Snart är det den tiden igen.. Minnen och känslor kommer tillbaka och påminner mig om det jag så lätt kunde ha förlorat. Så fort, bara på en sekund.. Men gjorde jag verkligen det bästa beslutet? Ibland känns det inte som det, för du har redan förorsakat så mycket smärta för mig, så då kunde jag ju lika gärna ha stannat. På så sätt skulle inte dem andra ha råkat illa ut. Jag tror inte att du någonsin kan förstå vad du gjort mot mig, hur du har ändrat min syn på saker och ting. Men det kanske är mitt fel? Det var ju mitt beslut att säga de sakerna som jag gjorde, så jag kanske ska skylla mig själv?.. Frågor som jag aldrig kommer att få svar på, för jag vill inte prata med dig någon mer gång, inte se dig och definitivt inte ha tillbaka dig i mitt liv någon mer gång, aldrig! Tack vare dig, mår jag dåligt varje år, vid samma tid. Då minnena grävs upp, hur mycket jag än vill glömma så sitter dem där och lär göra det livet ut. Ett permanent ärr, som aldrig riktigt läks.
Nästan ingen vet, för hur ska jag berätta? Men jag hoppas att jag kan luta mig mot någons axel och bara få lätta mitt hjärta, en endaste gång..

Annons

The photo has no tags

January 2012