Sunday 1 February 2009 photo 1/1
|
såhär blev krönikan på svengelskan, har klippt bort lite som jag inte vill skriva ut här:)
Tonår, pojkvänner, vänner och svek
Förra veckan träffade jag min kompis som jag alltid brukar göra för att prata och
då berättade hon att hon just fått en pojkvän.
Mellan 14 och 17 års ålder träffar de flesta ungdomar sin första riktiga kärlek. När man precis har träffat en person man tycker om är det klart att man vill umgås och lägga ner lite mer tid på honom men man borde kanske tänka på vänskapen
omkring?
Det var mycket lättare när man var liten, då allt bara var en puss på kinden. Man kunde ha flertal killar utan någon seriös kärlek. Man kände ingen oro över att stå ensam kvar när ens vänner träffade pojkvännerna, då var det alltid kärlek mellan alla, tjejer och killar.
Fler och fler av mina kompisar skaffar pojkvänner och tänker inte riktigt mycket på vänskapen till vännerna längre. För de har fullt upp med killarna och är så kära och hit & dit. Men de vänner som oftast blir lämnade åt sidan för pojkarna blir ofta besvikna och ledsna för att förlora något av det bästa man har. Men man hittar nya vänner och försöker gå vidare. Jag har kämpat för att få tillbaka en del vänner som jag saknar men det är inte alltid det lättaste, när man kämpar ensam det är otroligt svårt. Men brudar säg mig ska alla minnen vi har bara bli till bilder nu för tiden?
Jag tror däremot inte att det är samma sak efter ett tag att dem står kvar vid sina pojkvänner hela tiden. Eftersom de förhoppningsvis börjar tänka efter och förstår att man inte bara kan umgås tillsammans med sin pojkvän dag in och dag ut. Utan man måste lägga tid på vännerna också. Men då är det kanske den personens tur att behöva stå ensam kvar eftersom de vänner har tröttnat och lämnat henne åt sidan då de gav henne de chanser hon var värd, men de chanser hon inte bevarade väl.
Tonår, pojkvänner, vänner och svek
då berättade hon att hon just fått en pojkvän.
Mellan 14 och 17 års ålder träffar de flesta ungdomar sin första riktiga kärlek. När man precis har träffat en person man tycker om är det klart att man vill umgås och lägga ner lite mer tid på honom men man borde kanske tänka på vänskapen
omkring?
Det var mycket lättare när man var liten, då allt bara var en puss på kinden. Man kunde ha flertal killar utan någon seriös kärlek. Man kände ingen oro över att stå ensam kvar när ens vänner träffade pojkvännerna, då var det alltid kärlek mellan alla, tjejer och killar.
Fler och fler av mina kompisar skaffar pojkvänner och tänker inte riktigt mycket på vänskapen till vännerna längre. För de har fullt upp med killarna och är så kära och hit & dit. Men de vänner som oftast blir lämnade åt sidan för pojkarna blir ofta besvikna och ledsna för att förlora något av det bästa man har. Men man hittar nya vänner och försöker gå vidare. Jag har kämpat för att få tillbaka en del vänner som jag saknar men det är inte alltid det lättaste, när man kämpar ensam det är otroligt svårt. Men brudar säg mig ska alla minnen vi har bara bli till bilder nu för tiden?
Jag tror däremot inte att det är samma sak efter ett tag att dem står kvar vid sina pojkvänner hela tiden. Eftersom de förhoppningsvis börjar tänka efter och förstår att man inte bara kan umgås tillsammans med sin pojkvän dag in och dag ut. Utan man måste lägga tid på vännerna också. Men då är det kanske den personens tur att behöva stå ensam kvar eftersom de vänner har tröttnat och lämnat henne åt sidan då de gav henne de chanser hon var värd, men de chanser hon inte bevarade väl.
det är faktiskt vanligt att folk gör så, utan att tänka sig för först.<3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rrebecca-l/326398946/