Tuesday 28 October 2008 photo 1/1
|
Tidigare idag kände jag hur tristessen spred sig genom min kropp som en cancer, så jag beslöt mig för att göra Dawid, den lilla fittan, sällskap till Zinken. Mina förtrollande ord lyckades omfamna Max och Johans entusiasm, och dessa två präktiga karlar gjorde oss sällskap. En mobil, som innan dess var trasig, var nu i Dawids händer ännu en gång, ivriga att ta reda på hur mycket viktig information han gått miste om. Ack, dagarna utan meddelanden utan någon verklig mening eller utan en besittning av underhållsningsvärde är härmed över. Gud, förbarma dig över mig.
Efter denna tragiska händelse, begav vi oss till Donken och åt lite grand. Satt som en fläskläpp efter en hård kväll ute.
Med magarna fulla, humöret och energin i botten gick vi till NK och provade kläder. Rättare sagt, jag; mannen tillfälligt besatt av kläder, testade kläder. Var lugna, det är bara en fas. Nästa fas blir nog vapen, jag känner det i ryggmärgen. Till jul vill jag ha kläder och vapen.
Med kuken i vädret, suktandes efter dyra, stickade tröjor gick jag hem och åt lax. Även om jag inte brukar vara särskilt förtjust i den sortens mat så satt det som en tandprotes på högerkulan. Shwopp. Med magen halvfull och tröttheten fortfarande lika framträdande tog jag mitt blygsamma fordon och begav mig mot Tornparken, en händelse så kort och tråkig att den knappast är värd att nämna.
Efter det lilla missödet satte jag mig återigen på min lilla skrothög och puttrade iväg mot Bromsten. Destination Totte.
Dörren öppnades och jag blev mött med glädje, ett sådant varmt och trevligt hem. Jag, Andreas, Totte och Simon fluktade på roliga filmer på en hemsida och bänkpressade. Styrka, mina vänner, är något jag inte saknar.
Seghet har genomsyrat min dag, och därför ska jag unna mig en god natts sömn.
Efter denna tragiska händelse, begav vi oss till Donken och åt lite grand. Satt som en fläskläpp efter en hård kväll ute.
Med magarna fulla, humöret och energin i botten gick vi till NK och provade kläder. Rättare sagt, jag; mannen tillfälligt besatt av kläder, testade kläder. Var lugna, det är bara en fas. Nästa fas blir nog vapen, jag känner det i ryggmärgen. Till jul vill jag ha kläder och vapen.
Med kuken i vädret, suktandes efter dyra, stickade tröjor gick jag hem och åt lax. Även om jag inte brukar vara särskilt förtjust i den sortens mat så satt det som en tandprotes på högerkulan. Shwopp. Med magen halvfull och tröttheten fortfarande lika framträdande tog jag mitt blygsamma fordon och begav mig mot Tornparken, en händelse så kort och tråkig att den knappast är värd att nämna.
Efter det lilla missödet satte jag mig återigen på min lilla skrothög och puttrade iväg mot Bromsten. Destination Totte.
Dörren öppnades och jag blev mött med glädje, ett sådant varmt och trevligt hem. Jag, Andreas, Totte och Simon fluktade på roliga filmer på en hemsida och bänkpressade. Styrka, mina vänner, är något jag inte saknar.
Seghet har genomsyrat min dag, och därför ska jag unna mig en god natts sömn.