Nu bubblar det över! =(

Någonting som jag dagligen tänker på och som jag lyckas drömma om dom flesta nätter är min dotter. Jag har ingen aning om hur hon mår eller vad som händer.

Helt plötsligt för ett tag sen fick jag veta att hon inte ville prata med mig något mer. Hon ville helt plötsligt inte träffa mig. I somras var hon hos mig i två veckor och ville aldrig somna för att dagen för att åka tillbaka skulle närma sig. Och nu står jag helt paff. Får inte prata med henne i telefon "enligt henne" vad vet jag? Och jag vart tillrättavisad att bara skicka brev ibland. Får hon ens det jag skickar?

Vilken jävla energi det här suger när man INTE VET!

Trodde äntligen i somras att allt skulle ordna sig med att få träffa henne och så mycket blev så mycket bättre med mitt liv. Men sen när jag ville ha henne på höstlovet var jag tvungen att betala hela resan fram och tillbaka, och även hämta henne och lämna henne och nu snackar vi ca 90 mil enkelväg.

Men i stället vart det en käftsmäll och jag känner mig totalt maktlös!

Fan, det enda man vill som mor är ju att få visa kärlek till sitt barn, hålla om henne och berätta att hon är det värdefullaste i ens liv. Åtminstone få prata med henne på telefon. Jag bryter ihop av det här =´(

Hur kan en flicka på just fyllda 7 år helt plötsligt inte vilja veta av sin mamma när hon inte ens ville åka tillbaka i sommar? Jag fattar ingenting, och vad gör man? =(

En sak är då klar och hjärtat brister och saknaden är så förbannat stor. Vill höra min dotters röst åtminstone.

Var tvungen att få ur mig det här. Sorry om det vart så personligt! =´(

Gåvan från ovan! <3

There are more blog posts on this day (2)