Wednesday 3 June 2009 photo 1/2
|
över två månader sen, känns fortfarande overkligt.
ibland undrar jag om du någonsin kommer tillbaka från mörkret du föll in till,
återvändon skulle ju inte ha någon dörr? på platsen du lämnade mig sitter jag och väntar på att du ska komma tillbaka till mig, saknaden har nästan tagit mig till mörkret också.
men jag har kämpat, för jag vet inte om vi kommer till samma plats, hade jag varit säker på att träffa dig på andra sidan av min dörr, hade jag gått in direkt, men jag vet att du vill att jag ska vara kvar och kämpa för dig. så, jag sitter här och väntar tills du kommer tillbaka min vän, evigheter spelar ingen roll. jag vill att du ska veta att saknaden efter dig har skärt mig i tusen bitar utspridda i världen. jag känner inte mig själv längre, jag kan inte känna någonting. jag skulle göra allt, om du kom tillbaka. dom tar kål på mig, fängslar mig. utan dig är jag inget, & jag kan inte bli något heller. det skulle alltid vara vi två, nu är jag halv, och ännu mindre. min sorg är ordlös, jag försöker tala om den men finner oftast inga ord. saknaden talar till mitt hjärta genom tomrummets tystnad. förtvivlan jagar och griper mig plötsligt i stunden med smärta. min tröst är att du nu vilar så fridfullt och att jag nu för vidare ditt sätt att leva. ta en sak i taget, alltid se möjligheterna, sätta ord på känslor, att våga vara sig själv. du var så full av liv, du hade så stora förväntningar inför sommaren år tvåtusennio. jag vet att livet fortsätter utan dig, men meningen med allt känns inte rätt. att leva utan dig är svårt. jag önskar jag hade en sådan förmåga att tända en hälsans läkande låga. då skulle den särskilt för dig fått brinna, det skulle fått allt det onda att försvinna. jag skulle få diabetesen att försvinna. trots din livskraft har du stilla somnat in, du har lämnat mig med sorg och saknad, jag glömmer dig aldrig Daniel. <3
1994/09/12 - 2009/03/26.
ibland undrar jag om du någonsin kommer tillbaka från mörkret du föll in till,
återvändon skulle ju inte ha någon dörr? på platsen du lämnade mig sitter jag och väntar på att du ska komma tillbaka till mig, saknaden har nästan tagit mig till mörkret också.
men jag har kämpat, för jag vet inte om vi kommer till samma plats, hade jag varit säker på att träffa dig på andra sidan av min dörr, hade jag gått in direkt, men jag vet att du vill att jag ska vara kvar och kämpa för dig. så, jag sitter här och väntar tills du kommer tillbaka min vän, evigheter spelar ingen roll. jag vill att du ska veta att saknaden efter dig har skärt mig i tusen bitar utspridda i världen. jag känner inte mig själv längre, jag kan inte känna någonting. jag skulle göra allt, om du kom tillbaka. dom tar kål på mig, fängslar mig. utan dig är jag inget, & jag kan inte bli något heller. det skulle alltid vara vi två, nu är jag halv, och ännu mindre. min sorg är ordlös, jag försöker tala om den men finner oftast inga ord. saknaden talar till mitt hjärta genom tomrummets tystnad. förtvivlan jagar och griper mig plötsligt i stunden med smärta. min tröst är att du nu vilar så fridfullt och att jag nu för vidare ditt sätt att leva. ta en sak i taget, alltid se möjligheterna, sätta ord på känslor, att våga vara sig själv. du var så full av liv, du hade så stora förväntningar inför sommaren år tvåtusennio. jag vet att livet fortsätter utan dig, men meningen med allt känns inte rätt. att leva utan dig är svårt. jag önskar jag hade en sådan förmåga att tända en hälsans läkande låga. då skulle den särskilt för dig fått brinna, det skulle fått allt det onda att försvinna. jag skulle få diabetesen att försvinna. trots din livskraft har du stilla somnat in, du har lämnat mig med sorg och saknad, jag glömmer dig aldrig Daniel. <3
1994/09/12 - 2009/03/26.
Comment the photo
r.i.p daniel, vår ängel.
han har det bra där han är nu, jag är övertygad om det sarah <3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rrompah/374858650/