läste en otroligt bra krönika!
passar ju bra nu när vi har jobbat med krönikor i skolan å allt. vet inte vad det har varit med mig ikväll, jag tackade nej till en hm, rolig kväll. för att jag var trött? vad är det liksom, inte likt mig nånstans. men jaja, den som spar den har. har ett helt lov framför mig ju!! det är bra för mig att ta det lugnt ibland också, det har min mamma&pappa sagt hehe. härligt fredagkväll, lanat bring it on (är helt fast i cheerleading!!!) pratat med joel och a? inget mer tror jag. min stackars buni pöntos har opererat sig tycker jätte synd om honom.

jag tycker absolut att ni ska läsa den här, den är läsvärd!

Att förlora känns som att misslyckas, att misslyckas känns som att springa rakt in i en vägg och ramla handfallen rätt ner på marken utan att ens kunna föreställa sig hur det känns att resa sig. Alla har vi säkert legat där någon gång, hjälplösa och otröstliga. Med tårar som blött ner mer än sommarens årliga vattenkrig. Och med ofrivilliga känslor som blommat värre en vårens maskrosor. Känslor, som liksom ogräset är svåra att få bort, för att de gång på gång växer upp igen.

Alla har vi väl någon gång förlorat något vi älskar. Det är inte farligt att misslyckas. Det är berikande. Du misslyckas av en anledning. För att senare kunna vinna. Linda Bengtzing sjunger att den som vågar vinner allt.

Våga res på dig. Våga börja om. Våga satsa.

När du ligger där längst ner på bottnen och känner dig som en ful mört, titta dig istället omkring. Du kommer att uppmärksamma ett nytt stim fiskar. Sakna inte den som fastnade på kroken och försvann. Mest synd var det ju om masken. Du lever ju faktiskt.

Man får gråta. Man får hata. Man får sörja.

Rensa långt ner i jorden för att hitta egentliga masken. Dra bort maskrosorna från roten. Och var aldrig den fula fisken som sitter hemma och gråter. När du förlorat håller du på triumfkortet. Förmodligen vann du något viktigare på vägen!

dom är redan paxade av mig!