EN SAGA UTAN LYCKLIGT SLUT

Ögonen gråter men munnen den ler
Han är på väg upp och vill aldrig mer ner
Från lögner och svek blev han självdestruktiv
Och i rop på hjälp försökte han ta sitt liv
Han byggde en mur utav falska skratt
Men bakom fasaden var det mesta svart
Jag hoppas han hinner komma till ro
Innan skalet spricker och faller ihop
En annan sak jag vet är att sanden rinner ner
Och när timglaset blir tomt så finnas han inte mer...

Om jag hade vetat hur det skulle bli
Så hade jag tvekat och smugit förbi
För jag ver den droppen som slutligen fick
Bägaren att svämma över när säkringen gick
Så brinn för att synas och skrik så det hörs
För snabbt kan du tyna och visionen förstörs
Och även om ingen kommer skylla på mig
Så tar jag på mig skullden till ödet för dig
Och om timglaset blir tomt om sanden rinner ner
Så lyser inte solen på vår Ramus mer...

Detta är en saga utan lyckligt slut
Inget blir nånsin som det var förut
Men den som blundar slipper se hur det ser ut
För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut
jag finns här i alla lägen,
men kom ihåg, välj inte den hemska vägen....

så söt e du hanna.