det är inte första natten, och inte sista heller. man kan bara ta det, och låta den natten förstöras för att de kanske blir bättre dagen efter. för det får dig ändå att tro på att, fast att de kan suga just nu, så måste de blir bättre dagen efter - för de kan ju inte bli sämre. sen när nästa natt kommer lika fort igen så inser du att de bara blir sämre. när det enda du hör är att det kommer bara bli bättre så vet du innerst inne att det faktiskt inte blir det, iallafall inte nu. för det går bara längre och längre tid, och du kommer längr eoch längre ifrån det. ifrån de som var så sjukt jävla bra. som på en sekund va borta. samtalen som väkte dig mitt i natten som du sa du hatade, det är dom som saknas mest nu. att se dina dåliga kommentarer som jag bara störde mig på, det är dom du inte klarar dig utan nu. för varje dag som går, och för varje gång mobilen ringer, och jag inser att de inte är du längre, allt bara gör mig galen. det är inte okej, inte okej att försvinna på tre sekunder. kan du bara bli dig själv igen, inse att du är bra, inse att vi klarar inte att förlora dig också. jag vill bara skrika på dig, säga hur störd i huvudet du va, men jag vågar inte. så därför skriver jag de på en menigslös hemsida där du aldrig ser det.

snälla bara skärp dig och fatta att jag, vi behöver dig så jävla mycket.

Annons

Bilden saknar taggar

oktober 2009