Jaa, vart ska man börja..?

Jag har en känsla jag aldrig kännt för..
du gör mig både glad och ledsen
jag mår bra med dig men ibland vet jag inte, har gråten i halsen men vill inte visa de för dig...
jag vet inte vad jag ska tro om dig... De e svårt att säga hur de är, hur jag känner och tänker men..
du ser mig som den stjärna som lyser starkast på himlen men också den mörkaste.
Du lämnar mig ensamstående*
jag blir både glad och ledsen av att se dig..

Känns inte som jag kan tro på någon längre?
de spelar ingen roll hur nära ni än står mig för jag har alltid varit rädd för att säga saker..

Vill ha de som förr, de va vi två som höll ihop..
hur ska de sluta? hur ska de bli? kommer vi någinsin stå varandra lika när?
De e frågor man alltid ställer sig..

Want to have memories that used to be, no one came between us
sense of loss is great.
will they be as they once were?

vart haru funnit dendär texten?