Friday 18 May 2012 photo 11/24
|
Kiri ponders humans
(Del 15 i Hibiskus historia
http://dayviews.com/goldfin/album/314750/504487749/ )
Han grät, så utan att tänka la jag armarna om honom. Men han kved så jag släppte. Antingen så tyckte han att det var obekvämt då en främling gjorde det eller så var det något blåmärke som sved.
"Åh, ledsen." Vi var båda tysta ett litet tag innan han började torka tårarna för att sedan fortsätta plocka upp. Eftersom det inte var mycket saker kvar så blev han snabbt klar.
"Jag kan inte låta dig återvända till honom om han gör dig illa." Han ignorerade mig, reste sig försiktigt och rusade ut så fort dörren öppnades. Jag kunde bara komma på en sak att göra åt saken. Jeks har kanske rätt, jag har nog läst för många böcker.
Jag tog tag i hans kläder och slet in honom i hissen igen. Påsen föll ur hans grepp och landade på golvet utanför hissen. Han stirrade på den medan hissdörrarna stängdes och sedan gnydde han och försökte ta sig loss. Han började gråta och blev slapp i mina armar då hissen bar oss uppåt mot min lägenhet.
Jag bar hem honom och satte ner honom på den ena av mina två köksstolar. "Ingen förtjänar att bli slagen…" Muttrade jag efter en stund. Människorna i den här världen är av ett väldigt underligt släkte. De kan ju uppenbarligen kommunicera verbalt och i skrift. Men varför slutar det alltid i fysiskt våld? Varför vill de inte lyssna på varandra? "…du förtjänar inte att bli slagen." Tystnaden sänkte sig mellan oss igen.
"Hmm…" Hemma, den marmorbeklädda staden jag kommer ifrån, har mer och mer börjat kännas som en vacker dröm. Tystnaden där var inte lika obekväm som den är här. Min mage högg till. Hur länge sedan var det jag ätit? Jag såg på pojken. Hur länge sedan var det han åt? "…Jag funderar på om du kanske är hungrig?"
Han svarade inget igen och somnade efter ett litet tag av tystnad. Jag bar upp honom till min säng på loftet och bäddade ner honom. Han skakade och det verkade som att han hade feber. Så jag gick till mitt lilla kök och bryggde ingefärsté. Enligt vissa böcker jag läst så ska det vara febernedsättande.
"Drick det här" Jag höll fram koppen med teet åt honom. "…Det hjälper mot din feber."
Som jag trodde så tog han inte emot koppen, han såg till och med misstroende ut, vad skulle jag göra åt det? I och för sig är det ju bra att han inte tar emot saker av främlingar, men.
"Frisk.." Mumlade han åt mig efter ett tag. Jo visst.
"Du är varm och du skakar." Svarade jag och han skakade på huvudet. Han borde dricka teet innan han blev sjuk. Men han ville inte lyssna på det örat.
"Drick nu, innan du blir sjuk…Han vill nog inte ta hand om dig ifall du är sjuk." Han skakade på huvudet igen.
Annons
Comment the photo
Goldfin
Fri 18 May 2012 18:59
"...kommer ifrån, har mer och börjat kännas som en vacker dröm" XD Och febernedsättande har åkt isär~ ;D
10 comments on this photo