah, jag har just fått höra att Rafael är tillbaka och
han vill prata med dig innan vi söver er för resten av dagen."
"Okej, kommer." Ja det löste ju det problemet. Jag tog ett steg bakåt och
gled in bland skuggorna. Men varför ville han prata med mig? Varför
försvinna och sedan bara plötsligt dyka upp igen?
~*~*~*~
Jag slängde upp bakdörren till kyrkan, rusade igenom den och in i
Sakristian där jag flyttade på en matta och öppnade luckan i golvet.
Luckan svängde tyst igen bakom mig medans jag ilade ner för trapporna,
igenom katakomberna och in i kryptan. Jag skyndade förbi ingången till
ungdommarnas sovsal och in genom ingången till första generationens
sovsal.
Rafael satt up i sin säng med en av skötarna som satt brevid på en pall.
Men jag stannade inte, jag sprintade vidare och gav honom bara en nick
och höll upp tre fingrar.
Jag kunde känna hans ögon borra hål i min rygg då jag försvann in i
badrummet där jag stannade framför mitt skåp. Jag plockade ur min
handduk, mugg, tandkräm och tandborste och gick fram till en av
speglarna och gjorde det jag hade lovat att jag skulle. Nämligen att
borsta mina tänder extra noga.
~*~*~*~
"Förlåt, var tvungen att borsta tänderna, Vad ville du?" Jag tittade ner
på honom där han satt i sin säng och såg smått småpurken ut. Han
kollade upp på mig och sedan ner på sina händer igen. Det såg ut
som han försökte bestämma sig för hur han skulle formulera sig.
"Kvinnan du hittade härutanför var min lillasyster." Jag stod där
mållös ett tag och stirrade på hans honungsblonda hår. Förvirrad
över hur det hängde ihop men sedan minns jag att Rafael fakiskt
är en av de få av oss som inte är föräldralös.
Hans föräldrar hade övergivit honom, lämnat honom till kyrkan för
att han hade varit för oreglerlig som barn. Precis som de få andra
som fortfarande har familj så träffade han dem på söndagarna.
"Och?" Frågade jag efter ett tag av tystnad.
"I natt ska jag döda vampyren som dödade henne, men jag
behöver din näsa." Rafael frågar aldrig om nått. Jag fnös och la
huvudet på sned.
"Du vill att jag ska hjälpa dig döda den?" Han tittade upp på mig
och efter ett tag svarade han.
"Ja." Pssh, jag ryckte på axlarna.
"Visst, syns ikväll." Jag gav honom en sista nick och promenerade
över till min säng några rader bort och la mig ner för att vänta tills
skötaren var klar med Rafael.
Så det var det som hade hänt, av nån orsak så hade hans syster
dykt upp vid kyrkan på en torsdag. Stått och väntat på honom där
och så hade hon blivit dödad av en vampyr. Då hade Rafael dykt
upp och jagat efter den. Det verkar logiskt.
Och nu ville han ha min hjälp för att det påstås att min näsa är
den bästa i den hära stan. Plus att jag faktiskt måste känt
vampyrens doft på henne.
"Ta av dig sockarna, tack." Mumlade skötaren. Javisstja, efter 20 år
av samma sak varje dag så är det väl något man borde komma ihåg.
Jag drog av mig sockorna och tittade på medans han spände fast min
fötter i min säng. Sedan fortsatte han med mina armar och plockade
upp en av sprutorna som han hade lagt på mitt sängbord.
Han knäppte på sprutan och gav mig min sömnmedels cocktail. Jag
kunde redan känna mig dåsig då jag såg honom plocka upp sprutan
med steroider och demonblods blandningen och knacka på den med
fingrarna. Han nöp mig i armen, klappade mig på huvudet och sedan
så injekterade han den också.
Världen blev mörk med min sista tanke att något var fel, jag kunde inte
sätta mitt finger på det men kändes som att jag glömt något viktigt.
----
A/N
*Acedia är latin för Lättja som är en av kardinalsynderna...gissar att
de sju dödssynderna är mera kända? XD
Part of an album
Comment the photo
Sitter fortfarande och försöker klura på varför de ska bli nersövda and stuff, och den andra sprutan kändes väldigt... creepy! o.o" Blir najs att läsa fortsättningen där du förhoppningsvis är mindre hemlighetsfull!? O3O
De blir sövda och fastspända för att de blir smått galna
av den andra sprutan ^^;;....men den behövs för att
kunna jaga och döda vampyrer ^^;;
7 comments on this photo
Visa toppen
Show footer