december
onsdag 12 maj 2010 bild 3/4
|
Jag ska sluta tro så mycket, har nog börjat fatta nu.
Hur mycket man än vill så går det inte alltid.
Saker förändras, men vill inte att det här ska göra det, fast vet att det redan har gjort det :(
Vet igentligen inte vem som gjort mest fel, vet bara att båda har gjort det.
Förlåt jag har svårt att visa hur mycket du betyder just nu, för jag känner mig så förvirrad, ensam, och liten :/
Hur jag än försöker så finner jag lixom inte orden att förklara med.
Jag vet inte längre vad jag ska säga till dig, för allt har blivit så annorlunda, vi lixom glider ifrån vår vänskap mer och mer, och det känns som om våra minnen bara är ett ögonblick bort från att försvinna.
Minns när vi drack hos dig, och jag började sakna mormor.. du fanns verkligen där då, då tröstade mig och fick mig på bättre humör..
Minns de gånger vi bara va ute och gick runt och snackade om allt.. precis allt.
Minns även när mormor dog, så var det du som stöttade mig.
Att det var du som fick mig att förstå att hon alltid kommer finnas med mig.
Minns våra ridturer tsm, våra skratt, våra minnen, ja allt.
Jag vet att det aldrig någonsin kommer att bli som förut, men vill inte ha det såhär längre.
Jag vet att du mår dåligt över det och det gör jag med.
Klumpen i magen finns lixom där varje timme, varje minut.
Men det kanske bli bäst såhär. För du är så jävla förändrad..
Hur mycket man än vill så går det inte alltid.
Saker förändras, men vill inte att det här ska göra det, fast vet att det redan har gjort det :(
Vet igentligen inte vem som gjort mest fel, vet bara att båda har gjort det.
Förlåt jag har svårt att visa hur mycket du betyder just nu, för jag känner mig så förvirrad, ensam, och liten :/
Hur jag än försöker så finner jag lixom inte orden att förklara med.
Jag vet inte längre vad jag ska säga till dig, för allt har blivit så annorlunda, vi lixom glider ifrån vår vänskap mer och mer, och det känns som om våra minnen bara är ett ögonblick bort från att försvinna.
Minns när vi drack hos dig, och jag började sakna mormor.. du fanns verkligen där då, då tröstade mig och fick mig på bättre humör..
Minns de gånger vi bara va ute och gick runt och snackade om allt.. precis allt.
Minns även när mormor dog, så var det du som stöttade mig.
Att det var du som fick mig att förstå att hon alltid kommer finnas med mig.
Minns våra ridturer tsm, våra skratt, våra minnen, ja allt.
Jag vet att det aldrig någonsin kommer att bli som förut, men vill inte ha det såhär längre.
Jag vet att du mår dåligt över det och det gör jag med.
Klumpen i magen finns lixom där varje timme, varje minut.
Men det kanske bli bäst såhär. För du är så jävla förändrad..
Kommentera bilden
du vet va din pappa tyckte :(
han får fan stå för sitt jävla mmisstag :O
<3
4 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/rosaknasboll/457007220/
Visa toppen
Visa sidfoten