Jag är en gammal namnskylt på ett bortglömt stationshus,där varje bokstav skymts av rost när tiden har levt bus. Än kan man läsa namnet,kanske ännu ett år,men sen är det bara brunt på brunt som återstår.

Där höjden över havet och ett avstånd stockholm-hit så stolt i svart på vitt gav bud där flagnar bit för bit. Och huset där jag sitter är stängt med dubbla lås.så har det stått i 10 år,dömt att förgås.

Men livet,LIVET brusar i form av långa tåg,och skenorna de föra en klangfull dialog.se rallarrosen vajar av hastighetens vilda pust, och sand och stickor virvla kring som fylld av glädjens lust.

Det händer när ett snälltåg –det händer säkert då och då- i hast drar här förbi oss, att någon synes stå med näsan emot rutan i dimögd nostalgi och minns ett data och en bild in under tinningen grå.

Kanske just han som tjänte här många år som kontorist allt medan barnen växte upp tänk vad tiden går jovisst!

Jag är en gammal namnskylt på ett bortglömt stationshus,där ferrihydroxiden gjort mig difus!

Annons

The photo has no tags

July 2011