October
Wednesday 25 August 2010 photo 1/1
|
Ni som inte pallar veta, eller läsa. skit i det...måste bara skriva av mej.
Redan när jag var någon månad gammal förlorade jag min biologiska pappa, så jag har alltså aldrig träffat min "riktiga" pappa. Ist för min biologiska pappa va mina systrars pappa min pappa. Jag minns tydligt när vi stod vid bastun och jag sa Lasse ist för pappa till han, då sa han att jag skulle säga pappa för annars svara han inte. Nu efter hmm..kanske 9 år eller något vill du att jag säger lasse för du e inte min pappa. Visst alla kan vi göra misstag, stora misstag som man ångrar. Visst jag har förlåtit dej för det, men du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Efter att "pappa" svikit/ångrat sej så e det mamma det handlar om. Jag vill inte flytta från dej mamma,verkligen inte. Jag älskar dej, du e den ända vuxna som har funnits i hela mitt liv, som har hjälpt mej med ALLT. Att jag sa att jag hatade dej va för att jag va så fruktansvärt sur, jag menade inte det. Förlåt, jag ångrar verkligen det. Jag hatar verkligen inte dej, jag älskar dej du e en av några personer som betyder mest i mitt liv.
Men till saken nu. Min biologiska pappa har jag aldrig träffats (mer än när jag va några månader) min "andra" pappa svek, och nu har jag fuckat up allt mellan mej och mamma också. Att jag har "förlorat" båda mina pappor (eller vad man ska säga) och efter det, när jag kommit över allt med mina "pappor" blir det så här med min mamma. Jag förstår inte, vad jag gör för fel för att mina mina föräldrar. E mamma borta bara för att jag flyttar? ne hon e fortf kvar, och kommer alltid vara kvar i mitt hjärta. Problemet försvinner inte för att jag flyttar, flyttar jag, flyttar problemet med mej. Stannar jag kvar, löser det sej.
Varför tog jag inte tag i problemet medan jag kunde/orkade. Har mått så här frånoch till hela sommarlovet. Och nu har allt hänt..jag förstår inte något. jag kan inte tänka. Det ändå jag vet är att jag gjorde fel...varför tog jag inte bara upp problemet innan det blev mycket större? Put the blames on me
Förlåt mamma för allt jag har sagt i helgen. ÄLSKAR DEJ VERKLIGEN!
Redan när jag var någon månad gammal förlorade jag min biologiska pappa, så jag har alltså aldrig träffat min "riktiga" pappa. Ist för min biologiska pappa va mina systrars pappa min pappa. Jag minns tydligt när vi stod vid bastun och jag sa Lasse ist för pappa till han, då sa han att jag skulle säga pappa för annars svara han inte. Nu efter hmm..kanske 9 år eller något vill du att jag säger lasse för du e inte min pappa. Visst alla kan vi göra misstag, stora misstag som man ångrar. Visst jag har förlåtit dej för det, men du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Efter att "pappa" svikit/ångrat sej så e det mamma det handlar om. Jag vill inte flytta från dej mamma,verkligen inte. Jag älskar dej, du e den ända vuxna som har funnits i hela mitt liv, som har hjälpt mej med ALLT. Att jag sa att jag hatade dej va för att jag va så fruktansvärt sur, jag menade inte det. Förlåt, jag ångrar verkligen det. Jag hatar verkligen inte dej, jag älskar dej du e en av några personer som betyder mest i mitt liv.
Men till saken nu. Min biologiska pappa har jag aldrig träffats (mer än när jag va några månader) min "andra" pappa svek, och nu har jag fuckat up allt mellan mej och mamma också. Att jag har "förlorat" båda mina pappor (eller vad man ska säga) och efter det, när jag kommit över allt med mina "pappor" blir det så här med min mamma. Jag förstår inte, vad jag gör för fel för att mina mina föräldrar. E mamma borta bara för att jag flyttar? ne hon e fortf kvar, och kommer alltid vara kvar i mitt hjärta. Problemet försvinner inte för att jag flyttar, flyttar jag, flyttar problemet med mej. Stannar jag kvar, löser det sej.
Varför tog jag inte tag i problemet medan jag kunde/orkade. Har mått så här frånoch till hela sommarlovet. Och nu har allt hänt..jag förstår inte något. jag kan inte tänka. Det ändå jag vet är att jag gjorde fel...varför tog jag inte bara upp problemet innan det blev mycket större? Put the blames on me
Förlåt mamma för allt jag har sagt i helgen. ÄLSKAR DEJ VERKLIGEN!
Annons
Visa toppen
Show footer