March
Wednesday 4 November 2009 photo 1/1
|
We wehre both young when i first saw you.
Jag kommer aldrig glömma första gången jag såg dig hemma hos Becka. När hon visade dig på en bild tyckte jag inte alls om dig. Jag vet inte varför, det bara var så.
Jag var med Becka första gången jag såg dig i webcamen. Fortfarande störde jag mig på något. Kanske för att ni träffat varandra genom nätet? Kanske för att du bodde så långt bort? Kanske för att jag var 10 år, och där med ung och dum?
Jag fortsatte och "hata" dig, enda til lden dagen du sa att du tyckte om Michael Jackson.
Jag kommer ihåg att jag fick sitta vid Beckas dator och prata med dig. Plötsligt var du en underbar vän som jag aldrig tyckt illa om! Du var ju trots allt MJ-fan, så inte gick det att hata dig!
Sometimes love comes around.
Vi fortsatte prata. Vi snackade mest om Michael Jackson och hans låtar. Se kom den dagen då du sa att du tyckte om mig mer än Becka. Hade det varit NU hade man bara skrattat åt det.
Hur skulle man kunna bli kär i en som bor 35 mil därifrån? Men vi var ju bara barn, så ingen av oss tänkte på det viset.
Det var ju tur att du ångrade dig. Eller ja, tur och tur. Det kändes i hjärtat, men vadå? Ungdomskärlek kan se ut hur som helst.
Unwritten rules.
Vi hade som oskrivna regler. Vi hade alltid camen på när vi chattade till ex.
Det var atomatiskt att det första vi gjorde var att skicka inbjudan till det, sedan skrev vi hej till varandra.
Vi fick inte heller snacka skit om den andras nya idoler.
Visst hade vi MJ som 1:a, men det kom flera i mellan.
You don't have to call.
B'couse I do! Jag minns första gången jag skulle ringa dig. Jag fick ditt hemnr och skulle ringa några minuter senare. När jag sedan hörde din röst blev jag alldeles röd i ansiktet och höll på att börja asgarva. Jag hade aldrig hört småländska förut!
Jag sa genast till alla i klassen att jag hade pratat med "en snygg kille från Småland!". Just då var det största grejen. Shit! Någon hade pratat med någon kille lååångt bort.
The times goes by.
Ja, nu hade vi pratat i 3½ år. Det var i somras, och vi smsade hela tiden. Det gick nästan inte en enda dag på sommarlovet utan att någon smsa till den andra. Även nu var vi som bästa vänner, fast på vårat vis.
Vi hade aldrig pratat så mycket och länge i tel som vi gjorde nu.
Vi pratade om nästan allt också. Kul hade vi, varje samtal innehöll ett eller flera skratt.
Så kom den dagen då jag skulle åka och hälsa på dig. Jag hade aldrig varit så nervös i hela mitt liv!
Jag gick runt och tänkte:
"Vi har snackat i 4 år, och nu ska jag se honom i verkligheten!"
Det blev 8 timmars resa för mig, men sedan var jag framme i Kalmar där dom skulle hämta mig. Av någon anledning skakade jag i hela kroppen. Fast jag visste inte om det var för at tdet var så kallt ute elller av nervositet. Säkert både&.
Så plötsligt kom du där och gick, och blev alldeles stel. Men det släppte när vi kom till ditt hus.
Vi pratade som om vi hade bott grannar i flera år, iaf enligt mig.
Ingen var blyg för den andre, allt var precis som vanligt.
Jag hade jättekul, var glad att jag äntligen hade träffat dig.
Förutom den sista kvällen, när du låg och pratade i tel i ca 1 timme. Jag blev väldigt uttråkad, men ändå gjorde det ingenting alls, för jag vet att du är så, och jag kommer aldrig klaga på dig för hur du är, för det är därför jag tycker om dig.
När jag var på hemvägen sen kändes det inte alls så bra som det gjorde när jag var påväg dit. Jag hade en stark känsla av att du inte tyckte det var lika kul att jag var där som jag tyckte.
Jag gick runt och tänkte hela tiden:
"Jahapp...Nu vill inte Mackeybooi träffa mig mer för han tyckte inte jag var snygg."
Men du? jag hoppas du inte tar mig för utseendet. Vänner behöver inte vara snygga.
Jag är precis samma person som du har chattat med, pratat med och skrattat med i 4 år, även fast jag inte var snygg.
Jag gick inte till skolan på Måndagen, inte Tisdagen heller. Jag mådde skitdåligt av allt.
Nu känns det som om vi inte alls pratar lika mycket, och det tynger ner mig.
Jag hoppas verkligen at tdu inte tycker illa om mig. Du är som min bror.
Jag ska inte säga att jag inte klarar mig utan dig. Jag är en stark person som ksulle klara det,
men jag skulle ha ett sår i mitt hjärta livet ut.
Du är som en speciell bästa vän som bor så långt bort, men ändå så nära.
Och jag vill aldrig förlora min bästa vän, för jag älskar honom av hela mitt hjärta, och skulle kunna göra allt för honom.
Glöm inte det.
Love
Renée
och varför må dåligt?
jag, inte gilla dig?
haha nästan ett skoj:O
jag vet itne vrf vi har slutat prata men kan gissa att jag har grymt mkt och göra...Men ville bara säga att detta var sjukt fint skrivet! :$
haha, p.s jag är ingen smålänning ;)
tack:)
finaste texten jag läst!
Jag är bara en vanlig tjej som tycker om att skriva! haha
21 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rrrenee/421940755/
Visa toppen
Show footer