Thursday 7 August 2008 photo 3/3
![]() ![]() ![]() |
Jag hatar dig.
Du kallar dig för min MAMMA...
Men hur vågar du göra de, när du inte är stolt för de jag är. Du säger gämt att du önskade jag var som den personen, elr den personen...
De är väl inte rätt, att ens unge ska vara rädd för din morsa. Då har du gjort nått fel. För jagär liv rädd för dig, jag menar LIV RÄDD! Spec när du skriker på mig...
Du kan inte ens hålla om mig när jag gråter... Du tröstar mig inte, du gör de värre...
t.ex den gången jag grät för att du skrek på mig o sa tt du var så missnöjd me mig och du frågade mig om jag var korkad. Jag bröt fan ihop, vid 10 år ålder, på golvet! Jag skrek fan förlåt! Men du bara gick där ifrån... Du lät mig sitta kva på golvet o gråta...
Pappa kom o tröstade mig. Pappa har alltid varit där. Om han inte hade vart de, hade jag nog inte ens sutti här idag och skrivit de här...
när jag var 11, hade jag stökat till mitt rum, du sa att jag skulle städa. Jag städade. Men du tyckte inte de var rent. Jag sa: Men jo, de är rent, fatta. o vände mig om för att gå där ifrån.
Jag glömmer de aldrig. Du drog mig i armen, du slog mig hårt. Blåmärke.
Du skrek.
Pappa kom o höll om mig o frågad evad som hänt, jag sa inget. jag gick o hämtade damsugare o disktrasa, jag försökte o inte gråta när jag tittade på dig. Jag höll mig ifrån dig, så du knappt nådde mig. Jag höll i armen o du sa: Är du rädd? Kan jag ge dig nått o vara rädd för!
Pappa sa till henne att lungna sig.
Hon gick därifrån o sa till min pappa: Hon är hopplös. Grät mig själv till söms den kvällen.
Nu förtiden undrar du vrf jag aldrig vill göra nått med dig, vrf jag inte vill krama dig, vrf jaghar så svårt för att säga jag älskar dig... De är som om du suddat bort allt... Men jag kommer ihåg, smärtan, tårarna, orden.
Jag älskar dig inte... Jag hatar dig.
Om jag försöker nån dag ha kul me dig. Shoppa? åka bil tur? så ska du gämt... GÄMT börja prata om nått som du VEET att jag tycker inte om att prata om. Du gör de medvetet. Du ser hur jag börjar ignorera de du säger, du hör de korta svaren jag ger till dina frågor!
Jag hatar de, när jag försöker, ha kul med den person jag är rädd för o hatar. Så ska du ändå göra de dåligt...
Sen när du säger att jag ska visa respekt för dig. Jag visar fan all respekt jag kan för dig, men jag vill inte heller total gömma den person jag är, elr är de du vill, att jag ska vara nån som jag inte är. Jagh antar de är så!
Jag klarar inte av att säga mamma till dig. De känns så fel o säga de.
Du tvingar mig o svara "yes Mommy" du tvingar mig och säga "good night Mommy"
Du säger att du älskar mig. Men hur kan du göra de om du gör så som du gör? HUR?!
Du o Chribb är som bästa vänner! Ni bråkar aldrig, ni är gämt sams om skit. D eär ni som retar mig, o hatar mig för min "attityd" Ska jag vara nån som jag inte är?!
Jag är den jag är!
Man brukar väl säga att man kan vara sig själv runt sin familj. Jag kan inte, jag får inte... Jag måste vara en lycklig gämt glad, pigg trevlig, aktiv rosaälskande liten flicka som gör allt de säger utan att tveka! EN ROBOT!
Jag är så glad att jag har pappa iaf... Om han dör, vet jag på en gång att jag är död efter honom! Jag skiter i all sorg du kommer gå igenom. Du har sårat mig, till nått du inte kan fixa, till nått du inte kan läka igen me orden jag älskar dig! ALDRIG!
Jag hatar dig...
Du kallar dig för min MAMMA...
Men hur vågar du göra de, när du inte är stolt för de jag är. Du säger gämt att du önskade jag var som den personen, elr den personen...
De är väl inte rätt, att ens unge ska vara rädd för din morsa. Då har du gjort nått fel. För jagär liv rädd för dig, jag menar LIV RÄDD! Spec när du skriker på mig...
Du kan inte ens hålla om mig när jag gråter... Du tröstar mig inte, du gör de värre...
t.ex den gången jag grät för att du skrek på mig o sa tt du var så missnöjd me mig och du frågade mig om jag var korkad. Jag bröt fan ihop, vid 10 år ålder, på golvet! Jag skrek fan förlåt! Men du bara gick där ifrån... Du lät mig sitta kva på golvet o gråta...
Pappa kom o tröstade mig. Pappa har alltid varit där. Om han inte hade vart de, hade jag nog inte ens sutti här idag och skrivit de här...
när jag var 11, hade jag stökat till mitt rum, du sa att jag skulle städa. Jag städade. Men du tyckte inte de var rent. Jag sa: Men jo, de är rent, fatta. o vände mig om för att gå där ifrån.
Jag glömmer de aldrig. Du drog mig i armen, du slog mig hårt. Blåmärke.
Du skrek.
Pappa kom o höll om mig o frågad evad som hänt, jag sa inget. jag gick o hämtade damsugare o disktrasa, jag försökte o inte gråta när jag tittade på dig. Jag höll mig ifrån dig, så du knappt nådde mig. Jag höll i armen o du sa: Är du rädd? Kan jag ge dig nått o vara rädd för!
Pappa sa till henne att lungna sig.
Hon gick därifrån o sa till min pappa: Hon är hopplös. Grät mig själv till söms den kvällen.
Nu förtiden undrar du vrf jag aldrig vill göra nått med dig, vrf jag inte vill krama dig, vrf jaghar så svårt för att säga jag älskar dig... De är som om du suddat bort allt... Men jag kommer ihåg, smärtan, tårarna, orden.
Jag älskar dig inte... Jag hatar dig.
Om jag försöker nån dag ha kul me dig. Shoppa? åka bil tur? så ska du gämt... GÄMT börja prata om nått som du VEET att jag tycker inte om att prata om. Du gör de medvetet. Du ser hur jag börjar ignorera de du säger, du hör de korta svaren jag ger till dina frågor!
Jag hatar de, när jag försöker, ha kul med den person jag är rädd för o hatar. Så ska du ändå göra de dåligt...
Sen när du säger att jag ska visa respekt för dig. Jag visar fan all respekt jag kan för dig, men jag vill inte heller total gömma den person jag är, elr är de du vill, att jag ska vara nån som jag inte är. Jagh antar de är så!
Jag klarar inte av att säga mamma till dig. De känns så fel o säga de.
Du tvingar mig o svara "yes Mommy" du tvingar mig och säga "good night Mommy"
Du säger att du älskar mig. Men hur kan du göra de om du gör så som du gör? HUR?!
Du o Chribb är som bästa vänner! Ni bråkar aldrig, ni är gämt sams om skit. D eär ni som retar mig, o hatar mig för min "attityd" Ska jag vara nån som jag inte är?!
Jag är den jag är!
Man brukar väl säga att man kan vara sig själv runt sin familj. Jag kan inte, jag får inte... Jag måste vara en lycklig gämt glad, pigg trevlig, aktiv rosaälskande liten flicka som gör allt de säger utan att tveka! EN ROBOT!
Jag är så glad att jag har pappa iaf... Om han dör, vet jag på en gång att jag är död efter honom! Jag skiter i all sorg du kommer gå igenom. Du har sårat mig, till nått du inte kan fixa, till nått du inte kan läka igen me orden jag älskar dig! ALDRIG!
Jag hatar dig...
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
fan det är ju helt psyk!<3
jag älskar dig jätte mycket :(<3<3
finns här för dig baby!!!<3<3
jag går faktiskt igenom samma sak.
jag älskar dej och kommer alltid finnas här för dej! <3
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Jag vet PRECIS hur du känner digm jag kände så också en gång i tiden.
det gick över, för nu orkar hon inte med mig, sägs det, men jag vågar inte fråga henne.
jag kommer alltid finnas hos dig, du kan prata med mig om vad som helst.
Hoppar du hoppar jag <3<3<3<3<3<3
![](http://cdn07.dayviews.com/71/_u6/_u3/_u1/_u1/_u7/u631170/1269706476_1.jpg)
Älskar dig Linn<3333
Finns här för dig me!
hoppar du, så hoppar jag <33333
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/roshio/249553357/