August
Sunday 29 May 2011 photo 1/1
|
Del 81
"Du, jag tänkte… Angående den andra kursen, fritidskunskapen. Vi skulle ju göra något som är väldigt "jag". Och eftersom att jag ska utomlands med familjen så undrade jag om jag kunde få göra den uppgiften när vi är i USA. Om det kan funka så att det går ihop med kursen?" Frågade och tittade på honom och hoppades på att hans svar skulle bli positivt. Han vände sig mot mig och lutade sig lite mot bordet.
"Ja visst, det skulle ju kunna gå. Men du kan mejla mig när du kommit på vad du vill göra så kan jag bedöma då. För bara det är lite av din fritid så funkar det absolut" log han och nickade lite.
"Okej bra, för jag funderade på det ett tag. Men ja, nu känns det skönt att ha fått svar på det…" Sa jag och tittade på honom. Han log lite.
"Hur är det med dig förresten? Du ser lite sliten ut"
"Ja, jag är väl det…" Blev mitt svar.
"Maja, det finns kurator om du skulle vilja prata med en. Jag finns också så att du kan prata om du vill" Han tittade på mig, han visade med hela sig att han verkligen brydde sig. Jag nickade lite.
"Jag vet…" Sa jag och torkade bort en tår precis när den rullat över inre fransraden. "Men jag ska ta och gå nu" Avslutade jag min mening med och gick mot dörren.
"Vi ses efter att du kommer hem från USA då" hörde jag Per säga. Jag nickade lite och gick ut genom dörren, ner för trapporna och ut igen. Jag började gå mot skol torget, där min cykel stod parkerad. Blicken var riktad ned mot marken, då jag inte orkade möta solens starka strålar. Mina tankar gick till Carro, hon var den som tog emot mig först när jag började här i Stockholm. Jag var inte så social i början, de flesta andra i klassen tog avstånd från mig då jag inte ens tittade på dem. Några tjejer och killar hade små pratat lite med mig, och självklart hade jag ju pratat lite med dem också.
Jag höjde blicken när jag började närma mig torget.
"Vad i… Hey!!" Skrek jag till och gick fortare och började sedan springa. Jag visste att jag kunde springa snabbare, kanske struntade jag i att min cykel försvann med två killar på den. Jag stannade upp och slängde väskan mot backen. Inte så kul att gå hem, tänkte jag. Väskan tog jag upp efter en stund och började sedan gå med tunga steg. Jag gick mot vägen på trottoaren. En bil saktade in bredvid mig, jag sneglade mot sidan för att se vem det var. Rutan hissades ner och Jonas tittade på mig.
"Ska du ha skjuts?" Flinade han under sina solglasögon. Jag skakade lite på huvudet.
"Det är lugnt" blev mitt svar och jag fortsatte att gå.
"Kom igen. Vill du hellre gå?" Han flinade och blinkade mot mig. Jag stannade upp och även han. Jag öppnade sedan bildörren och satte mig i sätet. Jonas flinade lite, men jag var för irriterad och trött för att orka bry mig. Jag berättade vilket håll han skulle köra åt, sa även att skulle lotsa honom hem till mig. Han nickade och startade bilen och körde sedan iväg.
"Jag hittade dig inte i skolkatalogen. Du är ny va?" Jag hörde på hans röst att han flinade. Jag nickade lite till svars.
"Så var kommer du ifrån?" Han kopplade ur och växlade upp till trean och gasade sedan på. Jag svarade inte.
"Okej… Du är i alla fall svensk? Du måste vara svensk, du låter i alla fall inte utländsk… En liten stad tippar jag på"
Han fortsatte att prata på om vad han trodde om mig en stund innan han till slut stannade bilen.
"Kom igen, det är väl inte så farligt att berätta varifrån man kommer?" Han flinade. Jag började bli trött på att han flinade… Hela tiden också!
"Har du en tuff bakgrund? Jag vet! Du är kriminell?" Flinade han. "Jag älskar kriminella tjejer, ganska sexigt" blinkade han mot mig och la sin hand på mitt lår. Jag slog snabbt bort hans hand och tittade på honom.
"Jag kommer från Lindesberg och ja, det är en liten stad. Och nej, jag vill inte snacka om min bakgrund, den har du inte ens med att göra!
"Jag undrade när den där glöden skulle komma fram" flinade han och startade sedan motorn igen och körde iväg. Jag pekade åt vänster och himlade lite med ögonen och Jonas svängde.
Jag fortsatte att lotsa honom fram till mitt hus, han stannade och tittade på mig medans jag knäppte av mig säkerhetsbältet. Jag vred sedan min blick mot honom.
"Tack för skjutsen i alla fall…" Sa jag och tittade på honom. Han flinade till.
"Vad får jag för det här då?" Flinade han, jag fortsatte bara att titta på honom. Han böjde sig sedan fram och kysste mig och jag fattar inte ens att jag… Besvarade den…
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 29 May 2011 17:45
Assså så himla bra att det är sjukt :D
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/s-schrei/490629771/
Visa toppen
Show footer