September
Thursday 12 March 2009 photo 1/1
|
Men du, du är skön som livet,
en dikt nån skrivit så kärleksfull.
Den sången hörs ibland, rör sig från sagans land,
en sång om oss och den skrevs för vår skull.
Vår tid var som junikvällen,
som ett smultronställe, i kärt förvar.
Du var så vacker så, någon jag tänker på,
vi var nåt helt som jag önskar fanns kvar.
Vildavlar blommar på en äng
som någon drömt om för längesen.
Någon har vilat mot den stenmur,
som nu ger mig stöd.
Någon har suttit här nånstans,
lycklig som jag när framtiden fanns.
Någon har gråtit av förtvivlan,
kärleken var död, sjungit i sin nöd,
det ger mig tröst ännu.
Så spröd som en dröm man glömmer,
är den sång jag gömmer uti min själ,
den skapar bilder än, en gång för längesen,
en sång om oss, den som ville vårt väl.
Det finns en stig uti min skog,
där nån gick först som kanske förstod.
Någon som älskade att leva, fast för längesen.
Någon har vilat här nånstans
och varit glad för allting var hans,
någon har gråtit av förtvivlan,
kärleken var död, sjungit i sin nöd,
det ger mig tröst ännu.
Vår tid var som junikvällen,
som ett smultronställe i kärt förvar.
Du var så vacker så, någon jag tänker på,
vi var nåt helt som jag önskar fanns kvar.
För du, du är skön som livet,
en dikt nån skrivit, så kärleksfull.
Den sången hörs ibland, rör sig från sagans land,
en sång om oss och den skrevs för vår skull.
en dikt nån skrivit så kärleksfull.
Den sången hörs ibland, rör sig från sagans land,
en sång om oss och den skrevs för vår skull.
Vår tid var som junikvällen,
som ett smultronställe, i kärt förvar.
Du var så vacker så, någon jag tänker på,
vi var nåt helt som jag önskar fanns kvar.
Vildavlar blommar på en äng
som någon drömt om för längesen.
Någon har vilat mot den stenmur,
som nu ger mig stöd.
Någon har suttit här nånstans,
lycklig som jag när framtiden fanns.
Någon har gråtit av förtvivlan,
kärleken var död, sjungit i sin nöd,
det ger mig tröst ännu.
Så spröd som en dröm man glömmer,
är den sång jag gömmer uti min själ,
den skapar bilder än, en gång för längesen,
en sång om oss, den som ville vårt väl.
Det finns en stig uti min skog,
där nån gick först som kanske förstod.
Någon som älskade att leva, fast för längesen.
Någon har vilat här nånstans
och varit glad för allting var hans,
någon har gråtit av förtvivlan,
kärleken var död, sjungit i sin nöd,
det ger mig tröst ännu.
Vår tid var som junikvällen,
som ett smultronställe i kärt förvar.
Du var så vacker så, någon jag tänker på,
vi var nåt helt som jag önskar fanns kvar.
För du, du är skön som livet,
en dikt nån skrivit, så kärleksfull.
Den sången hörs ibland, rör sig från sagans land,
en sång om oss och den skrevs för vår skull.
Visa toppen
Show footer