July
Monday 6 April 2009 photo 1/1
|
i en evighet levde jag, som om du inte fanns
i alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära
och jag trodde jag fann dig men du var någon annanstans
varenda gång jag funnit någon så såg jag att drömmen inte var sann
tänk alla famnar jag lämnat, av längtan till dig
för jag trodde att du fanns, och väntade mig
alla dagar jag vandrat så sorsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag någonsin mött
det var enkelt och vackert du sa att du väntat mig
jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden, jag såg den
och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig
jag följde dina steg och allt jag någosin drömt om fanns där för mig
tänk alla famnar jag lämnat, av längtan till dig
för jag trodde att du fanns, och väntade mig
alla dagar jag vandrat så sorsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag någonsin mött
det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart
med all din ömhet får du sorg och smärta, att sakta försvinna
alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart
tänk alla famnar jag lämnat, av längtan till dig
för jag trodde att du fanns, och väntade mig
alla dagar jag vandrat så sorsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag någonsin mött
i alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära
och jag trodde jag fann dig men du var någon annanstans
varenda gång jag funnit någon så såg jag att drömmen inte var sann
tänk alla famnar jag lämnat, av längtan till dig
för jag trodde att du fanns, och väntade mig
alla dagar jag vandrat så sorsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag någonsin mött
det var enkelt och vackert du sa att du väntat mig
jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden, jag såg den
och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig
jag följde dina steg och allt jag någosin drömt om fanns där för mig
tänk alla famnar jag lämnat, av längtan till dig
för jag trodde att du fanns, och väntade mig
alla dagar jag vandrat så sorsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag någonsin mött
det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart
med all din ömhet får du sorg och smärta, att sakta försvinna
alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart
tänk alla famnar jag lämnat, av längtan till dig
för jag trodde att du fanns, och väntade mig
alla dagar jag vandrat så sorsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag någonsin mött
Visa toppen
Show footer