Monday 27 September 2010 photo 2/2
|
Under min ensamhet fick jag gråta.
Tårarna rann, men jag smög med det.
Han fick inte höra mig, fick inte se att han lyckats göra mig svag.
Jag hörde hans dunsande fotsteg, upp för trappan.
Snabbt torkade jag kinderna, andades tunga andetag -
för att sedan komma in i den normala andningstakten.
Bakom min rygg fanns mina händer.
Dom höll hårt runt kniven. Borde jag? Vågar jag?
Annons