September
Tuesday 7 October 2008 photo 1/1
|
Jag tror man blir fruktansvärt känslomässigt bra på att stänga av tankar och känslor när man jobbar på ett sjukhus. Samtidigt tror jag att det är väldigt lätt att bli alldeles för kall och att förbjuda sig själv att sörja eller vara ledsen för olika saker.
Efter fem veckor på Bollnäs sjukhus så vet jag inte om jag är rutinerad eller nerplanterad.. Man har verkligen insett att man klarar av fler saker än man trodde sig kunna klara av, men samtidigt så kommer man på sig själv över att man funderar alldeles för mycket. Man kommer till sjukhuset för att gå elev under fem veckor, visseligen kan man sin sak och vi vet vad det handlar om, men det är inte ens vardag att ta hand om avlidna eller svårt sjuka.. Så förväntar de sig att man kan och vågar kunna allt, från första veckan var man "en personal", springa på larm osv. Visst, visst, visst, har verkligen känts jättebra att de verkligen tror på att man kan och att man får ta så pass stort ansvar, det har varit jätteroligt och framförallt lärorikt!
Men när det kommer till svårt sjuka och avlidna vill man gärna inte få det gjort som en vardagsrutin, som det givetvis blivit för de som jobbat där i år och dar.. som elev vill man gärna se det som ett tillfälle man sällan är med om och gärna få frågan efteråt ifall det kändes bra. Inte för att man är svag och tycker att det är obehagligt, för så är inte fallet. Men vissa saker är svårare än andra att förstå. För mig är det helt omöjligt att se eller ta hand om en avliden och se detta som vardagsrutin eller något helt naturligt, även om det är helt naturligt.. men vardagsrutin är det då inte. Varje människa är ju speciell, så också deras död!
Man pratar hela tiden om att inte ta med sig patienterna hem.. Hur ska man inte kunna det?
Den dagen jag går hem som sjuksköterska eller vad det nu blir, utan att ta med mig en patient i tankarna ska jag sluta! Jag skulle aldrig tillåta mig själv att inte få fundera över dagen på jobbet.
Från en sak till en helt annan med mycket liv och lust, Lina.
Hon är påväg hit nu, vi ska ha en diskussion ikväll om allt från Bollnäs sjukhus till skola och intressanta människor här i världen..
Sen ska vi sova innan elva, är tanken då, för imorgon 05.30 bär det av mot Bollnäs igen.
Kram kram.
Efter fem veckor på Bollnäs sjukhus så vet jag inte om jag är rutinerad eller nerplanterad.. Man har verkligen insett att man klarar av fler saker än man trodde sig kunna klara av, men samtidigt så kommer man på sig själv över att man funderar alldeles för mycket. Man kommer till sjukhuset för att gå elev under fem veckor, visseligen kan man sin sak och vi vet vad det handlar om, men det är inte ens vardag att ta hand om avlidna eller svårt sjuka.. Så förväntar de sig att man kan och vågar kunna allt, från första veckan var man "en personal", springa på larm osv. Visst, visst, visst, har verkligen känts jättebra att de verkligen tror på att man kan och att man får ta så pass stort ansvar, det har varit jätteroligt och framförallt lärorikt!
Men när det kommer till svårt sjuka och avlidna vill man gärna inte få det gjort som en vardagsrutin, som det givetvis blivit för de som jobbat där i år och dar.. som elev vill man gärna se det som ett tillfälle man sällan är med om och gärna få frågan efteråt ifall det kändes bra. Inte för att man är svag och tycker att det är obehagligt, för så är inte fallet. Men vissa saker är svårare än andra att förstå. För mig är det helt omöjligt att se eller ta hand om en avliden och se detta som vardagsrutin eller något helt naturligt, även om det är helt naturligt.. men vardagsrutin är det då inte. Varje människa är ju speciell, så också deras död!
Man pratar hela tiden om att inte ta med sig patienterna hem.. Hur ska man inte kunna det?
Den dagen jag går hem som sjuksköterska eller vad det nu blir, utan att ta med mig en patient i tankarna ska jag sluta! Jag skulle aldrig tillåta mig själv att inte få fundera över dagen på jobbet.
Från en sak till en helt annan med mycket liv och lust, Lina.
Hon är påväg hit nu, vi ska ha en diskussion ikväll om allt från Bollnäs sjukhus till skola och intressanta människor här i världen..
Sen ska vi sova innan elva, är tanken då, för imorgon 05.30 bär det av mot Bollnäs igen.
Kram kram.
Visa toppen
Show footer