Jag orkar inte mer. Just nu önskar jag att jag kunde gråta och skrika ut allt jag känner så att någon kunde förstå vad jag går igenom. Hela jag är dränerad på energi och sedan några år sedan har jag gått på sparlåga. En sparlåga som är nära på att släckas ut. Direkt när jag kom hem satte jag mig i fosterställning och vickade fram och tillbaka i förtvivlan på grund av all smärta som jag har känt alltför länge nu. Det onda har funnits så länge dag ut och dag in att jag inte längre minns när det började. Smärtan kom smygandes och spridde sig långsamt från kroppsdel till kroppsdel för att sedan attackera hela kroppen. Det går inte en enda dag utan att jag känner hur smärtan cirkulerar i min kropp från fötterna till huvudet. Ibland känns det som att någon sticker in knivar i benen som är mest utsatta och ibland känns det som att det ligger ett stort betongblock över dem. Det som är värst av allt är att det bara blir värre för var dag som går och det gör bara mer och mer ont i hela mig.

Tröttheten gör det hela ännu värre. Jag har skrivit om det många gånger nu så det är väl ett uttjatat ämne, men det är oturligt nog en stor del av mitt liv. Den är precis som smärtan och tar aldrig någonsin slut. Jag är alltid utmattad, orkeslös och känner mig totalt utbränd. För det mesta känns det inte ens som att jag lever. Jag balanserar på en skör tråd som kallas vilja. Utan viljan skulle jag aldrig kunna ta mig upp på sängen, utan den sköra tråden skulle jag lika gärna kunna vara död. I ungefär 5 år har jag sökt hjälp utan att bli tagen på allvar och nu orkar jag inte kämpa mer. All ork går till att försöka leva. Men jag kommer aldrig att kunna leva på riktigt så länge jag mår så här.

Annons

Bilden saknar taggar

juli 2012