Friday 8 January 2010 photo 2/3
|
Friday 8 January 2010 photo 2/3
|
Väggarna tycks förflytta sig närmare varandra och göra utrymmet betydligt trängre, rastlösheten tar över och kliar under hyn som äckliga insekter, frustationen kryper sig allt längre upp längs ryggraden och får mig att vilja explodera. Missförstånden blir allt fler och mitt i allting är jag rädd att glömma vem jag är.
Allt du tar för givet, är ingeting man tar för givet, du är så jävla van att jag är så duktig att du har glömt bort vilka uppoffringar jag gör. hur mycket av mitt liv jag väljer att ge till dig för att för en liten stund få höra att du mår bra. Endå klagar du , allt är fel, allt är bättre någon annan stans. Du verkar inte ha fattat ett skit, du kan inte fly från allt. Det sitter innuti dig, ingen kan ändra på det förutom du själv. Jag är trött på att ständigt ha dåligt samvete för att jag inte har tid med allt du behöver hjälp med, när du ber mig om något är det inte en fråga, det är ett litet rop på hjälp och jag vet att jag är din enda utväg, det är så fult, jag har ju inget val. vakna för i helvete, så fort jag kan så drar jag.