(Om ni vill se bilden större. http://img62.imageshack.us/img62/8968/lifen.png)

Enligt historieböckerna så fanns du aldrig, du var aldrig på riktigt.

Du existerar knappt, och du måste hålla hårt i allt du någonsin lärt dig för att inte försvinna helt. Du måste gå hela vägen, skaffa dig själv en utbildning och BLI någonting. En advokat, en doktor en riktig rockstar. Du är besatt utav dig själv. Det är dina problem, din sorg, din glädje. Din stolthet, din skam. Du har kört orden genom huvudet så många gånger, du vet att någonting är fel, men ändå så lyckas du inte lösa gåtan. Flera gånger har du pekat och ropat "Där! Det där är inte rätt! Jag vill inte vara en del utav det där!" men ändå så trillar du tillbaks. Helt plötsligt så kommer du på dig själv med att en gång till hålla i hårt för att inte trilla av och försvinna.

Trilla av!

Fundera på vad du är för någonting.

Syna hela världen. Allting är en illusion. Alla dina måsten, din status (då, nu och i framtiden), att du inte passar in. Alla kungar, ledare, chefer. Alla artighetsfraser du någonsin lärt dig, alla tävlingar, all BNP. Din mark, dina ägodelar, ditt äktenskap. Alla lagar, dina "rättigheter", dina belöningar. Allting är en illusion, någonting som är påhittat och överlagt på dig.

Sätt dig ner och fundera på vad du verkligen är. Varken mer eller mindre än vad någon annan människa någonsin har varit förut. Och det är inte att vara "mer" som är poängen. Poängen är inte vad du tror att du är, inte vad du tycker att du borde vara, utan vad du är. Vad du faktiskt är. Slit bort alla filter för dina tankar, bryt sönder alla banor och plocka bort din världsbild. Tänk på vad du, i verkligheten, är.

Du är mästaren, du är eleven, du är allt.

Du är sagan om mänskligheten

Du är, tillsammans med resten av allt liv i hela världen, absolut existens.

Du är så jävla fin!

fint skrivet av dig!