Thursday 31 December 2009 photo 2/2
|
Vid den klara rand
av en blommig strand
sjöng en björk ibland
sina gröna visor,
och jag hörde då
i hans gren därpå,
och en gång så sjöng han så
(Ack, jag vet, jag vet
mången hemlighet;
mången flicka grät
under mina grenar;
mången gosse såg
här så varm i håg
på den blåa vikens våg.)
Klara månen sken
på min gröna gren.
Och så kom där en,
som skar namn i barken,
och det var blott ett,
och han kysste det
det har ingen, ingen sett.
Nästa kväll så kom,
där en flicka som,
såg sig ofta om,
och skrev namn i barken
och det var blott ett,
och hon kysste det
det har ingen, ingen sett.
Nästa afton sken
månen på min gren.
Så kom åter en,
och så kom den andra
tyst liksom en hamn,
sökte vännens namn
i min trogna vita famn.
Och min vita stam
stod helt allvarsam,
och så smög det fram
vad de båda skrivit;
och de märkte nog
vad där stod i skog,
och jag såg därpå och log.
Sedan hände så,
att de båda två
togo miste då
och ej kysste — trädet;
lilla vän, hur lätt
händer icke det?
Det har ingen, ingen sett.
Men där for ett sken
över löv och gren,
och ett sus där ven
över blad och toppar,
och en stjärnas tår
föll i vindens spår
ned på jordens korta vår.
av en blommig strand
sjöng en björk ibland
sina gröna visor,
och jag hörde då
i hans gren därpå,
och en gång så sjöng han så
(Ack, jag vet, jag vet
mången hemlighet;
mången flicka grät
under mina grenar;
mången gosse såg
här så varm i håg
på den blåa vikens våg.)
Klara månen sken
på min gröna gren.
Och så kom där en,
som skar namn i barken,
och det var blott ett,
och han kysste det
det har ingen, ingen sett.
Nästa kväll så kom,
där en flicka som,
såg sig ofta om,
och skrev namn i barken
och det var blott ett,
och hon kysste det
det har ingen, ingen sett.
Nästa afton sken
månen på min gren.
Så kom åter en,
och så kom den andra
tyst liksom en hamn,
sökte vännens namn
i min trogna vita famn.
Och min vita stam
stod helt allvarsam,
och så smög det fram
vad de båda skrivit;
och de märkte nog
vad där stod i skog,
och jag såg därpå och log.
Sedan hände så,
att de båda två
togo miste då
och ej kysste — trädet;
lilla vän, hur lätt
händer icke det?
Det har ingen, ingen sett.
Men där for ett sken
över löv och gren,
och ett sus där ven
över blad och toppar,
och en stjärnas tår
föll i vindens spår
ned på jordens korta vår.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ro0ompah/434228400/