det är tydligen någon snorrik skådis i hollywood som har gått och dött/tagit livet av sig. genast bildas det minnesgrupper på facebook och folk laddar upp bilder här på snubben som aldrig förr. ja ja han mådde säkert jättedåligt men vadådå? blir fan depprimerad! det dör några tusen barn om dagen i tredje världen men är det någon som bildar någrajävlafacebookminnesgrupper eller hedrar dom överhuvud taget? nej!

håller med! det är sjukt! bara för att han var känd så ska man hedra hans minne medan det dör hur många som helst i världen varje dag för att dom lever under vidriga förhållanden!

det är det väl ändå inte? mitt första inlägg lade jag såklart bara för att jävlas med dig, men jag kände att jag behövde utveckla den tankegång som låg bakom även första inlägget, men mitt andra. jag kan inte på något sätt se hur det kan vara orelevant. Det du uttrycker i din text verkar vara frustration över brist på mänsklighet (om vill uttrycka missnöje över vårt ekonomiska system så gick det i alla fall förbi mig) vilket jag ju verkligen kan hålla med om. Men fråga blir ju då om inte empati och sorg över en förlorad personlig (imaginär sådan, men likväl) och empati över en avliden person vars personliga utveckling man har haft chansen att följa, är ett indikation över att mänsklighet och empati är något som faktiskt är rätt lättväckt.

dessutom förringar din inställning värdet av personlig kontakt och sorg över en försvunnen relation. det inre livet är lika viktigt som det yttre.

snygga heroinister är så oändligt mycket mer intressanta än svältande jävla negrer