December
Monday 20 December 2010 photo 1/2
|
Jag finner inga ord. Inga ord som kan förklara det jag känt sedan igår kväll. En sådan lycka. Det konstiga är att jag nyss satt och lyssnde på våra låtar. Drömde mig bort. Tänkte att jag faktiskt kunde säga att jag älskade dig utan att behöva få ett svar några veckor senare. Jag kunde inte tro det. Nej, det var för bra för att vara sant. Men nu när chocken har lagt sig (lite) så kan man tänka efter på ett annat sett. Och det är då jag tror mig inse att det faktiskt är du. Det som hände igår. Det hände. Gudarna finns med mig fan. Jag var upprymd hela kvällen. Mitt hjärta dunkade hårt. Och nu hade jag en otroligt stor knut i magen också. En otroligt stor knut som inehöll lycka, nervositet, längtan,oro och tankar. Tanken av att förlora dig igen. Inte höra av dig igen. Jag vill inte ens tänka på det för det får mig att vilja kasta mig i min säng och aldrig mer ens fundera på att kliva upp.
Jag har vandrat. Jag har vandrat ensam en lång stund..
det är så mycket jag skulle vilja ha haft din åsikt om under den tiden du var borta. Skulle vilja ha ditt sätt att tänka just för att hjälpa mig, få en annan syn på saker.
Låter vrickat. Men när det var vi. Hela tiden. När jag väntade uppe på dig. När jag tänkte på dig. Då var allt som bäst. Vi visste var vi hadde varandra. Även om det var problem för vi inte kunde handskas med våra så starka känslor för varandra.
Du lämnade mig. Alla andra drog. Och jag tror inte riktigt du förstår helt ärligt hur det har kännts att inte riktigt veta. Att inte veta vart man ska ta vägen. Hur du mår eller vad du gör. Denna sorg. Denna sorg som alltid blubbar upp på h&m när dem spelar våran låt. (av alla hundra låtar vi har)
Denna sorg som bubblar upp när jag tänker på hur du var. Hur du snackade. Hur du brukade resonera kring saker. FAAAAN. Har vart i deprission. Helt seriöst, haha. Det låter lite konstigt. Men jag har längtat så jävla länge nu. Så otroligt jävla sjukt länge efter dig. Och jag kan inte fatta nu. Jag vill inte att du skall tillbaka. Jag vill ha dig här föralltid.
Men det kommer bli annorlunda nu. För nu vet jag for sure.
Jag älskar dig.
Du älskar mig.
du gav mig en ny låt igår. "For The First Time" med The script.
FAN VAD DEN STÄMMER.
älskar dig.
/sandra.
Jag har vandrat. Jag har vandrat ensam en lång stund..
det är så mycket jag skulle vilja ha haft din åsikt om under den tiden du var borta. Skulle vilja ha ditt sätt att tänka just för att hjälpa mig, få en annan syn på saker.
Låter vrickat. Men när det var vi. Hela tiden. När jag väntade uppe på dig. När jag tänkte på dig. Då var allt som bäst. Vi visste var vi hadde varandra. Även om det var problem för vi inte kunde handskas med våra så starka känslor för varandra.
Du lämnade mig. Alla andra drog. Och jag tror inte riktigt du förstår helt ärligt hur det har kännts att inte riktigt veta. Att inte veta vart man ska ta vägen. Hur du mår eller vad du gör. Denna sorg. Denna sorg som alltid blubbar upp på h&m när dem spelar våran låt. (av alla hundra låtar vi har)
Denna sorg som bubblar upp när jag tänker på hur du var. Hur du snackade. Hur du brukade resonera kring saker. FAAAAN. Har vart i deprission. Helt seriöst, haha. Det låter lite konstigt. Men jag har längtat så jävla länge nu. Så otroligt jävla sjukt länge efter dig. Och jag kan inte fatta nu. Jag vill inte att du skall tillbaka. Jag vill ha dig här föralltid.
Men det kommer bli annorlunda nu. För nu vet jag for sure.
Jag älskar dig.
Du älskar mig.
du gav mig en ny låt igår. "For The First Time" med The script.
FAN VAD DEN STÄMMER.
älskar dig.
/sandra.
Annons
Visa toppen
Show footer