Jag har tänkt på dig konstant sedan i förrgår, tänkt på vart Vi kunde vara, vad Vi kunde ha gjort, men att veta att jag aldrig ens kommer kunna se dig igen gör så ont, så ont att hela jag rasar samman och varje andetag gör ont. Min fina och bästa vän, min legend, mitt allt, min allra allra bästa vän. Ingen kommer någonsin ta din plats, ingen kommer och ingen har. Om någon bara kunde förstå, veta eller känna hur det känns att känna det är "mitt" fel att denna fina ponny inte längre finns, känna att det är "mitt" fel att hon dog, känna att allt, bara allt är mitt fel, det var ju mitt egna beslut? Vems annans fel skulle det vara?
Älskade ponny, älskade vän, älskade du, förlåt för jag tog ditt liv. Just idag hade vi fortfarande kunnat vara tillsammans älskling, just denna dag idag. Jag älskar dig, och kommer alltid alltid att göra. Och i mitt hjärta kommer det alltid finnas plats för dig. Jag glömmer dig aldrig någonsin Carro.

"I want you to feel, I want you to hear, I want you to see what I have to give
You are the only one for me."

Varför lärde du ta bort henne?