Wednesday 17 February 2010 photo 1/3
|
drömmen, drömmen som väckte minnena.
minnena från en tid som betydde så otroligt mycke.
en tid som inte va meningen att vi skulle vara tillsammans i.
en tid som jag ville få ihop, som jag ville lappa ihop, som jag vill skulle funka.
jag sa, jag lovade, men de höll inte.
du trodde helt enkelt inte på mitt ord, jag sa som jag kände, som jag ville att de skulle va.
jag ville ju lika mycke som du.
jag försökte lika mycke som du, men du såg de inte.
du vart för blindad av ditt hat, din sorg.
jag vill göra allt för att ändra på de, så du kunde känna lycka hela vägen.
inte gråta dig till somns varje natt, känna att sorgen gnagde sönder ditt huvud.
jag ville så gärna hjälpa dig.
jag ville inte stå där och bara se på, låssas som att jag inte brydde mig, när jag igentligen gjorde de.
men mitt huvud sa till mig att de va du som gjort fel, behandlat mig fel, när de igentligen va tvärtom.
de va mitt fel, all din sorg och smärta va mitt fel.
om jag bara kunde få en chans till att förklara mig, men den chansen kommer aldrig komma.
du har gått vidare, du har ett nytt liv, bättre liv.- utan mig.
men någon som du älskar mer än du någonsin älskade mig.
vi har två helt olika liv nu, du har ditt och jag har mitt.
jag tänker inte klaga, jag står på mina ben och har min älskade john, vad mer kan jag begära?
du lovade mig en sak, en sak som jag trodde så hemskt mycke på, varje dag.
trodde på dina ord, kännde mig stolt över oss. För att vi fixa till våran situaton.
Jag visade väl inte min tacksammhet nog mycke, så du glömmde, lämnade mig, bryt kontaten, skaffa ny tjej.
en ny verklighet.
men du lovade mig, någonting somjag trodde du skulle hålla, fast de va väl jag som bröt de först kanske?
som vanligt.
jag tillät inte mig själv att älska dig längre, jag ville inte lyssna på mitt hjärta som hade så rätt.
jag lyssnade på omgivningen, fast jag vet hur fel de va.
jag begär inte att du ska släppa taget om allt för mig skull.
jag vill bara få prata med dig, kanske en sist gång.
förklara allt.
visa, berätta oh bara slippa känna skulden komma som en räm emot halsen.
inte bara för min skull utan oxå för din.
jag tänker inte släppa någonting, inte nu.
jag tänker låta tiden avgöra.
som de borde vara.
för som jag sa till dig, spciella band går inte att bryta.
snälla du, ge mig ett andegtag att få prata med dig.
de behövs, jag behöver få prata med dig.
och tuomstående, misstolka inte texten för ni vet ingenting om de här.
fråga istället för att döma, jag ångrar mycke och ingenting.
tro mig.
no one like you.
minnena från en tid som betydde så otroligt mycke.
en tid som inte va meningen att vi skulle vara tillsammans i.
en tid som jag ville få ihop, som jag ville lappa ihop, som jag vill skulle funka.
jag sa, jag lovade, men de höll inte.
du trodde helt enkelt inte på mitt ord, jag sa som jag kände, som jag ville att de skulle va.
jag ville ju lika mycke som du.
jag försökte lika mycke som du, men du såg de inte.
du vart för blindad av ditt hat, din sorg.
jag vill göra allt för att ändra på de, så du kunde känna lycka hela vägen.
inte gråta dig till somns varje natt, känna att sorgen gnagde sönder ditt huvud.
jag ville så gärna hjälpa dig.
jag ville inte stå där och bara se på, låssas som att jag inte brydde mig, när jag igentligen gjorde de.
men mitt huvud sa till mig att de va du som gjort fel, behandlat mig fel, när de igentligen va tvärtom.
de va mitt fel, all din sorg och smärta va mitt fel.
om jag bara kunde få en chans till att förklara mig, men den chansen kommer aldrig komma.
du har gått vidare, du har ett nytt liv, bättre liv.- utan mig.
men någon som du älskar mer än du någonsin älskade mig.
vi har två helt olika liv nu, du har ditt och jag har mitt.
jag tänker inte klaga, jag står på mina ben och har min älskade john, vad mer kan jag begära?
du lovade mig en sak, en sak som jag trodde så hemskt mycke på, varje dag.
trodde på dina ord, kännde mig stolt över oss. För att vi fixa till våran situaton.
Jag visade väl inte min tacksammhet nog mycke, så du glömmde, lämnade mig, bryt kontaten, skaffa ny tjej.
en ny verklighet.
men du lovade mig, någonting somjag trodde du skulle hålla, fast de va väl jag som bröt de först kanske?
som vanligt.
jag tillät inte mig själv att älska dig längre, jag ville inte lyssna på mitt hjärta som hade så rätt.
jag lyssnade på omgivningen, fast jag vet hur fel de va.
jag begär inte att du ska släppa taget om allt för mig skull.
jag vill bara få prata med dig, kanske en sist gång.
förklara allt.
visa, berätta oh bara slippa känna skulden komma som en räm emot halsen.
inte bara för min skull utan oxå för din.
jag tänker inte släppa någonting, inte nu.
jag tänker låta tiden avgöra.
som de borde vara.
för som jag sa till dig, spciella band går inte att bryta.
snälla du, ge mig ett andegtag att få prata med dig.
de behövs, jag behöver få prata med dig.
och tuomstående, misstolka inte texten för ni vet ingenting om de här.
fråga istället för att döma, jag ångrar mycke och ingenting.
tro mig.
no one like you.
Comment the photo
jo, klart.
men sorgen bränner sönder mig in ifrån.
jag måste gå vidare med live de vet jag.
de är bara svårt.
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ronjaaandersson/443508275/