November
Monday 18 August 2008 photo 1/1
|
" Nitton år, sex månader och tretton dagar
Jag ser honom komma genom minnets dimmor, mönstret upprepas, refrängen drar igång. Han arbetar upp sig till sitt vanliga raseri, börjar med att gå runt och trampa och svära, sedan knuffa på mig och skrika. De vanliga tecknen kommer till mig, synfältet minskar, axlarna sjunker ned, armbågarna pressas mot sidorna och händerna lyftes mot huvudet. Fokus försvinner, ljuden tar över, paralyseringen kommer. Ett hörn att sjunka ner i, en ljudlös vädjan om nåd.
Hans röst ekar i mitt huvud, och jag hör inte min egen. Skräckens sång dånar i mitt inre, den namnlösa rädslan, den oartikulerade fasan. Jag försöker kanske skrika, jag vet inte, hans vrål stiger och sjunker, jag förflyttas, värmen sprider sig, det röda anländer. Nej, jag känner ingen smärta. Trycket är rött och hett. Sången tystnar vid de värsta slagen, hoppar till som på en gammal vinylskiva, kommer sedan tillbaka en halvton högre. Fasa, fasa, skräck och kärlek. Gör mig inte illa! O snälle rare, älska mig högt!
Och han säger att han aldrig låter mig gå."
Jag ser honom komma genom minnets dimmor, mönstret upprepas, refrängen drar igång. Han arbetar upp sig till sitt vanliga raseri, börjar med att gå runt och trampa och svära, sedan knuffa på mig och skrika. De vanliga tecknen kommer till mig, synfältet minskar, axlarna sjunker ned, armbågarna pressas mot sidorna och händerna lyftes mot huvudet. Fokus försvinner, ljuden tar över, paralyseringen kommer. Ett hörn att sjunka ner i, en ljudlös vädjan om nåd.
Hans röst ekar i mitt huvud, och jag hör inte min egen. Skräckens sång dånar i mitt inre, den namnlösa rädslan, den oartikulerade fasan. Jag försöker kanske skrika, jag vet inte, hans vrål stiger och sjunker, jag förflyttas, värmen sprider sig, det röda anländer. Nej, jag känner ingen smärta. Trycket är rött och hett. Sången tystnar vid de värsta slagen, hoppar till som på en gammal vinylskiva, kommer sedan tillbaka en halvton högre. Fasa, fasa, skräck och kärlek. Gör mig inte illa! O snälle rare, älska mig högt!
Och han säger att han aldrig låter mig gå."
Visa toppen
Show footer