Thursday 12 February 2009 photo 1/1
|
Solen lyste för dig i några dagar, och nu har snön kommit ,
två saker som du älskade, eller älskar.
För mig så är det inte att du var, utan du är fortfarande.
Inte bara min bästa vän, utan också den finaste,
du är allt med andra ord. Går inte att beskriva.
Jag vet att jag alldeles för sällan påminde dig om allt det där som du är,
jag är inte sån som person, som alltid säger såna saker, inte alltids visar det heller, men jag vet att du visste, eller vet att jag verkligen älskar dig, för den du var, och är.
Annars hade du aldrig heller kallat mig för din bästa vän.
Jag har alltid varit så stolt över att vara det, att du kunde ta mig i första hand så många gånger som det samtidigt vara andra saker som lockade också.
Träffade dig inte så mycket nu under det här nya året, igår var det en vecka sen vi blev vänner igen efter vårt bråk. Bråket varade längre än vad det någonsin gjort mellan oss tidigare. Jag tänkte nästan hela tiden på dig, saknade dig också, även att jag var arg på dig. Men utan bråk kan man väl nästan inte vara vänner heller, men det märktes direkt när vi möttes igen, vi hade sagt att vi skulle prata ut, men det behövdes inte. Vi sa inte ett ord om bråket, utan vi var precis som vanligt mot varandra. Antar att vi är lika varandra. Vi passade ihop.
Du berättade även för mig varför du tyckte om mig så mycket, och det var precis för den jag är, hur jag beter mig i olika situationer, osv
Det finns inget som man hellre vill höra, att man duger för den man är.
Det är precis likadant för mig om dig, men jag sa det nog aldrig på det sättet, men annars skulle jag heller aldrig ha kallat dig för min bästa vän , <3
-
jag älskar dig.
två saker som du älskade, eller älskar.
För mig så är det inte att du var, utan du är fortfarande.
Inte bara min bästa vän, utan också den finaste,
du är allt med andra ord. Går inte att beskriva.
jag är inte sån som person, som alltid säger såna saker, inte alltids visar det heller, men jag vet att du visste, eller vet att jag verkligen älskar dig, för den du var, och är.
Annars hade du aldrig heller kallat mig för din bästa vän.
Jag har alltid varit så stolt över att vara det, att du kunde ta mig i första hand så många gånger som det samtidigt vara andra saker som lockade också.
Träffade dig inte så mycket nu under det här nya året, igår var det en vecka sen vi blev vänner igen efter vårt bråk. Bråket varade längre än vad det någonsin gjort mellan oss tidigare. Jag tänkte nästan hela tiden på dig, saknade dig också, även att jag var arg på dig. Men utan bråk kan man väl nästan inte vara vänner heller, men det märktes direkt när vi möttes igen, vi hade sagt att vi skulle prata ut, men det behövdes inte. Vi sa inte ett ord om bråket, utan vi var precis som vanligt mot varandra. Antar att vi är lika varandra. Vi passade ihop.
Du berättade även för mig varför du tyckte om mig så mycket, och det var precis för den jag är, hur jag beter mig i olika situationer, osv
Det finns inget som man hellre vill höra, att man duger för den man är.
Det är precis likadant för mig om dig, men jag sa det nog aldrig på det sättet, men annars skulle jag heller aldrig ha kallat dig för min bästa vän , <3