March
Monday 7 December 2009 photo 1/2
|
Kände för att skriva lite :
Att vara den som känner sig liten i vad hon än gör, att vara den som känner en ångest över att aldrig göra någonting " riktigt" rätt, att vara den som inte är lycklig och att vara den som står ensam kvar är med mina väl valda ord förjävligt.
Jag känner en ångest över att inte veta vems axel jag ska gråta mot utan att känna att jag är för mycket. Jag känner ångest över att DU inte finns kvar. Jag känner ångest över att DU finns så långt borta, DU som var den jag ville ha kvar. Jag känner en ångest över jorden som vi lever på, tänk när vi inte finns kvar. Jag känner ångest över att sitta här och gnälla när det finns andra som har det värre. Men jag kände att jag behövde.
Nu har det gått en vecka och några dar.. Tro mig jag räknar dagar, för sån är jag. Det har gått lite mer än en vecka sen det var sista gången jag såg dig, en bild som föralltid stannar kvar i mig. Det har gått en tid sen jag hörde din röst, din röst som alltid var till min tröst. Jag vet att DU har det bra och det stärker mig lite, eller ganska mycket. Det känns bra att DU är lycklig även fast det blev utan mig vid din sida.
Tro mig det kändes bra att skriva lite, för när det är som svårast letar man efter lösningar och det här var min. Nu har tårarna slutat att rulla nerför min kind. Det känns också bättre att ha sagt hur jag känner för det jag känner just nu är , ångest.
Att vara den som känner sig liten i vad hon än gör, att vara den som känner en ångest över att aldrig göra någonting " riktigt" rätt, att vara den som inte är lycklig och att vara den som står ensam kvar är med mina väl valda ord förjävligt.
Jag känner en ångest över att inte veta vems axel jag ska gråta mot utan att känna att jag är för mycket. Jag känner ångest över att DU inte finns kvar. Jag känner ångest över att DU finns så långt borta, DU som var den jag ville ha kvar. Jag känner en ångest över jorden som vi lever på, tänk när vi inte finns kvar. Jag känner ångest över att sitta här och gnälla när det finns andra som har det värre. Men jag kände att jag behövde.
Nu har det gått en vecka och några dar.. Tro mig jag räknar dagar, för sån är jag. Det har gått lite mer än en vecka sen det var sista gången jag såg dig, en bild som föralltid stannar kvar i mig. Det har gått en tid sen jag hörde din röst, din röst som alltid var till min tröst. Jag vet att DU har det bra och det stärker mig lite, eller ganska mycket. Det känns bra att DU är lycklig även fast det blev utan mig vid din sida.
Tro mig det kändes bra att skriva lite, för när det är som svårast letar man efter lösningar och det här var min. Nu har tårarna slutat att rulla nerför min kind. Det känns också bättre att ha sagt hur jag känner för det jag känner just nu är , ångest.
Comment the photo
i love you emma <3
och jag tkr absolut inte känna att du är för mkt om du är ledsen o vill prata, tvärtom.
du ska veta att ja tänker på dig vännen, o du ska se att allt blir bra med tiden.
jag älskar dig jätte mkt! <3
och du kan när som hälst gråta på min axel.Jag äslar dig emma!<3
kom ihåg att det finns otroligt många människor som älskar dig för just den DU är. <3
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/rundaprickar/429195422/
Visa toppen
Show footer