June
Monday 29 June 2009 photo 2/2
|
Den här bilden med tillhörande dikt kanske du känner igen?
Den kanske har fått dig att tänka, fundera, bli förvånad kanske till och med fått dig avundsjuk. (det vore ju trevligt om någon vart avis, men nej, "in my dreams...")
Men de flesta av dessa tankar är helt oproviserade, det hela var faktiskt ett dåligt skämt, eller inte skämt allt stämmer, men jag var ju medveten om att det blev lite oförståligt:P
Här är förklaringen ni i klassen som var med på "MIN" No lektion (även några andra) vet att jag har en hjärtsjukdom, förhopningsvis vet ni hur den fungerar i enkla drag. Så här var min tanke bakom det
Mitt hjärta slår för dig i takter ingen tidigare har upplevt. (Hjärtrusingar)
Du leder mig till platser där ingen har varit. ("DEN" lednigsbanan leder om mina hjärtimpulser tillhjärtrusningar, ingen av er har varit därXD)
Du värmer mig och jag värmer dig. (Man bränner bort den när man ska ta bort den)
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. <3 (även om man har bränt den kommer det alltid vara ett ärr i hjärtat<3)
Nu kanske ni undra varför just den 29/6, jo idag var jag och gjorde operationen, och det var de allt handlade om, den som har räknat ut allt det hära är bra duktig:P applåd
Nu förstår jag att ni vill veta hur det gick, jag skulle kunna säga "okej" eller så säger jag "FÖRBANNAT JÄVLA FUKING DÅLIGT:'("
Till en början gick det överförväntan de fick in sensorerna i hjärtat hur enkelt som helst det kändes ingeting det som hade gjort ondast hittils var när de skulle ge mig bedövningen. Nu började de med jakten efter den felande länken. de ger mig adrenalin och får nitt hjärta att slå i det skummaste takterna för att försöka locka fram en hjärtrusning, men nej de håller på i 45 min utan något resultat. de dra ur sensorerna och allt är klart utan något resultat FAAAAAAN. Det positiva med det hära är att nu vet vimed stösta sanolikhet att det inte är "WPW-syndrome" jaha back-to-the-start. Så jag kommer inte få röra på mig något jätte mycket på en vecka jag har genomlidit massa nålstick och lagt två hela dagar på det, till ingen nytta då blir man lite lack.
Men det jobbigaste med hela den hära "resan" är inte nålsticken smärtan eller det jävla bandaget jag måste ha nej det värsta är det som aldrig kommer försvinna det som alltid kommer finnas i mitt och min familjs huvuden framför allt min mammas, så här var det:
Jag var på inskrivning i fredags för att ta blodprov och kolla så allt var under kontroll, de ställer då några rutin frågor:
Röker du? Nej
Snusar du? nej
Dricker du alkohol? ööh ja (och helt plötsligt rinner svetten i det mycket väll ventilerade svala rummet, det här var min lilla hemlighet som inte mamma som satt i rummet skulle veta) FAAAAAAN
Nu är det inte så att jag dricker några mängder alls men ändå, för mamma som i sitt liv druckit en lätt öl var minna 5 öl alldeles för mycket. Utfrågningen på vägen hem var inte något jag vill göra om, och det är det ända jag skulle vilja ändra på med den hära resan "de man inte vet om lider man inte av" heter det ju:P
Det var allt jag hade att säga applåd till alla som orkat läst allt:D
Jag måste säga att det var väldigt kul för mig att lura er, veta om att ni var heltfel ute "vem är det?" "Är det den jag tror?" "Har du skaffat flicka eller pojke kanske?" sådan hummor har jag på sommarna när jag är bortkopplad från världen. Kom och hälsa på mig vet jag, så sliper ni fler sådana hära tråkiga skämt:P
Comment the photo
hahah bra skämt ju, jag trodde du hade funnit den rätte :D xD
jobbigt med operationen och utfrågningen
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rosakosa93/385775593/
Visa toppen
Show footer