Monday 6 April 2009 photo 1/1
|
<span style="font-family: tahoma,arial,helvetica,sans-serif;">2 månader sen imon , sen jag fann dig i ett tillstånd man inte trodde kunde ske.
<span style="font-family: tahoma,arial,helvetica,sans-serif;">väntar bara på att du ska komma tillbaks, även att jag innerst inne vet att jag inte kommer få träffa dig mer, kanske i nästa liv.
Ingen vet
<span style="font-family: tahoma,arial,helvetica,sans-serif;">Alla säger och skriver jämt om sina vänner att om dom försvann eller gick bort, så skulle inte dom inte vilja leva längre, att dom inte skulle kunna klara sig utan dom.
Jag har varit utan min allra bästa vän i 2 månader nu, många gånger har jag bara funderat på att lämna allt för min Alexandra, saknaden är så enorm att den inte går att handskas med ibland och man vet inte vart man ska vägen..
Men jag vet hur mycket det sårar när någon nära bara lämnar allt med egen vilja, det är egentligen det mest egoistiska man kan göra, men jag klandrar inte min Alexandra, alla människor har sina egna val som någon annan inte kan styra över.
Men jag vet att jag innerst inne aldrig skulle kunna göra någonting sånt, jag har mist en av dom personer som betyder mer än allt i mitt liv, och dom som jag väl har kvar vill jag bara ta vara på,
dom som väl betyder någotning för en vill man inte att dom ska få vara med om den hemska smärta som jag själv bär inom mig.
Och varför är just för att jag Älskar dom.
Och nu efter allt som har hänt så vet jag vilka som verkligen finns där för en, dom som ställer upp och verkligen är ens riktiga vänner.
Med ett krossat hjärta försöker jag sakta pussla ihop det för alla andra, för dom som betyder.
Jag ska försöka få tillbaks min livsglöd, för er.
Och för min Alexandra.
Tack för bilden Mats, minnen som är guld värda. <3
Ingen vet
Jag har varit utan min allra bästa vän i 2 månader nu, många gånger har jag bara funderat på att lämna allt för min Alexandra, saknaden är så enorm att den inte går att handskas med ibland och man vet inte vart man ska vägen..
Men jag vet hur mycket det sårar när någon nära bara lämnar allt med egen vilja, det är egentligen det mest egoistiska man kan göra, men jag klandrar inte min Alexandra, alla människor har sina egna val som någon annan inte kan styra över.
Men jag vet att jag innerst inne aldrig skulle kunna göra någonting sånt, jag har mist en av dom personer som betyder mer än allt i mitt liv, och dom som jag väl har kvar vill jag bara ta vara på,
dom som väl betyder någotning för en vill man inte att dom ska få vara med om den hemska smärta som jag själv bär inom mig.
Och varför är just för att jag Älskar dom.
Och nu efter allt som har hänt så vet jag vilka som verkligen finns där för en, dom som ställer upp och verkligen är ens riktiga vänner.
Med ett krossat hjärta försöker jag sakta pussla ihop det för alla andra, för dom som betyder.
Jag ska försöka få tillbaks min livsglöd, för er.
Och för min Alexandra.
Comment the photo
<3
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ronjaarsjo/352316644/